I samarbete med Spotify
♦
Ingen har väl missat att kent gör sin sista konsert och sitt sista album nu under 2016 innan de går i graven efter att ha varit, i alla fall för mig, ett av Sveriges viktigaste band mellan 1990-2016.
För att tacka av kent tänkte jag ge er fyra stycken tillbaka-blickar på mina minnen tillsammans med bandet. Vi tar dem i kronologisk ordning.
2002
Jag är 13 år och sitter på en musiklektion på högstadiet. Min lärare har långt, svart hår och glasögon. Vi har lyssnat på toner, eller om det var olika instrument, jag minns inte så noga. Jag har aldrig varit den musikaliska.
Men så sätts ”Gravitation” med kent på.
Och jag har alltid älskat ord.
Jag står här frusen fast
äntligen stilla
Som gravitationen som nåt vasst
Jag ska aldrig
gör dig illa igen
Du fastnar perfekt
i min polaroid
Du blinkar förskräckt
när jag ställer mig bredvid
Du ryggar tillbaks
när min hand just ska röra
vid din…
Och jag kunde inte få låttexten ur mitt huvud. Vad var det han sjöng om? Våldtäkt? Jag blev rädd men också fascinerad när jag hörde texten. Så otäck men samtidigt vacker för mig. Kanske var det en av mina första möten med, i min värld, en perfekt sammansättning av ord. Efter det började jag lyssna på kent varje dag, jag bytte ut alla 13 låtarna som fick plats i min blåa MP3 till kent-låtar.
2005
Jag sitter på en grusväg utanför en uppbyggd scen någonstans i Stockholm, kan det ha varit Frihamnen? Jag kommer inte ihåg, det var så många år sedan nu. Det är kväll och jag har varit här sen tidig morgon. Imorgon ska kent uppträda på den uppbyggda scenen och vi tältar utanför för att få bästa plats och upplevelse. Jag dricker öl för att hålla värmen och plötsligt hör jag ett ljud av något som går sönder. Jag vänder mig om och ser en full tonårspojke som har ramlat över mina nya Dior-solglasögon.
Jag tittar på honom och känner hur något går sönder inuti mig. 45 timmar jobbade jag i korvkiosken i ishallen för att ha råd med solglasögonen. Jag tar varsamt upp dem i famnen och det blir plötsligt tydligt för mig hur mina världar krockar med varandra. Den ena världen där jag tältar utanför konserter, samlar ihop mynt för att ha råd med clementiner och snor en halväten kebab för att slippa köpa lunch på festival och så den andra världen, den där jag lägger timmar på att gå igenom modevisningar på Style.com och ännu fler timmar på att jobba i en korvkiosk för att ha råd med samma solglasögon som Nicole Richie.
Kvällen efter står jag längst fram på kents konsert och sjunger med i Palace & Main, högt och ilsket som den förvirrade tonårsflickan jag var.
2006
Jag kommer hem från flera veckor sommarsemester i Italien och åker direkt hem till min första pojkvän. Han hade köpt en gitarr i början av sommaren och när jag kom hem till hans barndomsvilla satt han i trädgården och plingade på sin gitarr. När jag kommer närmre hör jag vilken låt det är.
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är, var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Och han visste att jag älskade ”Sverige” med kent. Att det var min favoritlåt. Han visste att mina tankar drogs till öppna armar och en värld som tar hand om sina medmänniskor. Kanske är det inte vad den betyder, vad vet jag, jag vet bara vad jag känner när jag lyssnar på kent.
2009
Jag är på festival, jag minns inte vilken. Jag var på tiotals festivaler varje sommar mellan 2005-2009. Jag står i mitten av ett publikhav och gråter till 747. Det regnar konfetti över oss. Några hånglar, någon dricker ur en medhavd plunta, jag röker en cigarett och gråter. Mina vänner står någon annan stans, men jag är själv just då. Jag har alltid tyckt om att stå själv på konserter, så att jag får ta in orden utan att bli avbruten. Om och om igen viskar Jocke Berg till oss, ”Du är värd att dö för”, och publikhavet vrålar det tillbaka.
Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet
av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om ni vill
Håna oss vi rör oss ni står still…
Sommaren 2009
Vad har du för minnen tillsammans med kent? Jag kan säkert räkna upp tiotals till. För att ta farväl av kent har Spotify skapat ”Din sista tid med kent”, en sajt där de kartlägger din sista tid med kent. Så briljant, starkt och fint avsked för oss som har alla dessa stunder tillsammans med det här bandet.
Gå in på dinsistatidmedkent.com och gå igenom din sista tid med kent du också.
Tack kent, för alla minnen, för att jag sprang genom tonåren med er som bakgrundsmusik. Älskar er för det.
Härligt inlägg att läsa! Rös igenom hela kroppen när jag läste texten till 747. Jag älskade Kent under högstadie och gymnasietiden och ska gå på deras konsert i Stockholm på fredag, med min syster. Nu betyder de inte lika mycket för mig som då, men känns viktigt att höra dom en sista gång. Ska du gå på någon av konserterna? Hade velat gå på den allra sista på lördagen men tyvärr lyckades vi inte få biljetter dit..
Fint inlägg 🙂
Vill bara tipsa er om min julkalender i bloggen:
http://fitnessbyisabelle.isilife.se/category/julkalendrar/v-julkalender-2016-v/
En ny lucka öppnas varje dag, och varje lucka är öppen till den 31/12. Just nu går det att tävla om en fin klocka, brun utan sol från Cocoa Brown, stylingprodukter och andra grymma produkter!
Hej Michaela! Jag ska till Miami över jul, har du några tips på restauranger, shopping, outlets osv? :))
Vad fint att läsa om och dela Kent med a! Jag är också galen i Kent, min absoluta favoritband.
Min kommentar skickades för snabbt…
Min absoluta favoritlåt är Mannen i den vita hatten (16 år senare), den betyder enormt mycket för mig. Jag hörde den första gången jag satt i bilen med mina syskon för många år sen och jag älskade den redan då och frågade min syster vad låten hette men blev jätteförvirrad av titeln då jag inte alls fattade varför den hette nåt så konstigt. Idag har jag en man i en hatt intatuerad på vänster arm.
Ett annat minne är när min dåvarande pojkvän skulle flytta till Paris 2012 och jag var såklart väldigt ledsen. Jag gick runt vid st Eriksplan och lyssnade om och om igen på Dom som försvann. ”Jag har bränt mina skivor, eldat upp dina brev och askan ligger i drivor, solstickepojken han ler, han bönar och ber: Tänd eld på dina tankar med dina svarta tysta tårar och vi vet och du vet allt tar slut. Långsamt genom rummet går hon ut. Kom låt oss gå härifrån, låt oss resa någonstans, resa långt härifrån. Låt oss bli dom som försvann.”
Det kommer bli så sorgligt men så fint på deras avskedskonsert på lördag! Kramar
SÅ himla fint skrivet Mickis…<3 Detta är ett av de inlägg som verkligen värmt i hjärtat, du är så underbart viktig och inspirerande så jag blir lycklig. Gud jul finasteee!
Åh, tack snälla fina du <333 GOD JUL!
Åh, vilket fint inlägg <3
Har också fina minnen utav Kent, har sett de 2 gånger tidigare så tredje gången gillt. Tror det var på Peace and love de regnade konfetti, som du beskrev. Minns känslan 🙂
Blir fint att se dem live en sista gång på Lördag. <3
Ja! Peace & Love var det ju! Tack för det <3 Fan vad härligt att se dem en sista gång på lördag, njut!
Så roligt att läsa om dina kent-minnen, trots att jag läst din blogg länge visste jag inte att du gillade dem. Inte så konstigt kanske, med tanke på ditt intresse för ord.
Hehe nä jag skriver ju inte något om Kent nu som vuxen, men jag har haft en stark relation till dem och det är roligt att få dela med sig av den relationen till er nu när de ska gå i graven. Kent <3
Håller på att skriva ett inlägg jag med.
Fy jag rös och fick tårar i ögonen av att läsa ditt inlägg om Kent. Jag har glömt bort hur mycket dom betyder för mig. Deras texter är magiska nu blir det storgråt för hela slanten.
Så fint inlägg. Mitt bästa minne med Kent är när jag var på Peace & Love-festivalen 2010 och Kent skulle spela… Alla vännerna var borta och batterierna på mobilen var long gone, men jag vägrade missa konserten för att leta efter kompisarna. så jag står där själv, helt mållös. Dom blåser ut eld och det är utklippta röda svalor som konfetti i luften. Mannen i den vita hatten spelades och allt var så jäkla sjukt vackert.
Så mycket Kent minnen! Uppväxt i en liten sommar stad och min barndoms kärlek hade sommar ställe där, så lyssnade alltid på ”vinternoll2”. Och några år senare blev låten ”chans” mer passande för den kärleken. Och däremellan var de inte så populärt när man satte på revolt III på fest haha.
Utan dina andetag på gitarr och Sverige låten på midsommar. Åh <3
Var också där 2005! Storängsbotten!