Veckans lista: goda grytor och små hus

Creamy-Coconut-Lentil-Curry-680-2

Vegetarisk linsgryta

Hur gott låter det inte med en creamy coconut lentil curry? SÅ GOTT. En läsare mejlade mig och tipsade om detta recept, ska absolut testas! Klicka på länken ovan för att komma till den fina bloggen.

e093ff96805043d097506ccfd555b6eb

New Girl säsong 5

Nya säsongen av New Girl finns på Netflix! Aaaah! Såg klart den i torsdag och åh vad mysig den var. Feel good på högsta nivå. SE!

hus815

Ett litet hus på 22 kvm

Gulligt ju? Jag älskar när människor hittar kreativa lösningar på små boytor, det är så inspirerande och mysigt. Det här huset är ju himla litet och fint.

josefin-dahlberg-yoga_588a34d2e087c33eda1f0a9e

”Jag testade att yoga sju timmar om dagen i en vecka – det här lärde jag mig”

Jossan var i Indien på yogaresa förra veckan och jag skulle egentligen följt med men valde att stanna hemma efter en höst med lite för mycket resande. Hon har skrivit ett blogginlägg om vad hon tar med sig från sina sju dagar av yoga och det var så inspirerande. Jag kände hur jag liksom tog in och med mig hennes ord. Fint.

cca4c94c8641258490ae5adb3d0edec2

Bara en jävligt gullig hundvalp.

  1. Hej Michaela,
    Jag kommer ihåg att du hade som mål förra året att ta mindre plats i sociala sammanhang. Hur gjorde du? Ändrade dig? Etc…..
    jag är väldigt social som person och hatar verkligen tysta stunder då ingen säger någonting & därför är jag den personen som känner att jag måste prata och få i gång diskutioner. Men det är också rätt jobbigt, jag gör det av en god tanke men vill liksom inte att vissa ska uppfatta mig som självupptagen som pratar heeeeela tiden.
    Därför skulle jag vilja ha lite tips på hur jag ska kunna övervinna rädslan för tysta stunder och låta någon annan ta smällen och prata istället.
    Att ta mindre plats i sociala sammanhang kommer bli mitt mål i år.. 🙂

  2. Hej Michaela!
    Jag har en fråga som jag tror och hoppas passar in på ”frågor med forni”
    Jag undrar hur man gör för att se äldre ut? Det kanske låter sjukt, men jag är 29 år och fyller 30 i år men folk tar mig för att vara 20 år? Varför gör folk det? Finns det konkreta tips på hur man ser äldre ut? Saken blir inte bättre av att jag pluggar på universitetet fortfarande (började plugga sent) vilket avspeglar sig i min klass, där ALLA andra är mellan 20-22. Jag vet inte vad jag gör för fel? Ihop med att jag tydligen ser ung ut är att jag har världens ålderskris, det känns rent ut sagt förjävligt att fylla 30, och folk tar än för att vara 20, och jag undviker sociala sammanhang så mycket det går mycket för att få frågan, hur gammal är du? Svarar man och folk tror att man driver, usch jag hör själv hur löjligt det låter men jag orkar inte mer. Finns det några konkreta sätt i hur man ser äldre ut? Jag har lika långt hår som du och sminkar mig naturligt. Är det någonting med kläder, smink, hår som du upplever signalera 30+? Vill verkligen kunna göra någonting för att försöka se äldre ut. Jag känner också en oro inför framtiden då jag kommer att ta examen som 30 plusare, kommer jag ens att få ett arbete? När alla andra är 20 + borde jag hamna i papperskorgen direkt. Tror också att min ålderskris har att göra med att jag och de flesta andra (tror jag) associerar 30 år med man, barn, hus osv. Jag har liksom ingenting av det? Pga. svårt med boende i storstäder bor jag nu i en studentlägenhet, singel och förtvivlad. Allting känns så värdelöst. Förlåt för min luddiga fråga och att det kan uppfattas som gnäll? SÅ är det verkligen inte, jag mår verkligen så dåligt över det här och hoppas på tips och råd av dig! Du är bäst. Stor kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Mina tre väskköp 2016

Nu är det nytt år och det betyder nya möjligheter på shoppingfronten! Haha. Jag älskar ju mode och trender men jag älskar även kvalitet, hållbarhet och långsiktigt tänk vilket gör att det alltid är lite spännande att shoppa tycker jag. Det är sällan jag bara shoppar loss utan det finns i stort sett alltid en plan för mina investeringar. Under 2016 gjorde jag tre stycken dyrare väskinvesteringar och jag är SÅ NÖJD med dem allihopa. Ska vi kika på vilka det var?

2893d03f60dab5903b56b3d8d4e3f703

IMG_6452

IMG_5095

Louis Vuitton Twist Bag

Den här väskan köpte jag i januari 2016. Jag var på jakt efter en Chanel Boy Bag (adlink), men på väg till Chanel-butiken i Selfridges i London så gick jag förbi den här av en slump och tappade hakan. Jag köpte den direkt.

Jag har verkligen lärt mig känna igen mitt eget mönster, när jag funderar på en väska lite för länge så är det inte rätt väska för mig. När jag hittar rätt brukar jag slå till på en gång eftersom jag vet vad det är jag vill ha. Jag har faktiskt köpt alla mina tre väskor i år direkt när jag sett dem för första gången (min YSL beställde jag hem eftersom det var en repa på den jag ”köpte” i New York så den följde ju aldrig med mig hem).

Jag hade letat efter ett komplement till min klassiska Chanel-väska med gulddetaljer hur länge som helst, fast med silverdetaljer. Jag är så glad att jag hittade den här, den är lite rockigare än den klassiska Chanel-väskan och passar till i stort sett hela min vintergarderob. Jag älskar LV-knäppningen fram, den dubbla kedjan samt att den är så jäkla slittålig, jag kan i stort sett släpa den på en grusväg utan en enda fläck. Bästa lilla väskan!

IMG_7723

IMG_9728

IMG_7528

Gucci Dionysus Bag (adlink)

Den här väskan köpte jag i Paris i april när vi var där ett stort tjejgäng. Jag hade spanat in den röda mocka-väskan i samma modell, fast en storlek större, och ville gå in för att köpa den. MEN så fort jag kliver in får jag syn på denna med blommor och då var det inte mycket snack om saken. Paris stod i full blom, sommaren var runt hörnet och jag såg framför mig hur den skulle passa till varenda outfit kommande halvår. Oj så rätt jag hade! Den har passat till precis allt under föregående vår och sommar. Dessutom längtar jag redan tills det blir vår igen så att jag får plocka fram den. Storleken är perfekt, den passar både till finare klänningar och för vardagslooken, så älskar jag färgerna. Det är en väska som gör mig glad!

IMG_2160

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Saint Laurent Sac de Jour Small Leather Tote (adlink)

Egentligen var den här väskan en ren chansning men Gud så bra det blev. Jag har letat lite försiktigt efter en vardagsväska ganska länge men haft svårt att hitta någon eftersom jag tycker att totes är alldeles för stora vilket gör att de blir tunga och otympliga. Dessutom använder jag mest mindre axelväskor men insåg att jag behövde en väska för när jag har träningskläder/dator/kamera eller vad det nu kan tänkas vara, istället för att bara slänga ner allt i en påse. Jag hade kikat på Celine och de har himla många fina men de är lite för stora för mig. När jag och Emma strosade på shoppinggatorna i New York gick vi in i Saint Laurents flagship store och hittade den här. Den är mycket mindre än en klassisk tote men rymmer precis min dator (på centimetern!), träningskläder och det andra som jag brukar ha med mig till vardags. Perfekt storlek med andra ord.

Sen föll jag som en fura för den underbara vinröda färgen, men jag var ändå lite skeptisk eftersom det var första gången jag såg den och den kostade ganska mycket för att vara en ”vardagsväska”. Jag väntade in D och Sam för att kolla vad dem tyckte men herregud, man ska aldrig dra in män i modediskussioner. Varje gång jag har gjort det med D har det blivit fel typ??? Han går mycket mer på status och kunde inte förstå hur jag kunde överväga den här väskan framför en Chanel som jag hade klämt på tidigare (som var ljuvlig men totalt opraktisk och det absolut sista jag behövde haha). Den här var ju ”så tråkigt för så mycket pengar” enligt honom. I ren frustration och besvikelse över hans tråkiga reaktion insåg jag att den var rätt för mig och köpte den. När man börjar försvara sin väska är det fan rätt haha. Men som ni kanske minns var det en repa på väskan vilket gjorde att jag snällt lämnade kvar den i butiken och senare fick klicka hem den via nätet när jag var tillbaka hemma. Det intressanta var att jag trodde att jag skulle glömt bort den till dess, men jag tänkte på den varje dag tills jag var hemma och köpte den ”igen”. När den väl kom hem till mig var jag som ett barn på julafton och jag har verkligen använt den i stort sett varje dag sen dess. Gud vilken tur att jag köpte den, känner mig så fin när jag har den och får så mycket komplimanger för min tjusiga vardagsväska!

Det var mina väskköp för 2016!

Helt galet att man kan skriva en halv novell om tre stycken väskor? Jag hade nog kunnat skriva dubbelt så mycket till men någon måtta får det vara haha. Vi får se vilka väskor som flyttar in under 2017, men om jag ska vara ärlig är jag galet nöjd med de jag har nu!

Puss!

  1. Sådär brukar det alltid bli när jag frågar vad min pojkvän tycker också, haha. Superfrustrerande och jag har ändå ganska stark kompass när det gäller vad jag gillar, har börjat lita på min magkänsla istället den vet bäst! Att Ysl-väskan skulle va tråkig? Hallå den är ju stilren, klassisk och i en annorlunda färg som har så fin lyster tycker du ska vara så nöjd med det köpet 🙂

    1. Haha! Men problemet är att de ofta bara har en väska (D har en portfölj and thats it) så han förstår inte grejen med att komplettera sin väskgarderob. Magkänslan är ett bättre råd än pojkvännen i detta fall tycker jag 😉 Puss!

  2. ”När man börjar försvara sin väska är det fan rätt haha.” Haha, SÅ SANT! Fantastiskt inlägg. Älskade detta! 😀

  3. Du måste se filmen Lion! Det var så oerhört stark!
    (förlåt, det har inget med ditt inlägg att göra. Jag älskar din blandning mellan djupt och ”ytligt materiellt”)

  4. Hej 🙂
    Jag har en fråga rörande ekonomi!
    Du skriver ofta att du unnar dig saker vilket är superhärligt och du är värd det till 100% så mycket du sliter! Du äter också ute mycket, bor i en fin lägenhet i Stockholms dyraste stadsdel, gör långa och dyra reser… vad är det du inte unnar dig? Eller prioriterar rent ekonomiskt? Om du förstår vad jag menar 🙂 menar alltså att du inte ska göra allt det här utan är bara nyfiken om det är någonting som du aktivt prioriterar bort i din ekonomi! Jag åker till exempel aldrig taxi eller lägger pengar på dyr inredning men jag tycker att restaurangbesök och härliga resor är värt att unna mig!

  5. Har längtat efter detta inlägg! Skrev för länge sen och önskade ett inlägg kring dina väskor! Underbart! Nu är önskeinlägget ett om dina resterande väskor köpta innan 2016😊👏👏👏

  6. Hej, jag skulle behöva lite råd gällande en väska. Jag ska till Milano i vår och tänkte köpa min första dyra väska hos Gucci. Men jag kan inte bestämma mig vilken jag ska ta, jag velar mellan Soho Leather Disco bag och GG Marmont matelassé mini bag. De kostar lika mycket men jag kan inte bestämma mig om jag ska ta en Soho för den känns klassisk och stilren, medan den andra har lite roligare detaljer. Hur hade du tänkt om du skulle köpa din allra första väska? Stor Kram!

    1. Vet att du frågade Michaela men personligen hade jag valt sohomodellen. Den känns mer klassisk, hypen över marmontväskorna är stor just nu men tror att den kommer gå över snart och väskan kan eventuellt kännas omodern då. Nackdelen med soho-linjen är att den ska slutas säljas vilket skulle kunna sänka priset om du får för dig att sälja den (eftersom färre personer kanske vet att den existerar). Däremot kanske väskan ökar i pris om efterfrågan fortfarande finns efter att den slutas säljas. Heheh ett lite random inlägg från mig 🙂

      1. Haha tack Emma! 🙂 Jag kommer nog köra på Soho, precis som du säger så känns den tidlös. Visste inte att den skulle sluta säljas, så hoppas den finns kvar i Mars..

    2. Hej Linn, jag håller med Emma ovan – jag hade valt Sohomodellen. Men det där känner du nog bäst själv. Precis som Michaela beskriver i sitt inlägg så är det ju framför allt du som ska älska din väska – oavsett vad alla andra tycker. Vilken ger dig mest fjärilar i magen? haha Lycka till med ditt härliga inköp 🙂

      1. Va gulliga ni är som vill hjälpa mig! Jag har ju drömt mest om en Soho men när jag såg GG så blev jag osäker. Den känns ju lite mer arbetad, men samtidigt använder jag inte så mycket guld. Hjälp, nu blev det här ännu svårare.. 🙁

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

VLOGG: Vegetariskt recept

I samarbete med Mathem

Här kommer en mat-vlogg som ni har önskat! Kort, enkel och smarrig. Precis som receptklipp ska vara tycker jag! Hoppas att ni gillar det. Jag slänger ihop en pumpasallad med parmesan och receptet till detta hittar ni här (klick!). Den blev så himla god, krämig och härlig så jag rekommenderar er alla där ute att testa den! Mer grönt i vardagen!

    1. Tycker du? Är du kock? Jag hackar grönsaker i Fornis takt. Varför stressa ifall man skär sig? 🙂 Jag vill också laga den där salladen! Den såg god och enkel ut att göra!

    2. Hur tänkte du nu? Exakt vad ska Michaela med den informationen till? Hon hackar ”långsamt”, jaha? Förstår inte varför du känner att du behöver poängtera något så obetydligt. Varför inte bara nöja sig med att receptet verkar gott?

  1. Åhh den ska jag prova!! Men tips till dig, jag jobbar i mataffär och vet några knep gällande livsmedel. Ha inte tomater i kylskåpet! Då förlorar den både sin färg, smak och näring 🙁 likaså basilikan, den vissnar snabbt i kylskåpet och får bruna fläckar. Den ska man ta hand om som en fin snittblomma 🙂

  2. Så gullig video, gillar verkligen den här typen av samarbeten som känns ”du” liksom! Ett litet tips är att inte skrapa av grönsaker och sånt med själva knivseggen utan göra det med ovansidan istället (alltså hålla kniven upp och ner), mkt bättre för knivbladet. Så du slipper slita extra på en fin kniv 🙂

  3. Åh, älskar att du känns så naturlig och avslappnad och vågar skämta massor! Blir så lätt tillgjort ibland när folk vloggar eller gör matvideos 🙂 Massa tummar upp!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

GOOD MORNING!

God morgon hjärtan!

Tack för all feedback i gårdagens inlägg om vad ni vill se mer av. Jag ska sammanställa allt idag för att få en övergripande syn kring vad ni vill se mer av i den här bloggen. Jättekul när ni skrev vilka andra bloggar ni läser förutom min, det verkar som ni som läser här även gillar Bellas blogg. Jag förstår sambandet eftersom vi båda jobbar mycket med vardagsbilder och inte så ”stylat” innehåll samt skriver om mixen mellan karriär och vardag. Jag ska helt klart fortsätta på det spåret. Ibland får jag ångest och tänker att jag måste börja ta bättre bilder, speciellt när jag har umgåtts mycket med andra bloggare under en period, men så läser jag era kommentarer och inser att ni tycker om bloggen just för att den inte är perfekt. Det finns en charm i det ostylade, vardagliga också.

Jag är i alla fall så himla tacksam över hur engagerade och schyssta ni är. Många av er har hittat till Amandas blogg här igenom och när vi pratade om det i helgen sa hon ”Du har så himla fina och snälla läsare, jag är så glad att dom har hittat till mig!” och då blev jag nästan lite stolt. Att driva en positiv och kärleksfylld plats på internet är viktigt för mig och jag är glad över att det finns systerskap här.

Nu kommer Theres snart över (som jobbar med mig i mitt företag, så knepigt när jag har två Therese i mitt liv och på sätt och vis jobbar med båda haha!), vi ska gå igenom era kommentarer från gårdagen och en massa andra grejer. Till lunch ska jag laga ett vego-recept till oss som kommer att komma upp som en vlogg senare ikväll eller imorgon! Många av er uppskattar vego-tipsen och tankarna vilket gör mig SÅ GLAD eftersom det är ett bevis på att mitt sätt att ta mig an vego är rätt – försiktigt och utan pekpinnar. HEJA OSS!

Okej vi hörs lite senare, puss!

Bild 2017-01-26 kl. 10.46 #2

Är det inte helt sjukt att photobooth blir sämre för varje ny dator? Jag förstår att man inte använder webbkameran för att ta bilder på sig själv längre, men Skype och videosamtal/konferenser som man har via datorn? Haha man ser ju knappt vem det är!

  1. Du har verkligen snappat upp vad vi vill läsa om, härligt!!
    Fortsätt som du gör, för du gör det bra och varför ändra på ett vinnande concept?
    Massa kramar!

  2. Älskar alla dina inlägg typ haha. Mer av allt tack! (utan hets hehe <3) det jag gillar mest är karriär, vardag, kläder och skönhetsrutiner (vet inte varför men är en sucker för rutiner haha). Läser också bellas blogg, Petra, margaux (älskar att hon är preggo), nu Amandas också (hur söt är chloé då?) Dasha, Paula, Hugo. Och ibland lite blandade modebloggar. Men din och bellas kollad jag prick flera gånger om dagen haha!
    Kraaaam

  3. Ja ”ostyleade” bilder tack!!
    Jag vill inte att det ska kännas som en modekatalog. Älskar dig blogg! Dina bilder är superhärlig även med mobilkamera

  4. Läser också bellas blogg! Och Petra, Kristin (hittade er i samma veva när jag var typ 14, är 22 nu) och Floras. Kul att följa ditt liv 🙂 det är blandningen som är kul. Modegrejer och piff men också ditt vardagsliv och funderingar. Bloggar som tex janni och Lisa Olsson är fina men det blir så himla mycket….uppenbart content liksom. Fina bilder javisst men inte så intressant att följa. Din blogg är verkligen att kul att följa, tittar in på kvällen och det är alltid härligt att läsa om vad du har för dig. Kram!

  5. Hej Michaela,
    Jag tycker alltid att du har så kloka tankar kring det mesta så jag skulle vilja fråga dig en sak. Idag gjorde jag ett misstag på jobbet, det blev inga allvarliga konsekvenser och är löst nu men jag mår så himla dåligt över att jag gjorde fel. Har du gjort misstag på jobbet eller i skolan och hur hanterar man det? Jag vet att man ska lära sig av sina misstag och gå vidare men det är inte så himla lätt det där med att gå vidare tycker jag. Jag har svårt att släppa det och får så dåligt samvete. Har du några tips på hur man kan göra?
    Tusen tack för en fantastisk blogg!

    1. Hej Anna!

      Jag är inte Michaela men har gått i terapi bland annat för det du beskriver. Känner igen mig mycket i att fastna i ältande/ångest över att ha gjort fel. Dessutom klandrar jag mig ofta med tankar som ”men det är ju inte så farligt, jag måste släppa det”. Min psykolog gav mig ett hands-on tips som funkar bra för mig: försök tänka ”men ingen hade ju informerat mig om xx / jag visste ju inte att xx skulle hända och jag gjorde det inte med flit”. Du måste helt enkelt se att du inte kunnat göra mer i situationen. Var snäll mot dig själv. Och tänk inte självkritiska tankar som att du ”måste sluta älta för att du är orealistisk” osv. Ja, du ska sluta älta, men det är för att du förtjänar att må bra!

      Och du! Om ältandet/ångesten är, som i mitt fall, en del av en större prestationsångest så kan jag verkligen rekommendera terapi. Det har hjälpt mig otroligt mycket.

      Kram!

  6. Hej Michaela!

    Tänkte bara säga att jag tycker verkligen inte du ska ha fundera på/ha ångest över att du inte har ”bättre” bilder. Både dina texter och dina bilder känns äkta och det är det som jag tycker om samt tycker är viktigt!

    So keep up the good work! Älskar att glida in på din blogg när jag får en stund (som nu till kaffet efter frukosten) och bli peppad.

    Ha det fint!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej! jag har en fråga till Frågor med Forni.
Du skriver att du och vissa av dina familjemedlemmar ibland uppfattas som lite högljudda och tar mycket plats. Har själv fått kommentarer hela mitt liv till och från om att jag pratar väldigt mycket och att jag pratar högljutt. Något jag ofta gör utan att jag märker det när jag är engagerad i en diskussion eller allmänt exalterad över saker. På köpet har jag även en röst som liksom ”skär” igenom annat ljud.
Har du fått kommentarer från folk kring att du är högljudd? Vad svarar du? Jag blir alltid lite förlägen, som om att jag är jobbig och vill nästan be om ursäkt samtidigt som jag blir lite förbannad. Inte direkt som att jag medvetet alltid står och skriker. Ibland försöker jag även skoja bort det, men känns ändå inte helt bekvämt. Tips?!
Känns även som att detta inte är ett problem som killar som ibland pratar högljutt får påpekat för sig….

Hej tjejen!

Jag tror att jag har fått höra att jag är högljudd både mer och även i mer nedlåtande ton än exempelvis min bror och min pappa. När de är högljudda är det lite mer skämtsamt som folk påpekar detta, men när jag är högljudd påpekas det på ett sätt som hintar om att jag är pinsam eller gör bort mig. Det här stör mig mycket.

Det har alltid varit människor runtom mig som har fått mig att försöka skämmas över att jag hörs mycket medan män i min omgivning snarare har uppfattats som sköna/alfahanar/mäktiga/roliga. Medan jag som kvinna hörs för mycket. Det här är helt klart en känslig punkt för mig och när människor ”säger åt mig” (dvs. påpekar att jag är högljudd) brukar jag börja prata med mig själv i mitt huvud (hehe fullt normalt visst är det?) och vara schysst mot mig själv. Jag säger inte alltid någonting till omgivningen, utan skäms mest och lugnar ner mig, men så pratar jag med mig själv och då brukar det låta typ såhär: ”Ingen ska säga åt dig att du hörs för mycket. Skaka av dig kommentaren. Ingen ska ta ifrån dig rätten att ta plats lika mycket som en man. Ingen ska förminska dig eller få dig att skämmas över dig själv, så länge som du inte är taskig eller oschysst mot andra. Vilket du inte är. Du är bara lite högljudd. Var stolt över den här egenskapen, bli aldrig rädd för att prata, våga prata, bli inte en sån som alltid måste tänka över vad hen ska säga för att hen är så rädd för att säga fel. Säg fel. Säg fel för högt. Det är du. Låt ingen ta personlighetsdrag som du tycker om med dig själv ifrån dig.”.

OBS såklart kan man ibland skratta åt det faktum att man råkat skrika utan att man märker det pga överexalterad, då brukar jag bara tysta ner tonen och skratta åt det. Men om någon ”säger åt mig” i den situationen så är det ju med kärlek och vi kan skratta bort det + tona ner läget. Vill ju inte sitta och skrika in i någons öra så att det är jobbigt för hen exempelvis, hehe. Ni fattar.

Okej detta blev ju skitlångt, MEN jag har fortfarande inte kommit på något bra svar på vad man ska säga när någon kommenterar kring att man är högljudd. Någon annan av er där ute som har erfarenheter? Kanske kan ni hjälpa två människor med starka röster out here.

PUSS

Hej Michaela! Har också en fråga inför Frågor med Forni. Vilket program använder du för att redigera dina filmer/vloggar? Tusen tack på förhand!! 🙂

iMovie! Det finns bättre program men såhär i början av min vlogg-karriär räcker det med iMovie tycker jag och Theres (okej Theres säger i alla fall det haha :)? Så kan man gå på svårare grejer senare! Puss

Jag måste bara fråga hur du och din sambo hanterar eran ”vardag” med mobiltelefoner?.

Mitt problem är att jag upplever att både jag och min sambo ofta har skärmarna i ansiktet på varandra och umgås mindre pga telefonerna. Rulla fingrarna på Instagram Facebook och snapchat… Har man liksom tröttnat på varandra?. Vet inte hur många gånger jag upplyst och desperat försökt förklara hur illa tillmods jag blir när jag märker att telefonerna tar över vardagen.. Hur kan man ta upp ämnet på ett vuxet sett? Och vad fan gör man när det inte blir någon skillnad?

Hej tjejen!

Jag och D har inte bråkat om mobilen eller datorn en enda gång sen vi blev tillsammans. Typ lite sjukt i dagens samhälle??? Speciellt när vi båda jobbar med sociala medier och drivet eget??? Men vi bråkar om andra saker så ni behöver inte oroa er, inte något perfekt par här inte 😉

MEN jag tror att vi sluppit telefon/mobil/jobba hemmaför mycket/slösurfa för mycket-bråken mycket för att D sa redan från början att han vill att vi ska umgås med varandra när arbetsdagen är över. Det här var liksom viktigt för honom redan från start. Och i början var det ju enkelt, man är ju nykär, men det blir knepigare med tiden. Idag gör vi helt enkelt så att om den andra pillar på telefonen/sitter med datorn för mycket när man vill ”hänga” så säger man bara det till den andra. Typ ”Hallå vad gör du! Ta bort telefonen så tittar vi på en serie tillsammans!” eller ”Gud vad du älskar Instagram. Nu har du skrollat färdigt för nu vill jag faktiskt prata lite med din fulla uppmärksamhet”. Ingen av oss har börjat tjura då utan då är det snabbt som attan bort med elektroniken och fram med hänget. Kanske är det lättare för oss just för att vi jobba med sociala medier hela dagarna? Hängtid är hängtid liksom, typ från middagstid och framåt varje kväll. Middag vid matbordet och då pratar vi sen en film eller serie i soffan, vidare till sängen och lite skitsnack där emellan. Sen skrollar vi såklart i pauser/innan vi somnar etc., men inte för mycket och vi har aldrig behövt ta upp en diskussion kring det.

Jag hade nog försökt vara lik tydlig med min partner som D var med mig där i början. Alltså säga typ ”Jag vill att vi ska hänga tillsammans när vi är hemma tillsammans om kvällarna och inte bara hänga med varsin mobil bredvid varandra i soffan. Kan vi inte bestämma att när det är middagsdags lägger vi mobilerna på sängborden och så hänger vi under kvällen. Vill man kolla något kan man gå till telefonen och kika fem minuter om det behövs och sen kan man skrolla en kvart innan läggdags. Vad tror du om det? Så kan vi prata under middagstid, titta på film tillsammans eller serie och typ hänga? Känns som att vår relation försvinner mellan mobilerna och jag är rädd att det kommer sluta med att vi inte vet hur man hänger tillsammans för att vi är så vana vid att förlita oss på våra mobiler.”

Eller? Har ni där ute egna erfarenheter kring ämnet? Jag tror det är viktigt att den andra fattar att man inte tar upp det för att vara taskig utan för att man gillar sin partner och liksom vill hänga med hen! Det är ju fint som fan. Att man värnar om sin tid tillsammans.

Lycka till fina du. PUSS!

Fina Michaela. Det verkligen strålar om dig! Måste bara fråga, vart är den svarta tshirten du har på dig i detta inlägg från? Tycker att den är helt perfekt. Varit på jakt efter just en specifik sådan tshirt, som är tillräckligt hög vid urringningen och med lite längre armar. Kram!!

Den är fan perfekt! Älskar känslan av att hitta ett perfekt plagg. Från Acne är den. Puss!

IMG_5158

Hej älskade Michaela. Tusen tack för en bok som hjälpt mig genom en jobbig höst. Jag har ett problem som kanske skulle kunna passa i frågor med Forni.

I somras började jag dejta en kille som jag nu är säker på är min soulmate. Vi är varandras bästa vänner, han får mig att skratta tills jag får magknip varje dag och jag värdesätter honom högt. Men med kärleken kom även problemen med två av mina närma vänner. Hela hösten bestod av bråk, utfrysning och tårar eftersom de ansåg att jag inte var samma person längre. (Vilket jag till grunden är men mina prioriteringar har ändrats från 100% vänner till 50/50% vänner&pojkvän.) Hela första perioden med min pojkvän, som borde varit som att bo på ett rosa fluffigt moln, förstördes. Det tärde extremt mycket på mig att hela tiden få höra att jag var en dålig vän som inte är tillgänglig 100% längre, jag passade upp mig kring dem och ångesten hela hösten var maximal.

Nu, efter att jag klippt kontakten till stor del med dessa två vänner, börjar de höra av sig igen och vill ta upp kontakten igen. Jag vet att hösten kommer upprepas om jag öppnar armarna för dem så min fråga till dig är: hur hade du hanterat min situation? Borde jag göra slut med mina ”vänner”?

Tack för att du sprider kärlek och hopp. ❤

Hej min fina!

Gå på magkänsla. Det är omöjligt för mig att sätta mig in i din situation för jag har inte upplevt den eller sett den på nära håll.

Hur vet du att hösten kommer att upprepas? Människor kan ju förändras efter sina misstag.
Vill du vara kompis med dem även om de har förändrats och ser på din relation/dig på ett nytt sätt nu?
Behöver du göra slut med dem eller kan du kanske bara låta relationen rinna ut i sanden?

För mig är det viktigt att mina nära vänner står bakom mig i medvind och lycka. Viktigare än att de bevisar att de finns där i motgång och tuffa tider nästan. Att mina vänner unnar mig är det viktigaste av allt, jag avskyr avundsjuka eller egoism. Att tänka på sig själv som vän när ens kompis träffar kärleken är inte schysst. MEN det är inte heller schysst att skita i sina vänner. Jag tror att man måste vara förstående åt båda håll. Analysera din situation med dig själv, reflektera, känn efter hur du känner. Vill du vara vän med dessa personer eller är er tid förbi? Jag tror att du har svaret själv.

Puss, massa kärlek och ta hand om dig!

  1. En fråga Forni!

    Har ett superfint förhållande med killen och allt är drömmigt. Till frågan.. efter man lagat mat och haft en härlig middag ihop, så blir det ofta 1,5/2 h i soffan med film/serie innan sovdags. På höst och vinterhalvåret är det säkert så många förhållanden ser ut, men jag avskyr tanken på att alltid avrunda kvällen i soffan. Hur har ni det på vardagskvällar? Ska jag släppa kraven på ett perfekt förhållande och bara njuta av att det faktiskt är sjukt gött med soff-häng på kvällarna?

    Tusen kramar!

  2. Ang. det där med att ägna mer uppmärksamhet åt varandra än åt sociala medier när man är tillsammans, så är min erfarenhet att man INTE ska gå omkring o vara tyst o försöka hinta genom att föregå med gott exempel (geom att inte använda telefonen) och hoppas på att sin partner ska ”fatta hinten” eller ställa frågor som ”händer nåt kul på Instagram eller?” för såna grejer skapar bara dålig stämning och leder till nåt helt annat än det du egentligen vill uppnå med mobilfri tid. Precis som Mickaela skriver, PRATA om det, berätta tydligt vad du tycker och hur det känns när sociala medier tjuvar er tid och uppmärksamhet. OBS att man nog inte bör hårddra det till att så fort ens partner håller på o slösurfar så betyder det att förhållandet håller på å rinna ut i sanden. Tvärtom är det väl härligt att kunna va tillsammans ibland på ett kravlöst sätt, scrolla lite och försvinna lite i sin egen bubbla, bara det inte övertar det som är verkligt och viktigt i ett förhållande, så klart.

  3. Många pratar ju högre när de blir exalterade, men vissa kanske blir exalterade eller uppspelta lättare än andra. 😉
    För mig är det stor skillnad om man pratar högt när man är uppspelt. Det är helt ok. Jag kan däremot störa mig på ”loud talkers”, alltså personer som alltid pratar några nivåer högre än normalt oavsett situation. Skulle och att aldrig säga nått för det är ju det naturliga för den personen men det skulle nog inte bli så att det blev en av mina närmst vänner. Samma sak med de som konsekvent pratar för tyst.
    Sen tror jag anledningen till att det stör mer när tjejer eller kvinnor pratar högt är att rösten ofta blir gäll och ”skär genom allt”. En mansröster blir sällan det på samma sätt och stör därför mindre. För vissa kanske det handlar om att kvinnor inte ska ta plats, men inte för alla. 🙂 just My 2 cents on the topic. 🙂

  4. Sitter och läser en jättebra bok och fick en spontan tanke att du kanske skulle tycka om den med (spec. efter att ha läst din senaste bok – tyckte om den så mkt! ). Den heter The Book of Joy med Desmund Tutu och Dalai Lama 🙂 tack för en härlig blogg!!

  5. Hej fina fina Michaela! Kan inte du snälla bjuda på lite styling tips inför modeveckan? Jag har fått en inbjudan till Busnels visning på söndag och vet verkligen inte vad jag ska bära… Speciellt inte när det är så kallt! Hur tänker du? Man vill ju vara lite piffigare än till vardags men vill inte känna mig utklädd. Får man komma fram och hälsa om man får syn på dig?

    Tack för att du finns och att du skriver och delar.
    Stor kram!

  6. Hej Forni! Här är en fråga till frågor med Forni. Jag har en bästa kompis som jag gjorde slut med i december, främst på grund av att hon inte hörde av sig en enda gång på fyra månader (jag flyttade utomlands) trots att jag tagit upp problemet med henne tidigare och bett henne att förbättra sig för att relationer funkar inte om den ena ger allt medan den andra knappt hör av sig och finns där. Nu har även andra kompisar till henne sagt ifrån på riktigt för att hon beter sig inte på ett bra sätt alls. Detta ger mig ont i magen därför att trots att vi gått skilda vägar så älskar jag självklart henne och vill inte att hon ska förlora alla sina vänner. Hur får jag henne att börja prioritera vänner och att se mer än bara sig själv som prio 1? Eller ska jag strunta i henne och gå vidare totalt? Kram från en 17-årig tjej<3

  7. Hej Forni! Tack för underbara böcker som hjälpt mig igen mycket, och nu behöver jag din hjälp igen. Hur skaffar man nya vänner? har inte så många vänner, och känner att jag börjar glida ifrån dem jag har. Jag började precis studera på universitetet men har hittills inte träffat nya personer som ”klickar” med, utan pratar lite med olika varje dag. Hur har du träffat dina närmsta tjejvänner?

  8. Hej Forni! Jag har en fråga till fråga Forni. Jag har träffat en kille i lite mer än ett år och nu på senaste tiden har det varit lite problem. Ska nämnas att vi båda läser samma utbildning på universitetet som kräver väldigt mycket, bara olika år. Jag har väldigt mycket som pågår i mitt liv och just nu är jag inne i en typ av ”livskris”. Jag har känt sen i höstas att den här killen inte gör mig lika glad som jag gör honom. Det blir nästan som om jag känner mig kvävd och att han är ett till stressmoment i mitt liv. Jag är jätterädd att såra honom även fast jag vet att jag borde vara ärlig med honom. Har du några tips på vad jag ska göra? Kram

  9. angående att vara för högljud/ta för mycket plats. jag känner såååå igen mig! tack för att du tog upp hur jag ska tänka i sånna situationer, det betydde jättemycket för mig! jag har verkligen blivit så att jag helt enkelt bara suttit tyst istället för att jag inte vågat vara mig själv om någon tidigare sagt åt mig.

  10. Jag kände verkligen igen mig i situationen när någon säger till mig att jag pratar för högt. Tycker att det är såå jobbigt när det händer för att jag gör det oftast när jag är exalterad och när jag pratar om något som jag verkligen känner starkt för och helt plötsligt blir jag helt stum när någon säger till så. Ofta blir man faktiskt lite arg, för att den andra personen har skapat en så genant situation för en och jag tänker ”kunde du inte bara låta mig prata högt när du vet att det bara är tillfälligt tills jag har uttryckt det som jag känner starkt för” 😕 Jag tror verkligen att killar inte blir tillsagda lika ofta som tjejer, det är lättare att folk tänker att killar kan inte hjälpa att deras röst hörs mer eller liknande ursäkter, men vi tjejer vi ska vara gulliga och prata tyst och fnissa lite smått när något roligt händer. Så sjukt det där med normer i vårt samhälle! Jag är glad att någon ställde denna frågan, hade aldrig tänkt på att göra det själv och fick bekräftelse på att det inte bara är jag som är blir så otroligt obekväm i den situationen 🙂

  11. En AKUT-fråga Forni!
    Jag har träffat en kille som jag blev kär i på typ första dejten. Känner mig sjukt töntigt men givetvis glad också.
    Han är 9 år äldre och väldigt mogen, inte riktigt sms typen, det är liksom svårt att prata över telefon, men jag märker att han ändå anstränger sig (han helt underbar och sjukt rolig när vi träffas.) Dock blir det mycket ”rak-på-sak” sms i stil med – ”Hur har din dag varit?” – ”Bra, din med?” -”Vad bra, min har också varit bra, hejdå”. Ok överdrev lite där men du förstår.
    Mitt problem är att jag vill ha mer uppmärksamhet (det där lät konstigt?) men, jag vill liksom prata med han för jag typ saknar honom men vill inte säga det för att det är lite för tidigt för det och jag vill inte heller vara för på? HUR gör man?? Kanske lite barnsligt, men jag tycker verkligen fina sms gör så mycket. Jag är so into words att det gör mig typ upp över öronen kär. Vill så gärna ha det där med honom haha!!
    TIPS, anyone?
    Mvh / Tjejen som förevigt hatar det här första stadiet i en relation (hope you know what I mean.)

  12. Först och främst: vad härligt att ni blir så engagerade och taggade på saker, och att det märks!! 🙂 Ni är säkert stämningshöjare många gånger också! Jag tänker att det är ingen fara att prata högre, bli exalterad så länge man också ger plats till andra! Så länge man kan ta ett steg tillbaka och lyssna så att de man hänger med känner sig delaktiga. Då blir det ju en skön mix! Våga ta plats, och våga ge plats!! Kram

    1. Det ser jag som en självklarhet och upplevde inte att det var ett problem i frågan. Att vara högljudd behöver inte gå hand i hand med att ta plats från andra 🙂 Kram!

  13. Tack snälla för din tid att svara på min fråga gällande telefonerna. Tar absolut in varenda ord som både du och ni andra goa läsare skriver här i kommentarerna. Nya krafter och öppna kort hädan efter, kanske redan ikväll om situationen uppstår.

    Otroligt tacksam <3
    Ha en fantastisk fin torsdag

  14. Tror också att det där med vad man uppfattar som högljutt är väldigt starkt kulturbundet. Jag kommer från Finland och här får jag ofta höra att jag är lite för högljudd och folk kan be mig att dämpa mig. En fransman som jag umgicks med ett tag påpekade dock att han tyckte att jag talade ovanligt lågt och att han inte alltid hörde vad jag sa, haha. Ska tilläggas att jag talade engelska med fransmannen och att min engelska är relativt starkt så det kan inte ha berott på bristande språkkunskaper. 😉

  15. Tack för svaret och alla kommentarer på min fråga angående att vara ”en högljud tjej” 🙂 Skönt att få någons annans tankar kring det och höra att man ej är ensam!
    Skall försöka med hela den där tänka positivt i huvudet grejen. Min spontana reaktion är annars som Amandas att bli lite arg och stum.

    Som också nämndes i en kommentar ovan så handlade min fråga inte alls om att ta plats från andra. Brukar tänka på att alltid släppa in andra och aktivt ge plats när andra är lite mer tillbakadragna i samtal för att jag inte skall pladdra på. Det är också väldigt trist att ha en monolog i längden 😉

  16. Usch, det här med att folk säger till tjejer när dem pratar för högt är en jättekänslig punkt för mig…
    Hade en lärare i skolan som en gång sa till mig att jag tog för mycket plats och att det inte var ”ladylike” (såklart var det en man). Jag var bara en självsäker och glad tonåring som ibland blev liiite för exalterad. Men det var knappast något märkvärdigt med det. Detta var något han påpekade inför mina föräldrar på ett utvecklingssamtal och jag kommer ihåg att jag skämde så mycket. Nu blir jag mest förbannad när jag tänker på det.

  17. Grattis till en fantastiskt fin bok, Michaela! Sträckläste den och kände igen mig i mycket. Det väckte också en fråga som kanske kan passa till ett frågor-med-forni-inlägg. Känner precis som du beskrev i boken att min ångest är storlek val och sambons är som en nyckelpiga. Såklart superhärligt att ha en positiv, glad partner som motvikt men kan också känna att det är svårt att få full förståelse eller att bli bemött på rätt sätt (även om man inte själv alltid vet vad man vill höra när man är orolig/nere/ångestfylld). Hur tycker du att man ska hantera det? Hur funkar den biten för er? Vore superintressant att höra. KRAM och keep up the good work <3

  18. Hej Michaela, jag har en fråga till ”frågor med Forni”.

    Hur gick du tillväga när du fick dina böcker publicerade? På tex vulkan? vill veta all info!
    Puss

  19. Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har försökt undvika det här med att känna och skriva ned. Jag behöver hjälp, jag tror inte att jag har svaret eller jag kanske har grävt ned det långt inne någonstans.

    Jag är tillsammans med världens finaste kille. Han är så snäll och omtänksam och jag älskar honom med varenda del av min kropp. Vi har varit tillsammans i 5 år och jag ångrar ingenting. Vi träffades när jag var 21 år och han några år äldre. Han är min första kärlek och det är verkligen en människa som jag för alltid kommer att älska. Han har inte haft världens bästa liv och när vi träffades var han mitt uppe i toppläget med jobbet, livet, känslorna och allt. Sen gick det några månader och självklart hade vi som vilket par som helst våra up’s and down’s men det var lite annorlunda med honom ibland. Alla har sina perioder och som flera människor på denna jord så hade han lite mer deppiga dagar än andra och med tiden kunde det till och med bli en hel månad och sen kunde det vända. Och det är klart att när du är i relation med en människa som går igenom sådana perioder ibland så kommer man i slutändan själv behöva handskas med sina känslor efteråt. Jag har funnits där i vått och torrt gjort allt i min makt för att finnas där för honom, de bra och mindre bra dagarna.

    Jag har alltid varit den som sagt till honom gå efter dina drömmar gör det du vill göra själv tänk inte på andra. Men med sådana risker måste det även finnas en ”back up plan” något att luta sig tillbaka emot om det kraschar. Jag har alltid trott på honom för när jag träffade honom så var han världens mest ambitiösa människa och han var så målmedveten.

    Men idag denna period vet jag inte vad jag ska göra. Han har blivit en helt annan människa som jag inte känner igen. Från att vara chef på ett företag till att byta jobb flera gånger under ett år, och det gör mig absolut ingenting men det som är problemet är att det ej finns någon plan. Och nu idag bor han hemma utan jobb, pluggar någon kurs för att försöka läsa upp sina betyg för att sedan kanske försöka komma in på något. Och det är jättebra men han har ingen plan det finns ingen ambition han vill inte ens göra det utan han gör det bara för att. Och det är det som är problemet han har blivit den jag aldrig skulle kunna falla för, en vuxen man utan mål, glöd i ögonen och jobb. Jag vet att det inte är hela världen, älskar man någon så ska man vara där hela tiden, men det funkar inte i praktiken jag tänker på framtiden, en vuxen man som inte tagit tag i livet och vandrar runt omkring utan någon plan. Jag vet inte hur jag ska ta upp det med honom utan att såra hans känslor, hur säger man till en människa du är långt ifrån den människan jag föll för?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi