Ännu mer om Girls, dess karaktärer och skrivandet

Så var jag ikapp!

Fem och en halv säsong på tre veckor (parallellt med att jag tittar på en annan serie med D) – jag kan helt klart konstatera att min kärlek för serier har tagit helt nya nivåer senaste året. Det är total avkoppling att följa en serie, dessutom är det inspiration till det jag själv håller på med. Så jag tittar på dem med gott samvete och verkligen njuter av hur dessa serier får mig att tänka, bli inspirerad, känna saker.

Läs mitt förra inlägg om Girls som jag skrev för en dryg vecka sen här (klick!).

Nåväl, nu när jag är helt klar med det som finns av serien så kan jag konstatera att mina favoriter är Shoshanna och Ray. Vilka är era favoriter? Resten av gänget har jag mycket svårt för, som vi ju pratade om i förra inlägget. Det är inte bara Hannah som stör mig, det är hela bunten, eftersom Lena Dunham är så jävla briljant och låter oss komma så nära inpå dessa extrema personligheter. Karaktärerna är som de vänner jag har med mest personlighet – de med stora personligheter. Och på håll fascineras man av dessa människor men när man kommer nära växer även avsky/irritation bredvid fascinationen. Ju närmre du kommer människor, desto mindre tycker du om dem, för du får se så mycket av dem bakom fasaden och så minns du att prick ingen är perfekt. Eller, är det inte så?

Är så trött på Jessa och Adam också så att jag nästan vill titta bort när de är med. Fy för dem och deras brist på respekt. Håller ni med eller har ni en annan syn på dem? Så intressant med hur olika vi är som människor – vad vi tycker om, vad som är viktigt för oss, var vår moral och våra värderingar ligger någonstans. Jag och Jessa delar inte samma moral och värderingar kan man säga :)))

I avsnitt två av säsong sex säger Hannah såhär:

”Jag vill skriva historier som får människor att känna sig mindre ensamma.”

Och då log jag mitt bredaste leende för det är precis det som driver mig framåt i mitt eget skrivande. Det absolut största och viktigaste för mig, det är att få oss alla att känna oss mindre ensamma i whatever vi nu går igenom. Jag gör det med hjälp av mina egna erfarenheter och att vara generös med min känslor, hur jag mår, mina innersta tankar.

Det finns INGENTING jag är så stolt över i mitt liv, som att mitt skrivande har fått människor att känna sig mindre ensamma. Det är det absolut största jag har lyckats med i mitt liv. Människor frågar vad jag älskar med mitt jobb och det är prick det jag älskar med det – tillhörigheten och samhörigheten och förståelsen som jag delar med er som läser.

Fint ibland när en karaktär i en tv-serie lägger orden i ens mun.

Ha en fin onsdag nu allihopa, så hörs vi om några timmar igen. PUSS!

Bilden lånade jag från Sandra

  1. Hej Michaela! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Hur går det med Givesom? Jobbar du fortfarande med det? Jag signade nyligen upp mig som månadsgivare där. Har länge känt att jag vill skänka pengar till välgörenhet men att min studentbudget är ganska knaper, men så blev jag påmind om Givesom. Riktigt bra koncept! Kram

  2. Så intressant att få läsa dina tankar, Girls är en av mina favoritserier just för att den å ena sidan är så realistisk på ett sätt jag tycker man aldrig ser i serier annars, ta bara den scenen i första säsongen när Jessa kommer hem från en shoppingtur och klagar på sina utslag på låren som gnidits mot varandra – när händer det annars i en serie? Glömmer heller aldrig Hannahs och Marnies bråk i slutet av säsong 1 (eller 2?) där dialogen känns precis som ett riktigt bråk! Å andra sidan är serien också så utflippad och extrem i ämnen den tar upp och konfronterar, och karaktärerna förstås. Håller med om att man har svårt att känna 100% med någon av karaktärerna för det ät alltid nåt att störa sig på (ännu än briljant grej, vilka människor i verkliga livet har inte nån egenskap man stör sig lite på?) Ang. Jessa och Adam ser jag dem som två väldigt lika, excentriska och känslostyrda människor som funnit varandra och kan leva ut sina extrema personligheter med varandra i sin egen lilla galax, de påminner mig om en vän jag har och de problem jag har i min relation till henne. Dock saknar de ju verkligen egenskapen att känna in andras känslor, kanske det du tolkar som brist på respekt? Ser det mer som en inkompetens hos dem, de känner inte av människor runt dem alls, blir ju väldigt tydligt i sista säsongerna i situationer med Hannah osv, *vill inte spoila nåt*. Hursomhelst en sjukt välarbetad, genomtänkt och nyanserad pärla till serie!

  3. Hej Michaela! Jag har en fråga som du gärna får ta upp i Frågor med Forni. Jag har ganska nyligen börjat arbete med event och ska inom kort hålla mitt första event. Vad tycker du är den bästa outfiten för att arrangera ett event? Jag vill gärna kombinera ”casual” och ”work wear”, vad skulle du ha haft på dig? Kramar

  4. Jag tycker oftast bättre om människor ju mer jag lär känna dem (med några få undantag; människor som man inser inte har något gott i sig men de är få). Man får en större förståelse för varför de funkar som de funkar och då kan man även bortse från sådant som man kanske störde sig på innan.

  5. Åh va härligt. Jag ska plöja alla avsnitt när jag får tid. ÄLSKAR serier men vill se allt på en gång och har därför liksom sparat Girls. Såg ett avsnitt(första) men tyckte inte alls om det) men nu efter så många säsonger måste jag ge det en chans igen ❤️❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi