Frågor med Forni

Vad mysigt och häftigt med lunch med någon som tävlat om att få träffa en. Det måste kännas lite overkligt. Om du tänker tillbaka på dig själv när du var yngre, vem hade du gärna lunchat med då? Och har du någon förebild nu som du gärna skulle vinna en lunch med? Skulle vara kul att höra. Själv hade jag gärna lunchat med dig. Skulle även gärna luncha med Meryl Streep och J.K. Rowling också om man får luncha hej vilt 🙂

Nu när du säger det så får jag en reality check – det är ju skitcoolt! Jag antar att jag blir blind i mitt jobb… varje vecka är det flera företag, organisationer, skolor och privatpersoner som mejlar om föreläsningar, träffar, luncher, middagar etc. så jag ser det bara som en naturlig del av mitt jobb att få dessa förfrågningar. Jag tackar nej till de flesta på grund av tid men då och då tackar jag ja, som i detta fall!

Oj, massa olika personer. Av svenska personer så drömde jag om att få luncha med Ebba von Sydow när jag var 14 år, Alex Schulman när jag var 18 år och Fredrik Reinfeldt när jag var 23 år. Det är några av de personerna som jag har sett upp till under min karriär. Det coolaste av allt är att jag har träffat och umgåtts med de här tre personerna massvis med gånger efter det, även om jag vid dessa tillfällen varit för blyg för att våga fråga om allt jag velat fråga om.

I nuläget hade jag gärna lunchat med Annie Lööf för att lära mig mer om Centerpartiets flyktingpolitik eller Lisa Ekdahl för att hon fascinerar mig och hela Svenska folket verkar det som.

Och om man fick luncha hej vilt som du skrev, så hade jag valt Beyoncé, först av alla i hela världen såklart. Hade gjort en lista innan på allt jag hade velat fråga henne och sedan övat upp min engelska så mycket jag bara hann med!

Vem drömmer ni om att luncha med?

3decfee03f3036bbc9df4b0957ab9259

När jag träffade Fredrik Reinfeldt för första gången!

Hej Michaela. Jag har en fråga som du absolut inte behöver svara på men om du vill göra det hade jag uppskattat det völdigt mycket! Jag är 27 år gammal och lever med min sambo sen 4 år tillbaka. Precis alla runtomkring oss förlovar sig, gifter sig eller skaffar barn. Utom vi. Vi reser och äter ute ofta och allt sånt men jag vill ju också ha en ring på fingret. Och en bebis. Bilda familj med honom. Jag vet inte om han är redo än då jag tänker att han hade tagit ett steg framåt isf? Hur känner du när många får barn och gifter sig? Känner du och D press på er och hur hanterar ni det då? Hade du kunnat fria till honom? Kram Michaela och tack för att du ofta finns där för oss.

Hej fina!

Jag och D pratade väldigt tidigt i vår relation om familj, barn och giftermål. Vi kom överens om något som vi tror funkar för oss och det är så vi tänker att vi ska gå framåt. Jag tror att det är bra att prata om det, inte bara i början utan även regelbundet. Typ ”Känner du fortfarande såhär som du sa då?” eller ”Nu när du fått ditt nya jobb, kommer du fortfarande vilja gå vidare i vår plan eller vill du göra om den?”. Giftermål är speciellt eftersom det enligt tradition är mannen som friar till kvinnan, men jag har faktiskt två kompisar som friat till sina killar och det har gått hur bra som helst! Båda har sagt ja och varit gifta i många år. Personligen vill jag att D ska fria till mig och vi har pratat om ungefär när i tiden vi ser att det skulle kunna hända så därför ”oroar” jag mig inte så mycket för om det kommer att hända. Kanske skulle jag fråga honom om tiden kom och inget frieri skedde. Typ ”Hur känner du, har du ångrat dig, är det något som oroar dig?”. Men att regelbundet prata om det genom åren är viktigt tror jag. Det händer ju saker med tiden (nya jobb, starta eget, renovering eller vad det nu kan vara) som kan förändra grundplanen så det är viktigt att man är överens även om grundplanen förändras och ser till att uppdatera den tillsammans. Familj och giftermål är viktigt för mig så för mig var det naturligt att prata med D om det tidigt för att vara säker på att vi är överens. Prata med din partner! PUSS och LYCKA TILL!

Hej bästa Michaela! Tack för en underbar blogg.

Tror du att det är viktigt att det finns kemi mellan ett par, att man liksom klickar? Att man saknar den andra och har mycket att prata om? Att man skrattar med varandra och är varandras vänner? Eller räcker det med att man är snälla mot varandra och älskar varandra, att man är tillsammans men egentligen inte har mycket gemensamt? Man kanske kan leva ihop utan känna den där ”känslan” alla pratar om? Att vara kär liksom?
Kanske konstig fråga men vad tror du? Ska man liksom.. nöja sig?

Hej min kära!

Svar ja på de första tre frågorna. Jag tror inte att man kan vara lycklig i en relation genom hela livet om man nöjer sig. Att leva med någon utan att vara kär, varför göra så mot sig själv när man kan leva med någon som man också är kär i? Att ha passion i en kärleksrelation och en livspartner tror jag är jätteviktigt, det är en av grundpelarna som skiljer er från att bara vara vänner. Om passionen inte finns kan ni lika gärna vara just vänner. Nöj dig inte, det är inte rätt om du måste nöja dig. Ta mod till dig och leta vidare. Alla är värda passion och kärlek!

<3

Hej och tack för en bra och klok blogg!

Vi planerar just nu bröllop för fullt, så kul men svårt med kläder. Jag vill inte ha en typisk bröllopsklänning utan tänker tvådelad. Jag tycker mode är kul men har inte så stor koll på vad som finns, men du har ju ofta tjusiga toppar; vet du var jag ska leta efter en som är skir eller i spets? Vill ha bra kvalitet och lägger gärna lite mer pengar på den så att jag dels kan använda den vid andra tillfällen och dels så att jag kan spara till om jag får egna barn.

Andra läsare får också gärna tipsa!

Hej och GUD vad roligt grattis!

Hmm spontant tänker jag Ida Sjöstedt! Hon är väl proffs på spets! Även Self Portrait har jättefina toppar. Skrolla igenom Net-a-porter, de har sjukt bra utbud av väldigt lyxiga toppar och även NK.

Så vad säger ni andra, tips? PUSS!

Hur nära är du och din bror varandra? Brukar ni hänga tillsammans ute, gå på middagar etc.:)? Är din bror lika öppen och glad som du?

Kram!

Vi är nära! Jag är väldigt nära hela min familj och de tillhör absolut några av mina bästa vänner. Jag och Timmy umgås inte själva så ofta men vi ses ofta med familjen eller med våra respektive. Vi har väldigt kul ihop. För att vara en syster och en bror så tror jag att vi är närmre än många andra och jag förstår att vi båda värderar varandra extremt högt. Finns ingen jag älskar som honom. Timmy är den mest okomplicerade människa jag känner. Han är i stort sett alltid glad (!), jag brukar säga att jag fick båda våran ångest. Han är aktiv, social och gillar att hålla låda. Precis som mig själv och vår pappa kan han ibland vara lite för högljudd eller ta lite för mycket plats, vi har verkligen ärvt det efter vår far. Ibland får man skämmas i vår närhet för att vi pratar för högt (utan att vi hör det själva såklart). Han är skämtsam, går in helhjärtat för saker och är mån om andra. Timmy har försökt bli proffs på allt ifrån jonglering till klättring ända sen han var liten och det sitter kvar. Hans senaste helhjärtade aktivitet är längdskidor då han bestämt sig för att åka Vasa-loppet. Så nu har han byggt en vallabod på vinden haha. Jag fick djupet och han fick lättsamheten. Han analyserar inte speciellt mycket, jag analyserar varenda rum jag går in i och varje person jag möter. Å ena sidan är vi totalt olika, å andra sidan precis likadana. Det sociala har vi helt klart gemensamt. Älskar honom! Så kul att han och D är jättebra vänner, de chattar nog varje dag med varandra. Obeskrivligt glad över att de kommer så bra överens.

IMG_6913

När jag och Timmy tog en aperitivo i Italien i våras

  1. Man blir ju lite smått kär i Timmy… Haha 🙂
    Jag har också en lillebror som jag är väldigt nära. Han är den första jag skulle rädda och den sista jag skulle såra. Önskar honom all lycka.

  2. Så mysigt att läsa om Timmy! Hoppas jag och mina syskon har en lika fin relation när vi blir lite äldre. Förresten, kommer det något nytt vän-inlägg snart? Älskar de inläggen så mycket, läst de du gjort flera gånger hehe… Man är ju svag för hyllningar så att säga 😉

  3. Jag vill inflika till den tredje kommentaren, om kärlek. Att ”vara kär” är inte BARA en känsla utan också ett beslut, man bestämmer sig för att vara kär. Att vara förälskad och att vara kär är två helt olika saker. I kärleken ingår de fina varma sprudlande känslorna, absolut, och vissa kanske tror att förälskelsen bär starkare, mer stormande känslor med sig, men jag påstår att kärleken är så mkt starkare som bygger på beslut och trygghet. Att ta beslutet innebär också mod så klart. Börjar man tveka och grubbla på hur det borde kännas(finns inga borden i kärleken!) och om man verkligen är kär, så är det en signal om att man ska gå vidare.

  4. Till tjejen som kommenterade om giftemål.
    Man brukar säga att män friar inom 1-2 år om de tycker att kvinnan/tjejen de träffat är ”the one”. Killar som är i relationer längre tid än 1-2 år utan att fria brukar kallas för ”stringers”, dvs de älskar tjejen de är med och tycker de är toppen att vara i en relation men de vill inte binda sig till den personen. Dessa ”stringers” kan även säga saker som att de vill gifta sig eller skaffa barn men åren går och de gör inget åt de, oftast träffar dessa killar en ny tjej snabbt efter förhållandet tar slut och då gör slag i saken inom bara första året. Ett sätt att luska ut om en kille är stringers är om han har haft långa förhållanden bakom sig där han inte valt att bli seriös med den tjejen heller.
    Man vet oftast inom 1-2 år om detta är personen man vill gifta sig med eller inte, allt annat är att slösa bort sin tid om det är de man drömmer om 🙁
    Sedan kan de finnas andra saker som får killar att tvivla, t ex om man kommer från olika religioner och de har press från sin familj att gifta sig med någon från samma land, eller om alla deras killkompisar är singlar. De finns många studier om detta som jag tyckte var så fascinerade att läsa och verkligen vara en ”eye opener” som man säger.

    Det tredje jag läste är varför ska en kille fria om han redan bor med tjejen han gillar? han får ju allt han vill ha utan att behöva fria så varför lägga ut massa pengar och i en killes värld ”tjafs” med att fria. Hittade in just den artikel det var en lång studie och finns nog att hitta om man söker lite på google men hittade dessa
    http://magazine.foxnews.com/love/8-reasons-why-living-boyfriend-wont-lead-marriage
    http://www.huffingtonpost.com/bree-marescakramer/7-signs-hes-never-going-t_b_1327631.html

    Bäst är väl att säga ”om vi inte ser på framtiden på samma sätt så föreslå att bli särbos ett tag istället”, om han är rädd att förlora dig kommer han nog fria då. Slösa inte din tid med en kille som inte ger dig vad du drömmer om! Annars är de bäst att vara fri och vänta på att rätt kille kommer 🙂 alla förtjänar att få den kärlek man drömmer om <3

    1. Oj Malin, här håller jag inte med dig alls. Tror att den här typen av teorier som sprids är helt livsfarliga för unga kvinnor att få ta del av – för det är rakt av bullshit. Jag hoppas verkligen inte att någon här inne köper det här argumentet och att du som ställde kommentaren om giftermål inte tar åt dig av det här. ALLA människor är olika, lever i olika relationer och har olika förutsättningar. Det går INTE att spela några spel eller gå efter några regler som man har läst i någon tjejtidning för att hitta den rätta. Att bli särbo för att locka in en person i giftermål är det absolut löjligaste jag har hört. Som sagt, hoppas inte att någon här inne tar åt sig av detta 🙂 KRAM

      1. Jag förstår att det jag skriver kanske gör de som hoppas att deras killar ska fria efter många år ledsna men jag menar inget illa. Man behöver inte gifta sig för att vara lycklig!!
        Men studien jag läste hade de intervjuat flera tusen män i olika åldrar om vad som fick de att vilja fria osv.

        Mycket handlade om ålder och jobb och inkomst.

        Ge mig en anledning varför en man som har ett fast jobb, råd med egen lägenhet och har råd att åka på resor samt ha varit med sin flickvän så pass länge att man har åkt på resor ihop och lärt känna varandra, varför skulle den killen då vänta med att fria?
        Om han nu inte är en så kallad stringer som är min förklaring. Motbevisa mig gärna med någon vettig förklaring men av erfarenhet både min egen och vänners samt vad jag läst så är enda förklaringen ”stringers”.

        Många kvinnor slösar så många år på män som aldrig kommer att fria eller vilja gifta sig, är inte det sorgligt och slöseri med deras tid? När de finns killar som vet vad dem vill där ute, bar min åsikt iaf.
        Jag skulle aldrig vilja gå flera år och vänta på ett frieri eller behöva ”tala mig till en framtidsplan”. Detta ska komma naturligt från killen tycker iaf jag.

        1. Oj, inte läst denna lilla tråd förrän nu när jag skulle gå tillbaka och se om fler tipsat om bröllopskläder (letar fortfarande den perfekta topen…)

          Jag ska i alla fall ge dig en anledning Malin om än du kanske aldrig läser detta – för att en kanske inte har bröllop som en av sina drömmar i livet. Nu för tiden klarar ju alla sig utmärkt utan att vara gifta, det är ju inte som förr i tiden då det var enligt tradition och att par var tvungna gifta sig om de blev gravida etc.
          En annan anledning är kanske att han vill bli friad till.

          Nu svarade jag ju ja när min kille friade, men jag har aldrig direkt haft stora drömmar om bröllop och vill inte ha de traditionella sakerna/ceremonin och hade nog inte frågat honom på ytterligare några år.

          Det är viktigare för vissa än andra och om det är så viktigt kanske det är bäst att fråga själv och inte ”kräva” att sin partner gör det. 🙂

  5. Hej! jag har en fråga till Frågor med Forni.
    Du skriver att du och vissa av dina familjemedlemmar ibland uppfattas som lite högljudda och tar mycket plats. Har själv fått kommentarer hela mitt liv till och från om att jag pratar väldigt mycket och att jag pratar högljutt. Något jag ofta gör utan att jag märker det när jag är engagerad i en diskussion eller allmänt exalterad över saker. På köpet har jag även en röst som liksom ”skär” igenom annat ljud.
    Har du fått kommentarer från folk kring att du är högljud? Vad svarar du? Jag blir alltid lite förlägen, som om att jag är jobbig och vill nästan be om ursäkt samtidigt som jag blir lite förbannad. Inte direkt som att jag medvetet alltid står och skriker. Ibland försöker jag även skoja bort det, men känns ändå inte helt bekvämt. Tips?!
    Känns även som att detta inte är ett problem som killar som ibland pratar högljutt får påpekat för sig….

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi