Har ni gjort något fint för er själva idag? Unnat er något extra som vi pratade om? Det har jag! Jag gick ut och sprang tre kilometer och nu ska jag lägga mig i soffan, nyduschad och titta på Orange is the new black. Så mysigt! Jag gillar verkligen att komma ut lite på morgonen eller efter jobbet om det är fint väder. För mig är det att unna mig något, för jag vet att jag mår bra av det. Det handlar inte om hur långt/mycket/länge man rör på sig utan vikten ligger i att göra det för att man mår bra av det. Hatar när människor ska skryta om sin träning och jämföra sig med andra. ”Jag sprang en kort runda bara, åtta kilometer, ingen stor grej” och man ba *emoji med stelt ansiktsuttryck* *går och tar en chokladbit till*… :)))
Jag brukar antingen springa tre kilometer rakt av, det tar runt tjugo minuter för mig och är bra om jag inte vill vara ute så länge, eller så är jag ute i fem kilometer så promenerar jag första samt sista kilometern i snabb takt. Ibland går jag fem minuter och springer fem varannan femma, då kan man hålla på jättelänge har jag märkt, kanske så jag ska göra för att vara en sån som springer åtta kilometer 😉 Det har slagit mig att jag har varit så hindrad i min träning för att jag har jämfört mig med andra och därför kanske struntat i att röra på mig tidigare i mitt liv för att det känts som att alla andra är mycket bättre på det än vad jag är. Jag har påverkats av när någon har sagt ”men tre kilometer, springer du inte mer? Det ger ju ingenting. Alla orkar springa fem kilometer, gör det du också!” eller ”Om jag tränar mycket? Nej, tre gånger i veckan” så blir jag stressad och tänker att herregud, jag som bara tränar en, vad sämst jag är. Idag tänker jag inte så. Jag jämför mig inte med någon. Jag rör på mig för att jag mår bra av det, blir piggare och jobbar bättre. Jag tycker om att yoga, promenera och springa. Ibland blir det en kilometer och sen orkar jag inte mer, men det gör inget, det är fortfarande snällare mot kroppen än noll kilometer. Ibland blir det två eller tre gånger i veckan och ibland går det flera veckor mellan mina träningstillfällen. Jag tycker att det är roligt och härligt – så länge jag inte jämför mig med någon annan. Hoppas inte ni heller gör det.
Nog om det! Haha. Nu måste jag sluta om jag ska hinna med lite OISNB innan D kommer hem… kika in senare för helgen i bilder! Puss!
Tack för din ärlighet, det är en fantastisk egenskap du besitter 🙂
Tack! Känner igen mig så mycket i det där. Nu mer skäms jag inte över mina ”ynkliga” löprundor. Jag mår och det är viktigast!
Så sant! Känns som att inget under milen är riktigt bra liksom. Men det som är riktigt bra, det är ju att man går ut och rör på sig överhuvudtaget!
Jag ska också försöka släppa på min prestationsångest, för när jag tänker att nu ska jag gå ut och springa 10 km så känns det lite övermäktigt en vanlig dag. Bättre med flera 3 km rundor 🙂 kram
Det är ett rent och skärt monster. Det är samhället i stort som bidrar till denna hets. Man duger inte om man bara ”rör på sig” är min uppfattning utan man ska man alltid toppa sitt resultat/prestation ”springa milen” och alltid sträva efter att vara bäst. Att lyfta mer, springa diverse lopp snabbare, hetsa sig själv efter nya förbättrade resultat. Jag har tränat i några år nu, från att vara en soffpotatis till att träna 4 dagar i veckan, ibland har det blivit två pass på raken. Det har varit mestadels gruppträningspass, men på sista tiden har andra som deltar på passet kommit in mitt huvud. ”Gud vad hon matar på, tar mycket vikt jämfört med mig osv. Och plötsligt så stannar jag av, ältar, ältar ältar, gör lite och sedan fortsätter det så att maler på. Till den punkten att jag börjar gråta för att det bara blir pannkaka. Att jag ältar kan ske någon gång ibland när jag tränar själv men det har aldrig varit på den nivån när jag går på gruppträningspass som nu. Det händer konstigt nog inte på boxningen eller när jag tränar med min pt utan när andra påverkar en runt om en, som deltar också på passet. Jag vet att detta beror på dålig självkänsla, att alla är på sin resa och min prestation är bättre än vad den en gång var. Men just nu kommer jag inte ifrån att det tar mer energi än vad det ger, att se andra vara så duktiga, ha energi och maxa. Vad ska jag göra åt detta?
Finns inget ”rätt” sätt att träna o finns heller inget ”rätt ” sätt att förhålla sig till träning. 🙂 Men ditt förhållande till fysisk aktivitet är nog önskvärt bland många
Vad härligt och vilket sunt förhållande du har till träning. Jag har själv varit inne i en dålig spiral när jag tränade som tonåring, jämförde mig mycket med andra och andras kroppar. Nu har jag precis börjat träna på nytt (22 år) för att MÅ bra, det hjälper väldigt mycket mot min ångest att röra på mig. Och det känns så härligt att träna bara för att det känns bra och inte för att man vill uppnå ett visst ”resultat” eller dylikt. Önskar att alla fick känna så 🙂
Håller helt med dig – jag trivs bättre med att träna om jag slipper stressa över resultat eller att jämföra mig. Jag har full förståelse för att vissa människor går igång på adrenalinkicken i att tävla och uppnå resultat men tror att just jämförelse-punkten är viktig att sudda bort för att också sudda ut alla problem kring mat och träning som jag upplever att många unga kvinnor lever med idag. Puss!
Tack tack tack! Nu blev jag inspirerad att ta den där löpturen ändå…:)
Jag har unnat mig en ny Gucci-väska idag. Härlig måndagslyx! Kram på dig finaste Forni
Oj – ingen dålig grej att unna sig! Grattis till väskan <3!!!
Vilket underbart inlägg. Precis vad jag behövde. Önskar fler tänkte som du, du verkar ha en så sund inställning. Du är bäst forni!
Tack fina du <3
❤️
Värt att nämna är att 0 km också är okej och kan vara snällt mot kroppen. Jag är ingen elitidrottare men jag cyklar, hela tiden, överallt! 5 km till jobbet varje dag, från innerstan till middag i Täby osv osv. Vart jag än ska (och i princip hur jag än mår) så cyklar jag! Det gjorde att jag blev inlagd på akuten med hjärtmuskel- och hjärtsäcksinflammation förra veckan. Det hade varit snällare mot kroppen med 0 km. Nu unnar jag mig (eller okej, snarare läkarens befordran) vila fullt ut!
Hej Sara
Självklart är det så! Man ska göra det som känns bäst för kroppen. Vila ordentligt.
Kram
Michaela
Allt i livet skulle bli så mycket bättre om alla bara slutade bry sig om vad andra tycker och istället tänker på vad en själv vill. Att lyssna på sig själv är den viktigaste egenskapen man kan ha, för då blir det sällan fel.
Mina föräldrar är mitt i en skilsmässa, och jag försöker hitta balansen mellan att tillåta mig vara ledsen, men utan att gräva ner mig. Påminner mig själv om vad jag har att vara tacksam över och tar till vara på alla fina stunder, men givetvis är det väldigt jobbigt nu. Tänker att det nog blir bra tillslut, för deras val är rätt beslut, men hur orkar man under tiden? Gör mitt bästa. Så idag började morgonen med ångest, och då brukar den ta över hela dagen. Den senaste tiden har jag försökt att vända dagen. Det är så svårt att hantera ångesten. Men försöker tänka på det som du Michaela någon gång har sagt, det är bara en känsla. Så har jag försökt fokusera på att göra det som känns bra och som får mig att må bra, istället för att fokusera på ångesten (jätte jätte svårt, men jag blir bättre på det). Så jag mediterade en kvart och gick en lång promenad. Det känns bättre och jag är glad att jag unnade mig att vända dagen till det bättre, att jag försökt vara snäll mot själv istället för att bli besviken på mig själv för att jag har ångest. Lång text nu, hoppas det var okej. Behövde nog skriva av mig lite, det är så lätt att känna sig ensam när man inte riktigt kan hantera alla känslor. Kram
Tycker din inställning känns helt rätt! Löpning är dock tävling för mig, inte att jag tävlar så mycket mot andra utan snarare att jag har mål och tävlar mot mig själv, men så länge man har valt det själv är det ju okej!
Att tävla mot sig själv får man såklart göra 🙂 jag tror att det är jämförelse-biten som kan bli boven i träning. Puss!
Beundrar dig tjejen, kör bara kör 😉
Förresten allt detta tjat om löpning om milen, varför inte en promenad på en mil? När jag var 17 år gammal gick jag dagligen en mil (tyvärr med dåliga skor på asfaltsväg) i rask takt. Varvade med 1 ibland 2 mil i skogen beroende på väder/årstid. Man behöver inte hävda sig genom löpning, motion som motion? Jag är dessutom uppvuxen på landet med skogen runt hörnet och har haft cykel och you name it att tillgå men blir bara stressad ju mer jag läser av kommentarerna här och instagram, sluta jämföra! Gör det som får DIG att må bra!
Bästa och finaste du! Tack! Jag har själv problem med ångest för träning, mest av allt löpning… De första gångerna grät jag efter nån kilometer och fick ångest för jag inte är lika snabb eller kan springa lika långt som ”alla andra”, hälsosamt? Usch nej… Pratat med min sambo om det här mycket och han är verkligen peppande och säger precis som du ”ta det i din takt och jämför dig inte med andra!”. Tack tack för ditt fina inlägg! Behövde jag och ska tänka på nästa gång ute i löpspåret. Stor kram
Så bra skriver!!! Kloka du!