Frågor med Forni

Wow vilket fin present!!!
En sak som jag tycker är lite lustigt i bloggvärlden är så fort det är något från Gucci eller Louis Vuitton eller liknande så ska alltid förpackningarna, påsarna vara med på bild. Men om nånting är från HM eller Zara så är det aldrig en kasse därifrån som ligger lite snyggt i bakgrunden?
Varför gör man så? Förklara gärna, för du gör ju så själv så det måste ju finnas en tanke bakom 🙂 är det för att försäkra oss om att det är ett äkta Gucci skärp eller varför gör du/man så?
Puss och kram

Hej Felicia!

Jag anar att du nog vet svaret själv, men om inte så kommer här en liten förklaring!

För att deras förpackningar är ca 700% finare än budgetkedjorna. Hos H&M eller Zara får du en riktigt ful plast- eller papperspåse med dålig grafisk form, noll känsla och med enda användningsområde att faktiskt förvara klädesplagget från butiken hem till garderoben.

Men de varumärken som lägger tid på hela förpackningen, allt ifrån känslan i butiken till påse, kvitto och själva varan – det är de varumärkena som får maximalt exponering på sociala medier sen. Budgetkedjorna säljer i sådana volymer så de gör ju ett aktivt val att inte satsa mer på det, medan de dyrare varumärkena har noga genomtänkt design i allt hos dem. Det är halva charmen med att shoppa dyrt tycker jag.

Ni som hängt med på bloggen länge vet att jag alltid fotat förpackningen när jag skrivit om Flattered, just för att de gör så jävla fina förpackningar även fast deras produkter inte ligger i lyx-kategorin. Det var en av anledningarna till att jag ville jobba med dem – för de tänker på helhetsupplevelsen när man shoppar hos dem. Otroligt viktigt tycker jag med alla detaljer kring varumärke och köpandet. Här (klick!) kan du se ett exempel på ett inlägg där jag fotat Flattered-kartonger etc. Jag gör det även med varumärken som t.ex. Jane Koenig eller Sophie by Sophie som har fina och genomtänkta förpackningar.

Summan av kardemumman: ju finare och mer genomtänkt helhetsupplevelse, desto fler bilder på varumärket i sociala medier.

Puss!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hej Michaela!

Jag undrar om du kan dela med dig av någon synvinkel. Jag känner en kille sedan många år tillbaka ca 4 – 5 år. Jag har gillat honom länge men det blev inte inget mellan oss. Jag är helt okej med det. Men saken är den att vi hörs ganska ofta och kan då prata i flera i timmar i telefon. Problemet är bara att vi har vitt skilda politiska åsikter o värderingar. Politik och samhällsdebatt är ett gemensamt intresse vi har, men hos honom så är det större. Han är inte så intresserad av att prata om mer ”personliga” ämnen. Saken är den också att vi kan ha olika värderingar i mycket iaf i när det kommer politisk förankrade frågor, som typ sjukvård (han tycker den ska vara helt privat och inte fri alls och jag tycker inte det). Men problemet är att jag börja tröttna något så enormt mycket på att prata om detta. Jag orkar inte prata i flera timmar om politik där jag blir irriterad på hans åsikter. Där jag ska diskutera politiker som jag inte gillar. Jag vill kunna prata om andra saker men när jag försöker styra in på mer ”vardagliga” ämnen eller mer ”personliga” ämnen så faller samtalet. Det är inte alltid såhär men det är ingen balans. Jag blir fullkomligt dränerad på energi och nu har det gått så långt att jag börjat hitta på ursäkter för kunna lägga på. Och jag vill inte att det ska vara så. Jag är också en ganska lyssnande person, som låter många ta mycket plats och jag anpassar mig lätt. Men detta har varat i flera år och nu pallar jag som sagt inte längre. Jag vill ha honom i mitt liv, jag tycker om honom men jag klarar inte av att hålla på så här. När jag försökt ta upp det med honom så tolkar han det alltid som att jag menar att jag ”aldrig” vill prata om det ingen. Det är hela tiden svart eller vitt. Ibland tänker jag att jag skiter i det, låter vår relation rinna ut i sanden eller ger typ ett ultimatum.
En klok vän till mig sa en gång såhär: “Det viktigaste i en relation är att man har samma moral och värderingar. I vänskap och i kärlek, men kanske främst i en kärleksrelation för där ska ni ju även vara bästa vänner. Moral och värdering – viktigare än humor eller utstrålning i slutändan”.
Jag hade inte tänkt på vikten av moral och värdering i en relation så mycket innan det, men efter att hon sa det till mig insåg jag hur otroligt viktigt det är. Kanske var det i slutändan hela anledningen till att jag valde att leva med D, insikten efter en tid tillsammans att vi faktiskt hade samma moral och värderingar. I början var han rolig, snygg, generös och härlig men i slutändan tror jag att det var hans moral och värderingar som gjorde att jag bestämde mig för att satsa allt på honom.
Jag har tagit avstånd från flera personer i mitt liv på grund av att vi är för olika i detta. Det betyder inte att jag tycker att man ska kasta bort en viktig relation i sitt liv för att hen är vänster och man själv är höger, man är såklart tillåten att tycka olika i relationer och det måste få vara högt i tak. Men på det djupare planet så tror jag att det är viktigt att man har samma syn på världen, vem man vill vara, vad man tror på och hur man vill leva sitt liv.
Varför vill du ha denna person i ditt liv så gärna? Det låter inte som att han är så viktig för dig längre, även om han kanske har varit det en gång i tiden. Kanske läge att släppa taget om er relation? Jag vet inte… men jag tror att vi måste vara lite mer modiga i våra relationer i livet. Man behöver inte hålla kvar vid dem, det är okej att släppa taget, speciellt om man har testat att få den att fungera. Om du redan har pratat med honom utan resultat vet jag inte riktigt vad mer du kan göra. Antingen så avvecklar du er relation eller så accepterar du hur den ser ut och hur han fungerar och väljer att ta dig an er relation på dessa villkor (eftersom det låter som att ni inte kommer hitta en mellanväg eller förståelse).
Någon annan som har tips?
PUSS och kom ihåg: värdering och moral! Viktigt!

Frågor med forni!

Har du någon gång fått nobben på ett jobb du verkligen ha velat ha? Jag är mitt i jobbsökande och fick nyfiken ett nej på ett jobb som stod mellan mig och en annan. Var så himla besviken då jag såg det som en chans på miljonen och började fantisera upp en framtid inom det yrket. Nu väntar jag svar på en annan tjänst och jag går nervös ständigt, kollat mailen flera gånger i timmen. Jag tom drömmer att jag fått jobbet!! Blir galen på att det byggs upp så okontrollerade förväntningar samtidigt som en del av mig tänker att det alltid kommer finnas någon med lite mer erfarenhet och lite roligare. Jag når liksom aldrig till toppen.
Hur är det för dig? Och er läsare? Hur hanterar ni dessa motgångar?

Hej fina du!

Jag tror inte att vi kan, eller ska, försöka förhindra våra förväntningar. De är ju roliga för de låter vår fantasti flöda och våra drömmar vara stora! Jag känner igen det du beskriver både i jobb jag verkligen velat ha men också liknande när jag till exempel har budat på lägenheter och mentalt flyttat in i varenda en. Besvikelsen när man inte vinner budgivningen på lägenheten eller får jobbet man redan börjat på i huvudet är ju väldigt stor.

Med stora förhoppningar kommer stora besvikelser.

Dock så tycker jag att det är värt det ändå. Hur kul vore det att aldrig våga hoppas eller drömma om något? Fortsätt dröm säger jag!

Det kommer alltid att finnas någon som är bättre än du på vissa områden men ingen är perfekt, varken du eller de andra sökande till dessa jobb, och bara för att någon annan får jobbet betyder inte det att hen är en bättre människa än dig. Det var väl bara det att hen passade bättre för just den tjänsten på det företaget. Sök ett nytt drömjobb och lita på dina kunskaper – en dag kommer du att hitta rätt tjänst på rätt företag.

När man tänker på det är jobbsökande, bostadssökande och kärlekssökande ganska lika varandra 🙂 Det är också de tre grundstenarna i livet (anser jag) och kanske därför sökandet är så väldigt emotionellt.

PUSS och lycka till nu!

En sommardag när jag jobbade på mitt gamla jobb!

åh! så kul läsning 🙂 Skulle jätte gärna vilja höra mer om din syn på relationer (kanske missat ngt jag kan söka på i bloggen dock). Jag och min kille har varit tsm i nästan 10 år (vi är snart 25). De senaste ÅREN har det varit till och från. Vi har nästan aldrig sex längre, tycker väldigt olika i mycket (vardagsbestyr, kost, träning, sparmål och ekonomi etc). Det gick an när man var 17 år men det känns som dessa saker blir allt viktigare och jag ifrågasätter nu vad vi har gemensamt egentligen…Det känns som vi aldrig har något att prata om. Det är såklart bra emellanåt, och sällan jätte dåligt. Han är en jättefin person och jag älskar honom massor, men frågan är om man bara ska ”nöja” sig. Kanske är man värd att någon ser upp till än, tycker att ens egenskaper är fantastiska och att få skratta ihop ofta och mycket etc? Hur ser du på detta (du som verkar leva i en superfin relation med D) 🙂 Tycker du att man bör jobba på relationen, att man bör leta vidare eller är man dum och tror att gräset är grönare? Skulle vara superkul att få någon annans syn på det hela. Anser att du är en grym förebild och håller med dig i mycket. KRAM!

Hej fina du!

Jag tycker att det är så intressant med oss människor, för ofta när vi ställer frågor till andra om vårt eget liv så vet vi egentligen svaren innerst inne själva. Jag tror att vi gör det för att det är läskigt att ta stora beslut och för att det är lättare att ta dem om man får stöd från andra som anser att man gör rätt val.

Det är så många av er kloka, intressanta och fina tjejer där ute som mejlar mig med frågor och tankar kring era liv, men ofta när jag läser dem så inser jag att ni innerst inne redan vet svaren. De går att läsa mellan raderna.

Ett litet sidospår kanske, men för att svara på din fråga så tycker jag att det låter som att du är redo att gå vidare från din relation och in i ett nytt kapitel i ditt liv. Livet är för kort för att nöja sig, det finns andra stora kärlekar där ute för dig. Var inte rädd för att du kommer ångra dig – det som är menat att ske i ditt liv kommer att ske. Det kommer säkert vara ensamt och tufft i början, för det är tufft att vara modig, men i slutändan kommer det att vara värt det.

PUSS och heja dig tjejen.

  1. Vilka fina svar du ger, precis sådana råd man behöver när man står vid vägskäl. Det är en fin egenskap, att stötta andra att våga följa sitt hjärta. Jag ville bara skriva det 🙂

  2. Har det blivit något fel med frågan under bilden med Gucci? Det står bara ‘hej mikaela’ och sen helt vitt, ingen text. Eller är det bara på min mob det är så?

  3. Alltså ditt svar på sista frågan är så bra och fint! Insåg att jag håller med dig på pricken. Lycka till önskar jag dig som ställde frågan 🙂

  4. Älskar dessa inlägg! Ibland vore det roligt med flera korta frågor med korta svar än bara tre långa frågor. Förstår att det givetvis beror på vad du får för frågor under veckan och att såklart du själv väljer ut sådant som faller dig i smaken mest så det var bara en liten tanke jag hade. Trevlig helg!

  5. Tusen tack för ditt svar Michaela. Kan hålla med Ami i att ditt svar är helt fantastiskt fint och så himla mitt i prick.
    Läser ditt svar och känner att du har så himla rätt rakt igenom…Jag vet ju. Man vill liksom bara ha någon annans bekräftelse på något konstigt vis. Tack för att du tog dig tid att svara och tack till dig Ami <3

    Du verkar vara en sån otroligt fin person rakt igenom!

  6. Till sista tjejen. Tror precis som Forni att du vet vad som är rätt. Du har hela livet framför dig och det kommer att bli bra! Inte direkt men efter ett tag. Kram

  7. Hej, en fråga till frågor med forni! Du har flera gånger tagit upp frågan om fördomar mot bloggaryrket och jag håller helt med dig i dina åsikter och att det är precis lika mkt “riktigt jobb” som alla andra men jag har också funderat på om det inte finns mycket fördomar mot många yrken? Exempelvis jobbar jag som jurist och tycker många har fördomen att man gör det bara för pengarna och tycker det är kul eller en människa som bryr sig om andra människor. Vad tror du om fördomar mot andra yrken och har du några egna angående några yrken?

  8. Hallå! Så himla bra svar som alltid! En fråga till frågor med Forni:

    Jag undrar hur du ställer dig till organdonation? Har du tagit ställning, har du och din familj eller dina vänner prata om detta ämne? Känner du någon som varit i behov av ett nytt organ?

    Kramar!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi