Frågor med Forni

Hej Michaela,

Jag har en fråga till dig som kanske passar in till Frågor med Forni. Jag undrar hur du bäst förbereder dig inför en presentation? T.ex. under din bokrelease när du skulle läsa högt inför publik, hur kändes det? Jag får alltid en sådan fruktansvärd ångest. Det är som ett väldigt stort adrenalinpåslag; jag kan inte andas, hackar fram ord, händerna blir svettiga och skakiga och jag känner mig bortgjord och skäms någon fruktansvärt. Det har gått så långt så att jag inte går på mina seminarier i skolan för att jag är rädd för att få svara på frågor etc. HUR gör man för att komma över denna fobi?

Tack för att du är du!
Kram

Hej fina!

Jag får också ångest. De säger att övning ger färdighet men jag har pratat framför folk i många år nu och ångesten är ständigt med mig oavsett. Om jag ska vara helt ärlig så finns det ingenting som botar scenskräcken för mig, men det finns några saker som gör den lite lättare:
1. Var väl förberedd. Att improvisera framför grupp blir aldrig bra. Ju mer förberedd desto tryggare på scen.
2. Gå in på toaletten strax innan du ska gå upp, ta tio väldigt djupa, lugna andetag, tvätta händerna med kallt vatten och kissa (annars tror i alla fall jag alltid att jag är kissnödig i min panik haha).
3. Lyssna på lugn musik innan så att hjärtat, skakningarna och andetagen får hitta harmoni.
4. Var hel, ren och fräsch. Att känna sig snygg bidrar till självförtroendet.

Det här gör det liiite lättare för mig i alla fall. Den där jäkla scenskräcken alltså… Puss!

img_1537

Tv är dock en helt annan grej – där är jag totalt orädd eftersom jag inte kan se publiken!

Hur tänker du om flyktkngkrisen? Donerar du något? Typ nu i och med allt hemskt i Aleppo? Blir så Ledsen! Kram

Ja, jag donerar pengar till det specifika ändamålet. Varje år donerar jag mellan 10-15 000kr privat till olika organisationer där jag har vissa stående donationer under varje år samt så donerar jag där det krisar och behövs, som nu med flyktingsituationen i Aleppo. Donerar du något? Blir också ledsen. Väldigt ledsen. Hemska jävla värld alltså. Kram

Förlåt, men jag måste säga att jag tyvärr börjat tappa intresset för din blogg senaste tiden. Jag upplever att majoriteten av dina inlägg nu är samarbeten och reklam!!?
Jag som för inte alls länge sedan tänkte att din blogg var en av de mest personliga och genuina. Förlåt, jag menar ingenting elakt, det är så tråkigt bara.

November och december är mina mest uppbokade månader i och med julhandeln. Jag vet att det blir mer marknadsföring än övriga året men kompenserar det med ett lugnare januari så att det går jämnt upp över året till slut i alla fall. Sedan försöker jag göra fina, roliga och tänkvärda inlägg – oavsett om de är samarbeten eller ej. Jag lägger mycket tid på alla mina inlägg och tycker att det personliga och genuina finns kvar i allra högsta grad – även om det finns samarbeten i bloggen. I själva samarbetena försöker jag också att vara så personlig och genuin jag bara kan – varje samarbete är handplockat och alla tjänster eller produkter är testade innan jag tackar ja till samarbetet.

Jag förstår inte varför samarbeten och genuinitet måste slå ut varandra? Jag tycker att jag klarar av båda. Majoriteten av inläggen är inte samarbeten – varje vecka gör jag totalt 15 st inlägg där det i vanliga fall är max 2 st samarbeten, under november och december har det varit som mest 4 st samarbeten (men då har jag försökt kompensera med fler vanliga inlägg den veckan). I januari blir det max 1 inlägg i veckan för att kompensera. Sedan är jag också extremt noggrann med att annonsmärka varenda samarbete jag gör och jobbar aldrig med dolt marknadsföring. Jag såg att några ifrågasatte det härom veckan men jag är väldigt noggrann. Ibland skriver jag dock positivt om företag och produkter som jag har samarbeten med, utanför våra samarbeten. Det blir då helt enkelt positiv pr och något jag gör självmant – inte uppmanat av företaget och inte där det finns pengar eller annat i utbyte av orden. Om jag t.ex. gör ett samarbete med ett klädmärke och bär deras kläder i ett samarbets-inlägg, så är det mycket möjligt att jag bär kläderna även efter det samarbetet och då behövs det inte annonsmärkas eftersom det inte är reklam – då skriver eller bär jag bara kläderna för att jag genuint gillar dem. Samma sak med en intimspray som jag älskar eller en yogamatta jag använder hela tiden.

Jag hoppas att ni kan se den här plattformen precis som ett magasin – fyllt av spännande, inspirerande och personligt innehåll mellan sidorna av härlig reklam. Jag tycker själv att de samarbetena jag gör är jätteroliga, fina och intressanta 🙂 Mycket bättre än den tråkiga reklam som kan finnas på andra platser där jag blir underhållen. Allt i bloggen är ju handplockat så att den ska vara min egna lilla tjejtidning. Skillnaden mellan det klassiska magasinet och min blogg är dock att magasinet betalar du pengar för – och får ca 50% reklam. Här får du som läsare komma in och ta del av innehållet gratis men med ca 20% reklam i innehållet (alltid annonsmärkt). Jag hoppas att ni tycker det är okej.

Massa kärlek!

Du blir säkert lika chic som din Nonna när du är 70+ 😘 Är det från henne du fått ditt intresse för mode?

Åh tack, det hoppas jag också! Vore drömmen att vara sådär tjusig när man är över 70. Vi skämtade faktiskt härom dagen om att jag ärvt min kärlek för saker som ser ut eller känns lyxiga från henne. Min farmor har inte direkt haft mycket pengar under sin barndom men hon har alltid tyckt om att vara fin. Det handlar snarare om intresse än ekonomi och visst stämmer det nog, det där med att man inte kan köpa stil för pengar. Jag har sett gamla bilder på min nonna och hon ser fan ut som a million bucks, även fast hon var tvåbarns-mamma redan vid 18 års ålder och jobbade som städerska utan speciellt hög lön. Världens chicaste farmor!

img_4041

Älskar dom båda två <3!

  1. Jag förstår om det är privat, men det vore så HIMLA KUL att höra om din familj! Vad dina mor- och farföräldrar jobbar med, dina föräldrar, din bror, hur alla träffades och så vidare 🙂 ni verkar ju va ca. världens härligaste bunt människor? Om ni adopterar står jag först på tur, haha! Kram på dig i snöslasket

  2. Hej Michaela!! Wow så grym du är!! Så viktigt!! (Jag som ställde frågan om flyktkngkrisen) .
    Jag går på gymnasiet och har väl inte varit superb på det, mina föräldrar donerar en hel del, men nu i och med att jag fyllt 18 kände jag att jag Ska också göra något så jag donerade 2000kr idaag! Har även extrajobb så tänkte börja donera 300 i månaden av dem inkomsterna, ingen kan göra allt men alla kan göra något! Älskar din blogg och hur öppen och ärlig du är! Kram

  3. Äh, det är självklart att du gör samarbeten, allt annat vore ju konstigt. Tycker verkligen inte att de tar över bloggen!! Dessutom kan man ju bara scrolla förbi de inläggen om man inte är intresserad, då de alltid är märkta som du skriver. =) Keep up the good work Michaela! <3

  4. Tycker inte kritiken är befogad. Precis som du säger är detta som en gratis tidning för alla oss läsare och du måste ju få inkomst på något sätt. Dessutom ser jag inget fel med sponsrade inlägg generellt utan ser dem som vilket inlägg som helst, speciellt med tanke på att jag vet att du valt ut dina samarbetspartners med omsorg. Jag tycker din blogg bara växer mer och mer för varje dag! Fortsätt såhär – du gör ett oroligt bra och inspirerade jobb. Kram på dig!

  5. Hej.
    Tack för en underbar blogg.
    Kan du skriva ett inlägg om Damon? 🙂 Typ som Mina vänner inlägg fast om din kärlek, vore kul o läsa 😀 De inläggen är super bra.

  6. Hej världens bästa Forni!

    Jag ville bara säga att jag ofta har problem att läsa din blogg via mobilen (iPhone 6S+, safari) då den tenderar att frysa eller scrolla otroligt långsamt. Det händer aldrig på någon annan blogg eller plattform utan bara när jag besöker din. Det är jättetråkigt för din blogg är min favvis! Tänkte bara upplysa om det! God jul och trevlig helg! Många kramar

    1. Och jag har nästan gett upp med att läsa på min iPad. Hinner aldrig läsa ett helt inlägg innan hela sidan ska laddas om… och laddas om… och laddas om.

