Hej Michaela!
Jag är 15 år och har en fråga som du gärna får svara på här eller i ”frågor med forni”(om du tycker att frågan passar och vill svara på den). Visste inte riktigt var jag skulle ställa den så testar här.
Först vill jag bara säga tack för en så fin, personlig, varm och ärlig blogg. Älskar dina inlägg och längtar tills jag får hem din bok!❤️ Tror den kommer hjälpa mig mycket!!
Men till frågan.
Jag tror jag är/på väg att bli kär i min bästa kompis och vet inte hur jag ska hantera det (vi har dessutom en historia från när vi va små). Vi går inte på samma skola men träffas ändå ibland. Jag blir så glad och varm när jag tänker på honom. Problemet är bara att han har någon annan. Och att tänka på det gör mig inte alls så glad och varm. Vi bor väldigt nära varandra och varje gång jag går förbi så hoppas jag att han ska se mig. Känner verkligen att jag vill få bort alla tankar och kärlekskänslor men vet inte hur jag ska göra? Vill inte stänga ute honom ur mitt liv eftersom han ändå är en av mina bästa och äldsta kompisar (vi snackar mer än hälften av våra liv hehe). Hoppas du förstår min fråga. Puss och kram!
Hej fina fina du!
Åh, kärlek är en knepig grej. Där det sällan finns klara svar. Eftersom han har någon annan så kanske du får försöka kontrollera eller lugna ner dina egna känslor, för din egen skull. För att göra det kanske du måste ta visst avstånd utan att stänga ute honom helt. Bara tills det blir lättare att kontrollera dina känslor. Efter en tid av mindre umgänge kanske dina känslor har svalnat och det blir lättare att umgås med honom igen.
Om det är det du vill. Eller så säger du till honom att du tycker om honom om du vill det. Ett modigt och läskigt alternativ men också ett ärligt alternativ som ibland är det enda rätta.
Känn efter och gå på magkänsla,
<3!
Åh vad jag längtar!!! Undrar vilka bokhandlar (i Stockholm) som denna kommer att finnas i?
Hej vännen! Jag har inte en exakt lista på vilka bokhandlar som har tagit in boken, men det är de flesta. Alltså – gå in i närmsta bokhandel och fråga efter min bok så kommer de med största säkerhet att ha den! Så jävla pirrigt att ha en egen bok i bokhandeln för övrigt. Jag vet att den i Stockholm säljs på Akademibokhandeln och NK Bokhandel. PUSS
Helt sjukt hur fin du var på bokreleasen!!! VAR KOMMER DRESSEN IFRÅN???
Haha – jag har fått så mycket frågor om den. Det är ett matchande set från Viktoria Chan och samma set som jag har på pressbilderna till boken. ÄLSKAR detta set – något av det finaste jag har i garderoben!!!
Har tänkt på er matta ganska många gånger. Den är så fin. Går den att få tag på någonstans?
Tack vännen. Tyvärr är den hitfraktad från Iran. Men ta en av bilderna från bloggen på den och ta med till en affär som säljer persiska mattor, så har de säkert liknande alternativ. Puss!
Hej Michaela!! Jag har en känsla som jag behöver reda ut men skäms för att säga högt till någon annan så jag skriver till dig anonymt.
Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett och ett halvt år och allt går superbra, älskar honom så mycket att jag spricker och vill vara med honom varje sekund. I början av vårt förhållande var jag så ovan vid att känna så mycket kärlek att jag gick runt med en ångestklump i magen hela tiden. Min kompis sa då ”det värsta med att vara kär är att du måste existera utan hen ibland”.
Detta är problemet. Mina dagar utan honom känns som utfyllnadsdagar, hur roliga saker jag än hittar på. Jag väntar bara ut tiden tills jag får träffa honom igen och han är alltid i bakhuvudet när jag gör något. Jag känner mig blessed att få vara med honom, typ upgrade:ad? Utan honom tycker jag inte ens om mig själv. Det känns som att han gör mig cool, får folk att tycka om mig och att jag bara är någon i duo med honom och inte ensam. Det är så DUMT för det är verkligen inte så (känns dock som att andra kanske ser det så) men jag kan inte skaka av mig känslan.
Jag är så rädd för vad detta gör mot mig och jag är så rädd för vad som kan hända ifall det skulle ta slut mellan oss. Hur skulle jag klara mig? Det känns som han bär på mitt värde och när vi skiljs åt går han iväg med det. Jag känner mig nästan i underläge med honom och kan nästan gå så långt som att säga att det känns som att han ser ner på mig.
Vill vara tydlig med att han verkligen aldrig kommunicerat något som skulle ge mig en anledning att känna såhär (förutom att han inte like:ar mina bilder på insta så ofta.. haha åh vad dum jag känner mig). Han är den finaste och gulligaste och vi har det såå bra. Allting ligger verkligen bara hos mig och jag undrar om du eller någon känner igen sig i detta? Hur tar man sig ur det?
Hej kära du,
Först och främst vill jag bara säga att jag tror att du är långt ifrån ensam med denna känsla och det är modigt att våga prata högt om den. Massvis med människor i par känner nog som du gör. Att ens partner bär på ens värde, som du så fint och bra uttrycker det.
Men sen är det ju det där med att om någon annan bär på ens värde så kommer man ju typ dö utan den personen, eller vara en väldigt liten person om man inte är i sällskap med den personen, och det är inte bra. En grundpelare i alla relationer tror jag är jämställdhet. Att man försöker vara så jämställda som möjligt. Nu låter det som att er maktbalans är lite ojämn och för att en relation ska vara välmående måste du nog förändra er maktbalans – ni ska ju vara på samma nivå. Du är lika viktig, älskad och värdefull som han är. Han bär inte på ditt värde – du bär på det. Eller du bör bära på det.
Jag tycker absolut (!!!) att du ska gå till en psykolog några gånger och prata om det här. Det är ju jätteviktigt att du lär dig bära på ditt eget värde. Att du känner dig stark och trygg i din egen person. Att du kan leva dagar utan honom och inte känna dig värdelös. Annars tror jag att din relation kommer börja infekteras tids nog.
Hmm… reflektioner i kommentarsfältet och tips uppskattas här! Jag vet inte – hur ska man tänka för att ta sig ur dessa känslor och tankar? Har ni några egna erfarenheter?
Massa kärlek till dig tjejen <3
Kommentar till du fina person som känner att din kille bär på ditt värde:
ÅH. Det är så mycket jag vill skriva till dig. Vill helst av allt skicka en kram genom datorskärmen eller sträcka ut mina händer runt dina axlar för att skaka om och säga hur FIN och värdefull, stark och modig och fantastisk du är även utan honom vid din sida. Jag känner dig inte ens men känner detta så starkt- förstå hur dina vänner och personer i din omgivning då säkert ser dig. Jag tror inte alls på att andra ser dig som hans mindre värdefulla flickvän, och om någon skulle göra det behöver du rensa ut den personen ur ditt liv.
Jag har ingen egen historia som är precis lik din, men vad jag så väl känner igen är känslan av att inte känna sig tillräcklig i sig själv utan endast värdefull baserat på vad andra människor (då oftast tyvärr killar eftersom jag är hetero) tycker om mig. Att jag endast är fin då jag fått höra det av någon annan, att jag endast är rolig om någon skrattat åt vad jag sagt, att jag nästintill lever och finns till för andras skull.
Nu vet jag inte hur gammal du är, men för mig var detta främst en situation mellan att jag var 15 till kanske runt 19-20 (nu är jag 21 alltså så det är inte länge sedan jag talar om) – men att tiden verkligen har hjälpt mig. Allt nytt som tillförs bidrar med så mycket egen utveckling för mig som person och så mycket mer trygghet till att våga vara mig själv. Nya miljöer, en ny arbetsplats eller längre resa, en ny skola eller hobby utanför- vad som helst som ger nya intryck och nytt innehåll till vardagen. Nya människor jag lärt känna som uppskattar mig för MIG alltså min inre person, mina personlighetsdrag, både de bra och sämre sidorna av mig, mina intressen och åsikter osv, listan kan göras lång med bra saker om mig- och därför även om DIG. Alltså alla människor! Jag är så trött på känslan av att det är fullt att tycka om sig själv. Att det är fullt att ställa krav eller fullt att ta plats, våga säga eller uttrycka det man verkligen tänker eller göra saker man egentligen vill men inte vågar för att någon kanske kommenterar det på ett negativt sätt och det vore ju förfärligt. Eller vore det det? Om någon tycker jag inte borde ha agerat si eller så, borde vara på ett sätt utifrån deras mall om människor, än sen? Jag lever inte i den här världen för andras uppskattning. Jag är här för att göra det jag vill och vara som jag är, och ju mer du också inser det kommer du växa i dig själv. Våga göra något bara för dig, utan din kille vid din sida. Börja på någon hobby eller börja läsa en kurs på universitet på halvtid eller så om du redan har fullt upp. Boka en resa ensam eller med en vän om du har möjlighet. Häng mer med dina vänner och låt honom höra av sig och undra hur det är med dig utan att du ständigt är närvarande för hans skull. Visst är det fantastiskt fint att finnas där för varann i ett förhållande men det är så himla himla sunt och viktigt att ha egen tid och ett eget liv, egna vänner och intressen som får LIKA MYCKET plats i ditt liv.
Jag tänker verkligen att DU är en så himla cool person som inser din situation, MODIG som skriver om det öppet här, KLOK som reflekterar och vill ändra på situationen. Jag tror du är din egen högsta level även utan honom och att han inte alls uppgraderar dig. Jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i att finnas till för andras skull och får en klump i magen av att tänka att du ser det som att han bär på ditt värde när det ABSOLUT ABSOLUT inte inte inte inte är så. Men – jag blir också varm i hjärtat och hoppfull för jag VET att du kan ändra på detta. Jag vet att du kan hitta dig själv och inse hur härlig och fin du är av dig själv och med dig själv. Jag tycker också som Michaela att det vore super om du gick och pratade med någon om det här. Om du inte har den ekonomiska möjligheten med psykolog (som jag inte har) så prata med en nära vän (som förlagsvis inte är så nära din kille) eller med någon annan du litar på. Och börja umgås mer med dig själv. Åk på ett äventyr ensam, pröva att inte höra av dig till din kille en dag och gör något eget. Gå ut och dansa med en kompis utan att hålla koll på vad han sysslar med. Jag vet inte, vad som helst som kan bidra till att du får hänga med dig själv, lära känna dig själv och bli stark ensam. Det är så jävla viktigt i den här världen att man i alla fall kan ha sig själv att lita på och en trygghet i sig själv som person om allt annat skulle gå åt helvete. Jag sitter inte på något facit, jag är själv inte där än. Men att det går att utvecklas och bli starkare i sig själv oavsett andras syn på en, det vet jag.
Det blev visst en mindre roman detta haha. Jag tror på dig! Jag hejar! Och är helt övertygad om att du är fantastisk precis som DU är även utan din kille vid sidan.
Ang. Den sista komentaren ❤️
Som du säger så ligger det här bara hos dig själv. Man brukar säga för att någon annan ska kunna älska dig, så måste du själv kunna älska dig själv mest. Just den meningen har så mycket betydelse. I ditt fall betyder den meningen just det som du är orolig för, vem är du utan honom och vad skulle du vara om ni gjorde slut. Här behöver du jobba stenhårt, för kanske kan det vara så att din självkänsla är sämre i andra situationer också❤️? Man föds inte med bra självkänlsa, utan den bygger man innifrån. Här kan man inte lägga ansvaret på någonannan eller andra saker som händer i livet. Utan bygg upp en plan. Börja med att skriva ner vilka saker du är mest stolt över med dig själv, skriv sedan ner vilka egenskaper du gillar bäst hos dig själv. visulera en bild framför dig om hur du ser ut när du känner dig som en riktig 10-poängare. Sen gå över till dom sakerna som du drömmer om att göra, samt dom sakerna du redan har uppnått. Och tillsist. Vad är viktigt för dig, vilka grundprinciper har du som du kan luta dig tillbaka mot i livet. Mina egna grundprinciper är att jag ska vara lojal, ha integritet och att aldrig någonsin låta en person i min närhet känna sig utanför.
Det kan ta tid att skriva upp och vara svårt, men låt det ta den tid det tar. När du har en plan och har skrivit ner dom här sakerna. Då gäller det att skapa som ett mantra som du använder när du känner dom där dåliga tankarna. (Ja man får typ prata med sig själv hehe😄). Tillslut kommer dom ligga som en sten i ditt undermedvetna, och ditt undermedvetna kommer hjälpa dig att tänka dom här tankarna (undermedvetna tänker typ 80% mer än vad ”vi själva” gör!) Så har jag byggt upp min självkänsla. För när du väl har den, då kan självförtroendet eller olika situationer kännas jobbiga, men du kan alltid luta dig tillbaka på att du alltid vet precis vem du är, vart du är påväg och vilka grunder du står på.
Lycka till tjejen! Jag tror på dig❤️❤️
Lycka till tjejen! Kom ihåg att sin pojkvän ska höjja en till skyarna, men det ska man även göra med sig själv. Åter som min tränare sa till mig på brutal dansk brytning: ”Vem fan ska kunna älska dig om du inte älskar dig själv mest”
❤️❤️❤️
Har lyssnat på poddavsnittet nu på morgonen med dig och Daniel. Jag gillade det mycket 👍🏼 Du verkar vara en sån normal och fin människa och du har en behaglig röst att lyssna på. Förstår dock inte hela grejen med Anna Hibbs varför det blev så stort nu? So what om du inte gillade henne och sa det?! Man kan inte älska alla på planeten men du sa ju inget elakt heller.
Aja ville bara säga att jag diggade dig i podden! Kram
Wow har du läst kommentarerna om dig på Bloggkommentatorerna?
Hehe ja 🙂 jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tycker inte alls att jag sa något taskigt i podcasten med Daniel och kan väl känna att många ser sin chans att hoppa på mig här. Jag snackar inte ner någon i podden utan ger en enkel men ärlig kommentar om en person samt gör ett par konstateranden. Inga konstigheter. Hade inte alls tagit illa upp om någon hade pratat likadant om mig. De elakheter som däremot florerar nu i olika kommentarsfält är verkligen under all kritik. Vill dock inte kommentera dem eller ge mig in i diskussionen eftersom jag inte tycker att den förtjänar någon uppmärksamhet. Det lägger sig om ett par dagar. Puss
Det gör du rätt i 🙂
Ta hand om dig <3
Jag vill bara säga att tjejen som skrev sista frågan absolut INTE behöver skämmas över känslorna eller frågorna hon ställer, som du säger är hon säkert långt ifrån ensam om dom och även om hon skulle vara det är det inget att skämmas för <3
Har följt dig sedan glamourama och så roligt att se hur bra det har gått för dig! Jag är imponerad av dig kvinna! Vad jobbar din kille med?
Han har inte krossat mitt hjärta. Men han har huggit i det så flagor lossnat, och jag vill bara hitta spillrorna för att få det att bli helt igen.
Så jag enklast kan beskriva hur jag känner just nu. Jag träffade en kille under en period som nu senare tog slut. Vi var aldrig tillsammans, men det var han som avslutade det. Som jag tidigare beskriver så krossade han inte mitt hjärta fullständigt. Men vissa bitar lossnade fortfarande i processen och jag kan inte lyckas återfinna dom. Jag går runt med vad som verkar ett obotligt skadat hjärta, där tiden inte vill läka dom sår som rivits upp. Hur gör man? vad gör man?
Vill även tacka dig för din nysläppta bok. Köpte den idag och har läst igenom mig 2 kapitel, sparar resten för ikväll. Du ÄR min största inspirationskälla. Tack <3
Forni! Vad kommer du ha på fötterna i höst/vinter? Tycker att du alltid lyckas med just skor så det vore kul att få lite tips på snygga skor.
Ps, precis börjat läsa din senaste bok och jag har svårt att tro att jag kommer kunna slita mig ifrån den ikväll. Älskar den!!
All kärlek till dig,
Hanna