God morgon mina små änglar!
Har ni sovit gott? Jag hade sjukt svårt att somna igår, min jobbhjärna har börjat gå på högvarv och det är som att jag simmar i höstens planer om nätterna. Ska göra en lista med vad som händer i höst sen åt er!
Hörrni jag tänkte på en grej och det var alla pekpinnar jag fick igår i kommentarsfältet för att jag skrev ”protein” istället för ”animaliskt protein” i mitt inlägg om Siri och vegetarisk kost. Det var såklart ett rookie mistake och det hade räckt med att en tillrättavisade mig så hade jag ändrat det i texten – självklart vet jag om att protein finns i andra saker än kött.
Det här handlar inte om att jag är dålig på att ta kritik, vilket många ofta påpekar om jag ifrågasätter kommentarsfält i bloggen, inte alls! Jag har inga problem med att acceptera att jag uttryckte mig fel. MEN! Med risk för att det blir hus i helvetet känner jag ändå att jag måste få uttrycka detta, och det är att GUD vad trött jag är på alla besserwissrar som härjar inom vissa specifika områden. Varje gång jag eller någon annan försöker skriva eller prata om ämnen som andra (inte jag dårå) är expert inom så haglar pekpinnarna. Det kan handla om att en uttrycker sig fel, använder fel ord, inte gör något tillräckligt bra osv. Förra gången jag skrev om vegetarisk kost fick jag kanske tio kommentarer om att jag minsann inte kan kalla min kost vegetarisk om den innehåller ost utan då är det lakto ovo-vegetarisk och som vegetarian ska man skippa allt som kommer från djur. Jättebra att informera så en sådan kommentar är väl utmärkt, men tio sådana snäsiga kommentarer med taskig attityd? Hur hjälper det?
När jag läser dessa kommentarer så undrar jag om ni som skriver dem faktiskt vill att folk ska sluta äta kött och börja tänka mer på djur och miljö eller om det är viktigare för er att visa upp er egen duktighet? Jag blir helt chockad över alla pretentiösa och rakt av bajsnödiga människor som alltid ska kommentera (både skrift och tal) och sätta sig över andra i diskussioner om miljö, hållbarhet, vegetarisk/vegansk kost, feminism eller politik i övrigt. OBS att detta handlar om långt fler forum än min blogg – jag upplever detta överallt – på andra bloggar, plattformar, i olika sociala sammanhang.
Om man vill bedriva en kamp – är det verkligen rätt att göra det i en hierarki där man anser sig sitta högre upp på stegen än många andra? Borde man inte välkomna nybörjare och de som vågat ta ett första steg in? Att byta ut kött mot vegetariskt en måltid i veckan måste väl vara bättre än att inte våga ge sig in i den vegetariska världen alls för att man inte känner sig välkommen eller är rädd för att göra fel? Måste det verkligen vara allt eller inget för så många människor?
Tycker att det finns en stor brist på ödmjukhet i människor som hellre kommer med pekpinnar inom deras hjärtefrågor än jobbar med att peppa folk att joina den kamp man själv bedriver. Jag kan säga att det är INTE tack vare alla otrevliga kommentarer i min blogg som jag har blivit mer feminism, börjat äta mindre kött, handla ekologiskt eller tänka mer på hållbarhet generellt. Pekpinnar får mig snarare att känna att det är bättre att inte ge sig in i matchen eller engagera mig, eftersom jag ändå inte kan så mycket som många andra. Som att det är ett jättesteg eller inget steg alls som räknas och små steg inte är viktiga.
Jag är så tacksam för människor som Siri eller Sofie som skriver om ekologiskt, hållbar konsumtion och vegetariskt på ett öppet och peppigt sätt. Det är sådana personer som har fått mig att vilja tänka mer över min egen konsumtion och får mig att våga testa nytt, fråga runt, ta små steg. Och jag hoppas att alla som går runt och sätter sig över andra tar en ordentlig funderare över vad som egentligen är viktigt – att du är så himla duktig minsann… eller att andra blir lite, lite duktigare för varje dag som går? Att peppa folk till att bli lite bättre är hundra gånger mer effektivt om vi vill att jorden ska bli en bättre plats än att sätta sig över människor.
Det var bara mina morgontankar efter att ha läst igenom kommentarerna, jag har tänkt på det länge men inte orkat skriva om det. Jag tänker på det som är viktigt för mig och hur jag själv försöker driva de hjärtefrågorna framåt – att bli arg för att människor inte är lika pålästa inom området som jag själv är, trycka ner eller håna hjälper sällan. Att på ett schysst sätt informera, peppa till små steg och ge klappar på axlarna åt de som tar dessa steg fungerar mycket bättre. Jag tror att det är på det sättet som man ser långsiktig förändring.
Ut och sprid lite kärlek mina vänner! Släng höga hästar-attityden om någon av er sitter inne på den, den är fruktansvärt ocharmig. Och till er fantastiska människor som inte gör det – ut och fortsätt vara fantastiska!!!
Puss!
Jaaaa! Gör en sån lista!
Jag gjorde en och kom upp till 47. Där tog det stopp! Skrev ut den och gömde i min dagbok – för att fylla på i framtiden!
Kör på listan!!
Hade varit jättekul att få läsa din lista Michaela, du är en stor inspiration för mig!
Något du inspirerat mig till att göra är att starta min egen blogg, som heter Pluggurun där jag kommer publicera alla mina bästa tips som jag använde mig av i skolan för att få höga betyg! Kolla gärna in den senare när skolan startar igång, kram 🙂 <3
Devote.se/pluggurun
ja ja jaaa. Listor är min favvis. Mål och drömmar är favvis nr 2. Skulle gilla det :))
Jaaaa! Hade så gärna läst din 100 mål lista! Du är min favvobloggare och har alltid varit <3 du känns real på något sätt ingen annan lyckats med.
Om du gillar listor borde du kolla in ’The 52 List Project’ – tror att det kan vara något för dig. 🙂 En bok med en lista för varje vecka under året, listor om allt möjligt. Ska själv införskaffa en tänkte jag. Tips!
Hej Michaela!
För något år sedan la du upp ett inlägg om din hy. Att den inte var perfekt. Du la upp en bild på din kind och beskrev i ett annat inlägg vilka hudvårdsprodukter du använder, jag kommer ihåg att även mina hudproblem började då och att jag var så tacksam för dom inläggen.
Min hud är fortfarande illa. Jag har alltid små röda prickar på kinden och på käkpartiet. Det har gått så långt nu att jag inte vill se mig själv i spegeln, att jag känner mig som ett monster. Imorse vaknade jag och kände mig så ful och äcklig. Jag är rädd om min hy för jag vill inte förstöra den mer.
Har du några bra och snälla tips mot en hud som man hatar? Produkter? Hur man kan acceptera den?
PS. Du är bäst!
Kram Linn!
Linn!
Från en som inte är Michaela men som känner igen sig mer än väl….
gå till en hudläkare och be om lämplig medicin! Finns både antibiotika och starkare grejer såsom roaccutan – när inget annat hjälper (som jag äter nu).
Ibland spelar inga hudvårdsprodukter i världen någon roll, utan bara invärtes behandling hjälper och då måste man agera kraftigt för att man ska slippa känna så som du gör! Det tar så fruktansvärt mycket energi att känna sig ful och äcklig hela tiden.
Det finns hjälp att få!
Hoppas det reder ut sig för dig <3
Hej! Hade jättemycket acne när jag var yngre, typ när jag var 14-20 år. Testat hudvård och medicin, medicin hjälpte en del. Men när jag började äta p-piller så blev faktiskt huden bra, så det kan du prata med hudläkare om. jag äter yasmin som har massor med biverkningar så det måste man tänka på. Fast jag mådde aldrig så dåligt av acnen, brukade istället tänka på de som har det värre typ hade en klasskompis som saknade en arm eller någon som sitter i rullstol eller barn som lever i krig och sånt, och då kände jag mig dum som gnällde på lite finnar. Hoppas du hittar något som funkar för dig!
Jag har också haft dessa problem. Åt Yasmin ett tag och det hjälpte mycket men vill helst undvika hormoner/mediciner om jag kan. Hudvårdsmärket Elisabeth Arden PRO (i kombination med stresshantering) har verkligen varit räddningen för mig. Lite dyra men så himla bra!
Älskar att läsa sådana listor! Älskar också inlägg om vardagen, små listor och när du skriver om ditt skrivande och jobb. Typ vardagen bakom luncherna osv.
Åh vad roligt! Gör en sådan lista! :-))
Hej!
Handlar din bok allmänt om ångest eller från ditt perspektiv och dina livsberättelser?
Det är en allmän bok om ångest skriven ur mitt perspektiv där jag även skriver om berättelser ur mitt liv 🙂
Vore superkul att läsa din #100målattnå-lista! Gjorde den själv till bloggen förra veckan och det var verkligen en askul utmaning 😀
Snälla gör och dela med dig av en sådan lista! Älskade Blondinbellas, så inspirerande att läsa! har också påbörjat en egen 🙂