Klänningen på bilden med Niklas, så snygg!!! Vad är det för märke?!
Åh tack fina! Det är en H&M-klänning (!!!) – kanske en av de snyggaste klänningarna de någonsin gjort alltså. Är helt kär i den. Puss!
Hej
Vad fin du är!
Har du gjort något med din ögonbryn? Det ena satt högre än det andra när du var yngre. Detta är ingen pik, jag är bara nyfiken, hur funkar det? Botox i panna? Jag är själv lite skev, det är väl vi alla. 🙂
Puss
Hej!
Enda anledningen till att det ena satt högre upp är för att jag drar upp det som ett tix när jag tar bilder, det gör jag fortfarande, bildbevis nedan ;-). När jag är avslappnad har alltid, och är fortfarande, mina ögonbryn jämna haha.
Och nej, jag har inte gjort någon plastikoperation, injektion eller ingrepp what so ever. Jag testade att göra läpparna när jag var 18-19 år men det gick ut efter ett halvår eller något och sedan dess har jag inte gjort något mer. Om jag ska vara ärlig så tycker jag själv att jag bara blir snyggare mer åren, min hy får ifrån tonårshyn som jag dragits med så länge och jag känner mig snyggare än någonsin idag. Känner absolut inget behov av att göra något typ av ingrepp, men vem vet, kanske ändras den känslan en dag. Nu tycker jag att jag duger fint precis som jag är. Puss!
Den beiga mockalinnande jackan, är den ny? Vart ifrån?:)
Ja! Eller hyfsat ny, varit lite för varmt för att använda den bara. Den kommer från Oui. Älskar den!
Kollar du på Youtube-videos? Alltså från Youtubers, vloggar och liknande.
Faktiskt inte. Jag tror att det är därför som jag inte kör youtube själv – jag är inte så intresserad av det. Jag är i grund och botten en person som älskar att läsa och skriva vilket gör just blogg till den i särklass bästa sociala medien för mig. Tycker att bloggar slår allt annat. Älskar att läsa dem, skriva min egen och älskar branschen. De andra sociala medierna är kul men inte lika kul. Om jag skulle rangordna sociala medier skulle det nog vara i denna ordningen:
Blogg
Instagram
Twitter
Facebook
Snapchat
Youtube
Jag har förbeställt din bok och längtar tills den kommer. Har just börjat på en utbildning och det känns inte sådär kul som det ska. Det känns mest jobbigt. Inte själva plugget utan det sociala, det är det svåra för mig (vet att du inte är så dock). Sitter i soffan och gråter. Har satt upp mål för mig själv, men allt känns bara skitjobbigt just nu. Önskar att jag hade din bok NU. Ursäkta för sänkande kommentar, och tack för att du vågar skriva öppet om dåliga dagar och ångest. Kram <3
Hej fina!
Jag förstår din sociala fobi helt. Det är intressant att du säger ”vet att du inte är så dock” – det vet du inte alls 🙂 Du bara tror att jag är på ett visst sätt för att du ser att jag lever ett socialt liv på bloggen. Kom ihåg det här gällande ALLA du följer på sociala medier – det du ser är bara ett fönster, inte hela huset, av en persons liv.
En av anledningarna till att jag inte har pluggat vidare mer efter gymnasiet är faktiskt för att jag inte vet hur jag ska tackla det sociala, jag blir extra stressad över det eftersom att folk kanske redan vet vem jag är och dömer mig därefter. Känslan av att bli uttittad… fy alltså, jag får panik.
Överlag har jag inga problem med det sociala när jag känner mig trygg men om jag inte gör det, till exempel när jag börjar jobba med nya företag eller personer, i en ny skola/utbildning, tillställningar där jag inte känner någon – då tycker jag att det är extremt jobbigt. Då måste jag lugna ner mig själv och intala mig själv att det inte är så farligt. Det händer då och då att jag står ensam med ett glas vin i handen utan någon att prata med på ett event för att jag inte känner någon där och inte vågar ta kontakt med människor. Jag är bara mänsklig.
Ang. din känsla kring skolan så tror jag att du antingen bara måste samla massa mod till dig för att våga söka kontakt med andra människor, eller så behöver du kanske inte vara kompis med någon om du känner att du har tillräckligt med vänner utanför skolan. Man behöver inte vara en del av gemenskapen om man inte vill – det går bra att hålla sig på sitt egna hörn också. Om du däremot vill hitta nya vänner så tror jag att mod är ett viktigt ledord.
Har några av er därute kanske erfarenheter kring just detta och kan dela med er av lite smarta tips? Det hade ju varit fantastiskt <3
Puss!
men oj, ofta att den klänningen är från HM. Den är så snygg. Jag trodde att det var balmain eller något
Kram<3
http://camillaesi.se
Var är din sammets-dress ifrån? Daisy grace? Gina? Så fin! <3
Stylein 🙂 kram!
Till dig som tycker det är jobbigt med vidarepluggandet. Känner med dig! Har social fobi och extremt höga krav på mig själv. Började plugga vidare och första året så kunde jag gråta och få panikattacker av pressen, dock ville jag verkligen plugga det jag började med då jag tycker det är superkul. Det är ju olika för alla men för mig blev det nästan som jag vande mig, KBTades automatiskt i och med att jag utsatte mig. Så även ifall jag nu sällan associerar skolbiten som något jobbigt så vänjer man sig liksom.
Tror det är viktigt också (eller ja det hjälpte för mig iallafall) att inte låtsas vara en supermänniska (som jag kan göra) och våga erkänna för andra när jag tycker något är jobbigt eller när jag blir nervös osv över något, avdramatiserar det hela SÅ mycket. Stå på och lycka till! (och börja i KBT om det fortsätter vara jobbigt, hjälpte för mig)
Hej fina du som inte riktigt trivs med att plugga vidare. Vet du vad? Det är alltid jobbigt i början att lära känna nya människor om man inte har en kompis med sig utan ska klara sig helt själv med okända människor. Jag har varit med i din situation många gånger då jag testat på att flytta till stockholm, melbourne, oslo och lund ensam. Mitt absolut största tips för dig är att satsa på dig själv i början! Skriv ner hur du vill vara och vad du vill göra. Kanske är det att träna regelbundet och börja gå på roliga pass på gymet, kanske är det att du vill starta en blogg du kan pilla med eller kanske är det att du vill satsa på att få högsta betyg. Unna dig att sätta dig på ett café och plugga istället för hemma, skriv ner framtidsdrömmar och hur du ska nå dina mål. Det viktigaste jag vill säga är att lycka kommer inifrån. Lär dig att vara okej med att vara själv ett tag. Lättare sagt än gjort -självklart men testa några veckor att inte försöka stressa upp dig för att du inte har någon att umgås med. Om 1 månad kanske du har ändrat uppfattning om någon i klassen totalt och det blir din härligaste kompis. Men glöm inte att du är du, och för att må bra måste du trivas med att umgås med dig själv. Det kommer gå bra <3
Precis så. Superviktigt det där. Bra skrivet Amanda!
Så bra skrivet! Skrev ned din kommentar nu i mobilen för att kika på när det känns tufft i plugget. Kram kram kram
Till dig med studierna. Tänkte att jag kunde dela med mig av hur det var för mig när jag började plugga.
Jag kände precis som du när jag började läsa på universitetet. Än fast jag hade flyttat tillsammans med min sambo så kände jag mig otroligt ensam första halvåret. Jag grät mycket och funderade på om det verkligen var något för mig.
Men! Efter typ ett halvår släppte det. Jag började hitta vänner med liknande intressen osv, kände att jag kom in mer i livet på universitetet. När jag tog examen 5 år senare var vi ett tjejgäng på 7-8 personer och som fortfarande träffas en gång om året. Vissa har man närmare kontakt med än andra men vi alla har väldigt roligt tillsammans.
Så, jag tror att dom flesta känner som oss från början. Det är ju läskigt att flytta och börja leva lite av ett nytt liv. Men kämpa på! Det kommer ordna sig, bara du orkar ge det lite tid.
Stor kram till dig!
Jag flyttade till en ny stad och pluggade och tyckte också att det sociala var skitjobbigt! Ringde hem och grät och ville bara stänga in mig och vara själv. Men jag bestämde mig för att jag skulle fake it til i make it och var med på massa sociala aktiviteter. Utvecklades så otroligt mycket och lärde känna massa olika. Nu fyra år senare har jag tagit examen med flera bästa kompisar i bagaget från studierna, det Fina är att pluggar ni samma sak har du där ett gemensamt intresse att prata om, är det ekonomi kan ni snacka spännande företag, är det inom vården kan ni prata om privat/kommunala sjukhus eller vad som helst. Andra tips på saker du alltid kan snacka om: Bostadsmarknaden (extra spännande med folk från olika städer).
Nu när jag är klar med mina studier har jag börjat på ett nytt jobb och blivit så vässad på sociala situationer så att det är noll jobbigt och hundra procent kul.
Sista frågan: jag brukar tänka på journalistikens ”gräv där du står” – dvs prata med den som sitter jämte dig. Varje dag. Ett Hej räcker i början – med ett stort leende. Ge komplimanger. Typ ”gud vilken fin jacka, var har du köpt den?”. Oftast så sitter de mest lättillgängliga långt bak i klassrummet. Det är som nån slags oskriven regel. Man kan också testa att göra sig lite dummare än man är, och fråga närmsta person ”du, jag fattade inte riktigt x. Gjorde du?”. Folk gillar att hjälpa andra och känna sig duktiga. Häng med på alla sociala event. Efter 2-3 öl kommer du vara vän med minst fem pers i klassen, garanterat. Även om det bara är de andra som dricker 🙂 I tentatider sen kan du fråga om nån vill plugga tillsammans. Hoppas det hjälpte <3
Hej, slutade läsa omkring andra frågan, ska fortsätta alldeles strax men först ville jag titta in och hålla med dig om att du blir bara snyggare med åren. Det verkligen strålar om dig. Och det bästa är nog att du själv kan se det och skriva som du gjorde. Klart att man ska vara nöjd med sitt utseende!
Tack fina du!
Till dig som ska börja plugga: Håller verkligen med de andra som skrivit om det här! När jag började plugga kom jag en vecka senare så kändes som alla andra redan format klickar. Dessutom kändes som att alla andra var så annorlunda, ingen var som mig! Men bestämde mig att jag skulle ta en termin i taget (ville verkligen plugga detta) och utvärdera, om jag inte trivdes kunde jag ju hoppa av (obs! Viktigt med lite tid så man inte förhastar ett sånt beslut). Jag hängde med på olika fester och events som fanns och hade som mål att alltid prata med minst en ny person. Tillslut fann jag folk jag trivdes med och en del hänger jag med fortfarande (blev klar för 3 år sen). Och det här med att alltid prata med någon ny sitter fortfarande kvar så gör det även på jobbevents 🙂 Långt inlägg, men poängen är att många av dina kursare känner precis samma som du, går du fram till någon och börjar prata så kommer de bli jätteglada att de slapp ta första steget. Och låt det ta lite tid att hitta vänner, måste inte hända första veckorna. Lycka till!
Till dig med studierna.
Känner så mkt igen mig i din kommentar. Jag flyttade precis ensam från Sthlm till en stad norrut jag aldrig varit i och där jag känner noll människor. Har lämnat min familj och kille i Sthlm, för att jag kände att jag ville göra min egna resa (är 26 år). Visste att det skulle bli jobbigt och utmanande, men det går fasiken inte att föreställa sig innan exakt hur jobbigt det verkligen skulle bli. Gråtit så mkt och undrat vad jag gett mig in på. Nollningen har typ det jobbigaste jag varit med om (och då har jag ändå hunnit varit med om rejält jobbiga saker under mitt 26-årig liv), och jag trodde att jag skulle vara bättre ”rustad” än vad jag känner att jag är.. Det är två veckor kvar på nollningen och jag vet inte hur jag ska klara av det.. Tvingar mig själv att vara med för att jag inte vill hamna utanför, men mår så dåligt när jag är där. Känner att folk missuppfattar mig och tror att jag är den dryga tjejen från Sthlm, fastän jag eg bara är blyg och osäker, och tycker att sociala sammanhang är otroligt jobbiga om jag inte känner mig trygg.
Blev lite långt text nu, men allt jag eg ville säga till dig är att du inte är ensam.
Älskar hur folk delar med sig här. Var stolt över den plattform du har byggt upp, Michaela! Din blogg är en av mina favoritplatser på internet.
Tack fina Anna för att du säger det. Jag blir så stolt när jag ser kvinnor hjälpa varandra i det här kommentarsfältet. Och lycklig.
TACK till Michaela och alla i kommentarsfältet för era fina svar!! Det är jag som skrev om nya plugget. Jag har suttit och pluggat idag och känner att det är ju det här jag vill göra, och det är ju det viktigaste! Jag kom in på den utbildning jag ville, nu ska jag koncentrera mig på plugget och försöka hålla resten i bakgrunden. Då känns det säkert lättare också, när jag inte fokuserar på det sociala hela tiden. Ni har rätt, om några veckor känns det säkert bättre när man har lite mer koll på folk och vet vilka man trivs bäst med, oavsett om man hamnar i en ”klick” eller inte. Jag mår bra i mitt övriga liv, skolan behöver inte vara underbar hela tiden. Skönt att läsa att man inte är ensam <3 Om jag fortsätter må dåligt kommer jag att ta hjälp med det, och jag har redan bokat tid för att få hjälp med just scenskräcken. (Och förlåt Michaela för att jag förutsatte att du alltid är säker socialt, jag var upprörd när jag skrev inlägget och hade dumt nog inte en tanke på hur jag formulerade mig. Är väl medveten om att du bara visar en del av ditt liv på bloggen, precis som det ska vara!). KRAM till er alla, och tack <3
Läst igenom alla kommentarer å blir helt tårögd av lättnad av att folk känner likadant. Precis flyttat upp till Åre från Stockholm för att studera två år och är livrädd. Överlevt första veckan och har hittat en hel del härliga människor men rädslan för hur folk uppfattar än, kommer jag passa in eller inte. Klickar jag verkligen genuint med någon? Allt de finns där hela tiden. Aldrig varit såhär långt norrut någonsin tidigare och de är bara skog överallt. Folk umgås med varandra non-stop och jag känner allt för ofta att ja bara vill gå ”hem” å kolla serier och andas utan att hela tiden behöva tänka på vad jag säger. Jag tror att det är en jätte vanlig känsla, att inte passa in i nya umgängen på en gång. Men jag tror och hoppas att de blir bättre med tiden. En dag i taget, är det ända som hjälper mig. Har inte orken att tänka längre fram. Kram på dig Elsa! De blir bättre med tiden <3
Så mycket fina och bra svar redan men ville bara också skriva av mig och kanske ge lite mer hopp. Jag tycker det är så bra att detta tas upp för jag tror att otroligt många känner likadant när de flyttar till en ny stad för att plugga, men ingen vågar prata om det. När jag flyttade till en studentstad för två år sen trodde jag att jag skulle få det fantastiskt och ha den bästa tiden i mitt liv, för det var vad alla sa. Men första terminen var ett helvete. Hamnade inte riktigt i något gäng i min klass och visste aldrig vem jag skulle sätta mig bredvid på föreläsningarna. Jag grät flera gånger i veckan. Jag såg också hur andra ”hittade” varandra och gjorde saker på fritiden, tex på Instagram, och jag kände mig väldigt utanför, trots att jag hade pojkvän och andra vänner genom andra sammanhang. Efter julen vände det och jag hittade äntligen mitt ”gäng”. De 1,5 åren efter det har varit bland de roligaste i mitt liv. Så ja, ge inte upp! Men sätt inte heller för stora krav på dig att du behöver vara social/rolig/utåt hela tiden för det kan tära så mycket på en. Kramar till er alla som känt/känner likadant!
När jag började plugga märkte jag att många var så stressade över att komma in i gänget, bli sedd som en cool och social person och vara med på allt. Förståeligt. Hängde själv med på fester även om jag inte var sugen. Mitt tips är att ta ett steg tillbaka, observera, vem verkar schysst och trevlig? I början märks mest de högljudda och ”coola” men det kanske inte alls är dom du helst vill umgås med. Tips nummer två är att sätta dig bredvid olika personer i klassrummet eller gå fram till nån innan lektionen och säg hej, fråga var de är ifrån osv. Snart märker du vem som är öppen och vill lära känna dig. Vissa ”coola” var väldigt exkluderande men jag märkte såsmåningom att de ju var de mest osäkra! Som bara var rädda för att inte passa in! Tips 3 är att gå med på events som inte innebär fest. Och man måste inte fastna med folk man bara trivs halvbra med – leta vidare tills det känns bra i magen! Och det finns alltid folk i andra klasser om man inte trivs i sin egen!
Åh vilka bra tips – ni är ju bäst hela bunten!