  7. Till dig som tyckte att det var läskigt att prata inför folk: Det gör jag också! Ändå arbetar jag men att just prata inför folk. Mina bästa tips är följande:

    1. Läs på. Inte genom att lära sig ett tal utantill. Det är så lätt att glömma bort någonting. Se istället till att verkligen läsa in dig på ämnet. Sedan är det såklart bra att ha en röd tråd på något sätt och det bästa sättet att hitta en sådan brukar vara att just skriva ett tal. Så brukar i alla fall jag göra. Jag skriver läser på ordentligt på ämnet, skriver et tal, över på talet, skriver några få stödord från talet och sedan har jag ändå tryggheten i att jag verkligen kan ämnet. Då gör det ingenting om jag glömmer bort att följa talet. Jag kan ju ämnet.

    2. Gör fel. Det är superläskigt att prata inför folk, men det blir lite lättare. Om inte annat så för att man gör fel och inser att det inte är hela världen. Det kanske är så att man får totalt hjärnsläpp och får stå tyst framför sällskapet man pratar inför, men man dör inte av det. Det är bara att ärligt säga att ojdå, nu tappade jag bort mig. Ingenting är så befriande som att vara mänsklig!

    3. Förstå att det där som känns superläskigt, att man får svårt att andas, att man blir spaghetti i hela kroppen eller hur det nu känns för just dig, bara är adrenalin. Det ska hjälpa dig att prestera bättre. Så även om det inte känns så, så är det bra.

    4. Öva mycket. Tyvärr är det svårt att öva så mycket som man skulle behöva i skolan eller på ett “vanligt” jobb. Jag har alltid tyckt att det har varit superjobbigt att prata inför folk – till den dagen jag faktiskt började jobba med att prata inför folk. Nu tycker jag att det är ganska roligt, men läskigt.

  8. Jag tycker verkligen inte heller att dina samarbeten är något problem. De känns bland de mest välarbetade och genuina jag ser i bloggvärlden, och det är väl okej att det är fler i december då efterfrågan på dem är som störst. Kör på och tack för en superhärlig blogg!

  9. Jag har läst din blogg i flera, flera år och tycker att på det senaste att den bara blir bättre och bättre. Njuter varje kväll som jag lägger mig och läser igenom dina inlägg! Stör mig absolut inte på dina sammarbeten och tycker som ovanstående att de är välarbetade och personliga. Keep up the good work michaela!!

  10. Jag tycker du har en fin balans mellan samarbeten och personliga inlägg. Man märker också att du noggrant väljer ut samarbeten som passar dig och din personlighet, så det flyter bra. Faktum är att din blogg är den enda jag läser som jag riktigt kan längta efter att få gå in och läsa på morgonen och där jag uppskattar varenda ett av dina inlägg.
    God jul och stor kram!

  11. Hej Forni!
    Jag tycker din blogg är helt fantastiskt bra. Jag tänker jätteofta på hur imponerad jag är över dina genomarbetade inlägg med fina bilder och väldigt välskriven text! Jag upplever din blogg som väldigt inspirerande. Önskar att folk hade större förståelse för det här med samarbeten, jag tycker det är 100 % rätt att ni tjänar (mycket, hoppas jag) pengar på all den tid ni lägger ned på GRATIS inspiration och underhållning till så många männikskor. Hoppas att du orkar hålla igång länge till!
    Kram och trevlig helg!

  12. Hej! Tack för en sån underbar blogg. Precis som någon ovan kommenterat så händer det att din blogg fryser när man läser den från iphone 7 på safari. Eftersom det inte händer på någon annan blogg kanske det är något som går att lösa? Kram kram

  13. Hej fina Michaela! Jag har en fråga till ”Frågor med Forni”, det är så ofta som jag får kloka svar på frågor som jag också undrar som andra har ställt. Så att fråga dig känns givet. Det är såhär att jag har så svårt för att alltid glädjas med min kille när han ska iväg på eget håll. Inte det att jag inte litar på honom, men det är så himla trist att behöva sitta ensam på en fredagkväll liksom, medans han är borta och har det kul. Bra att tillägga är att han är väldigt upptagen, hela hösten har det varit minst en grej varje helg. Jag fungerar inte alls så som person utan tycker helgerna är sköna att ha fria och inte uppbokad hela tiden. Därför kan jag tycka att han också borde tänka så, att ha han en stressig vardag så kanske det skulle vara mysigt att bara ta det lugnt en helg, vi bor inte tillsammans heller så helgerna är vår enda chans.

    Till saken är att jag kan bli riktigt ledsen vissa gånger som han ska iväg, vi har varit tillsammans i nästan 2 år och det känns liksom inte hållbart att det jämt ska bli såhär. Men vad ska jag säga till honom för att inte låta som att jag missgynnar honom att han ska få ha kul med sina kompisar? Jag vet att det är viktigt att ha intressen och att vara utan varandra i ett förhållande. MEN INTE HELA TIDEN?? Snälla hjälp mig!

    Kramar

  14. Hej fina Michaela! Jag har en fråga till ”Frågor med Forni”, det är så ofta som jag får kloka svar på frågor som jag också undrar som andra har ställt. Så att fråga dig känns givet. Det är såhär att jag har så svårt för att alltid glädjas med min kille när han ska iväg på eget håll. Inte det att jag inte litar på honom, men det är så himla trist att behöva sitta ensam på en fredagkväll liksom, medans han är borta och har det kul. Bra att tillägga är att han är väldigt upptagen, hela hösten har det varit minst en grej varje helg. Jag fungerar inte alls så som person utan tycker helgerna är sköna att ha fria och inte uppbokad hela tiden. Därför kan jag tycka att han också borde tänka så, att ha han en stressig vardag så kanske det skulle vara mysigt att bara ta det lugnt en helg, vi bor inte tillsammans heller så helgerna är vår enda chans.

    Till saken är att jag kan bli riktigt ledsen vissa gånger som han ska iväg, vi har varit tillsammans i nästan 2 år och det känns liksom inte hållbart att det jämt ska bli såhär. Men vad ska jag säga till honom för att inte låta som att jag missgynnar honom att han ska få ha kul med sina kompisar? Jag vet att det är viktigt att ha intressen och att vara utan varandra i ett förhållande. MEN INTE HELA TIDEN?? Snälla hjälp mig!

    Kramar

  15. Hej Michaela,

    Jag förstår faktiskt inte hur A) folk kan ta sig rättigheten att hålla på att kritisera (tänker på detta med samarbeten) och heller inte B) varför du ska behöva skriva världens försvarstal. Håller med dig helt i ditt svar dock men tycker inte du ska behöva lägga energi på den sortens inlägg. Om ngn har problem med samarbeten så får de väl helt enkelt hoppa över ett inlägg då!
    Låt det inte ta din energi! Kram till dig!

  16. Till dig som ställt frågan om att prata inför folk, och alla andra som blir nervösa av sådana situationer, måste jag tipsa om att se Amy Cuddys TedTalk som handlar om hur vi kan påverka oss själva (och andra) med hjälp av vårt kroppsspråk. Cuddy pratar om powerposes, vilket innebär att man genom att ändra sin kroppshållning kan ändra vilka hormoner som sänds ut i kroppen – vilket i sin tur påverkar hur vi känner oss. Man kan med andra ord på fysisk väg påverka hur man känner sig psykiskt när man ska göra något man är nervös inför, vad det än må vara. Powerposing är något av det häftigaste jag upptäckt och för mig fungerar det verkligen.

    Här är en länk: https://www.youtube.com/watch?v=Ks-_Mh1QhMc

    Hoppas det kan hjälpa någon mer än mig 🙂
    Massa kramar!

  17. Hej Michaela! Du pratar oftast om prestationsångest och utmattning och kvinnor som jobbar för mycket och så. Men du nämner inte vanlig ångest så mycket, ångest som inte handlar om prestation utan tvärtom. Finns många kvinnor som inte jobbar ett skit eller klarat skolan som har ångest och pga den grova ångesten inte ens orkar ta tag i sitt liv. Det finns jättemånga som efter studenten hamnar i en slöperiod på flera år där man har “sabbatsår” och inte riktigt kommer tillbaka till en vardag igen och som utvecklar psykisk ohälsa och man till slut har så mycket ångest över sitt liv. Tips? Råd? Hur ska man tänka när man verkligen är på botten? Vad ska man göra? Med vänlig hälsning, Melina

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi