Frågor med Forni

Jag älskar verkligen hur din blogg är uppstyrd – med ”snapshots” och heller inte så farligt redigerade bilder. Den sticker ut och är inte som alla andras. Tack för att man alltid finner så mycket inspiration och aldrig blir trött på att gå in här för att få sig en daglig dos av Forni.

Jag har en och annan fråga till dig som du gärna får ta upp i nästa frågestunds inlägg:

– Har du känt i början av en ”dejtingperiod” att det känns jobbigt att höra av sig eller skriva till en kille för du är orolig att han ska tycka du är störig eller för ”på”? Alltså att du som är först med att höra av dig, varje gång tvekar in i det sista om du ska slänga iväg smset/en snap eller inte? Jag vill verkligen komma över den spärren, det känns så mycket mer attraktivt mot mig själv och mot killen. Jag vill verkligen vara försiktig nu i början så han inte tröttnar på mig men efter vår första träff blev jag lite tagen, haha! Dina 5 bästa dejtingtips? Please!

Heeej gullet!

Gud fråga inte mig om dejtingtips haha, jag är sämst på dejting. Fråga Petra (klick!), hon är det sanna proffset haha! Men jag känner absolut igen mig i det du skriver i rädslan om att vara för “på”. Det är tråkigt att man känner så men det är ju den klassiska katt och råtta-leken som bidrar till de känslorna. Om någon är för på, eller för av, tröttnar vi gärna. Och balansen är svår att hålla. Jag tycker att man ska höra av sig i den mån som känns bra för en själv! Alla har ju olika gränser för vad som är mycket eller lite eller lagom så det där är svårt. Jag tycker att man kan höra av sig när man känner för det men om man inte får svar kanske man inte ska skicka tio sms till utan istället avvakta lite. Varje relation är sin egen och man får känna av stämningarna.

– Om det fanns en maträtt som du skulle äta varje dag för resten av ditt liv, vilken hade det varit?

Spaghetti med köttfärssås eller tacos! Bästa rätterna, plus att taco går att variera i en evighet.

– Jag har nu i början av året satt upp mål för mig själv att jag ska vara mer ärlig mot mig själv, bygga upp mer respekt för mitt välmående och prioritera mina medmänniskor, kanske rensa bort en och annan så kallad ”vän”. Är det normalt att tänka så när man är så ung som jag är tycker du, hur fungerade du när du var 20 år? Ofta är det ju mycket status man går efter, att den som har flest vänner vinner. Jag trivs så mycket bättre med att ha få, lite närmre och mer genuina sådana.

Du är bäst, puss!

Jag tycker att du verkar vara på helt rätt spår i ditt liv, oavsett ålder. Sanna vänner är det viktigaste man kan ha med sig genom livet. Oavsett om det är en eller 20 sådana. Det är jättebra att du försöker omge dig av rätt människor och successivt gör dig av med de som inte känns bra för dig! Alla borde göra det för sitt eget välmående. You go darling <3

IMG_5745Vänner <3

Hej Michaela! Jag har en fråga åt dig jag hoppas kommer med på torsdag i Frågor med Forni (ifall jag minns rubriken rätt haha). Jag och min kille var tillsammans ett halvår innan han gjorde slut med mig, pga det helt enkelt fungerade inte mellan oss, främst pga mitt eget beteende, att jag tog honom för givet, pushade honom till att bli arg osv. Dock bestämde han sig ganska snabbt för att han vill vara tillsammans igen, och försöka på nytt. Detta var en månad sen och allt har verkligen varit sjukt bra emellan oss sen dess. Dock är jag så osäker på allt, tänk att han ändå gjorde slut med mig, att han var färdig att avsluta allt. Vill helt enkelt höra din åsikt om detta, tror du man kan komma över en sådan sak, och att allt blir bra även på djupet trots att det tagit slut en gång? Kram<3<3

Hej sötnos!

Alla relationer sätta sina egna regler. Jag är så trött på att vi ska följa samhällsnormer när det kommer till relationer. Livet är inte som en romantisk drama-film! Om det känns bra för dig och din kille att vara tillsammans igen säger jag bara – heja er och länge leve kärleken! Kärleken kommer på alla möjliga sätt till en genom livet och ingen väg i en relation är bättre än någon annan. Lita på honom om han säger att han verkligen vill satsa på er och våga lita på er relation. Om det känns bra så är det bra. Kanske behövde ni separera en gång för att förstå värdet i relationen. Jag önskar er massa kärlek, lycka och härligheter genom livet!

Tja Forni! Jag har aldrig varit i Italien, men jag känner liksom att hela kroppen bara skriker efter att åka dit! Vilken stad borde jag åka till först? Vill ha stadspuls, kultur, nattliv, shopping och kanske en strand. Eller ännu roligare om du kunde skriva en guide till dina favvostäder i Italien! <3 Thx för bästa bloggen evah! Kramisar

OMG du måste åka till Italien! Det är världens vackraste land. Det går omöjligt att välja en stad i Italien, dessutom har jag minst tio platser kvar jag verkligen vill besöka, men om jag spontant får säga en plats att besöka första gången du är i Italien: Portofino-kusten om du vill åka på sommaren eller Toscana med första några dagar i Florens och sen några dagar på vingårdarna om du vill åka i september. Åh det är magiskt. Om du vill åka ett par dagar under försommaren rekommenderar jag Venedig som är som en dröm! Och Rom är storslaget för den som gillar historia. Puss!

Hej bästa Michaela!

Jag undrar lite hur det var för dig att flytta hemifrån? Jag ska nämligen snart flytta utomlands och jag känner verkligen att det ska bli jättespännande och så kul, men är givetvis lite nervös också haha. Sen undrar jag också hur du ser på rumskamrater? Jag är social men ibland behöver jag mitt eget space liksom, tror du man tröttnar på varandra ibland? Och om du haft rumskamrat, hur gjorde ni med mat osv. La ni ihop en gemensam budget och handlade/lagade mat tillsammans eller var och en för sig?
Stora kramar <3

Hej fina du!

Jag ÄLSKADE att flytta hemifrån och har skrivit mer om det här (klick!). Det blir givetvis mindre space när man bor med någon annan, men det blir mindre ensamhet också. Jag tycker både att bo själv och med andra har sina för respektive nackdelar och att de är ungefär lika starka på varje håll. Same same liksom. Klart man tröttnar på den man bor med ibland, det gör man ju med sin partner också (eller sina föräldrar/barn) mellan varven! Så länge man respekterar varandra.

Ang. budget så har jag gjort olika. Det har faktiskt inte varit ett problem varken när jag bodde med Petra eller med Dasha. Vi turades om att handla. Jag och Petra la in 1000kr varje månad i en gemensam budget för frukost och städgrejer utöver hyra och räkningar, resten turades vi om att handla. Jag tror dock att man ska ha tydlig fördelning på vem som betalar vad och hur man ska dela upp det för att slippa onödiga bråk, speciellt om båda är studenter med ganska knaper budget. Tydlighet i relationer brukar generellt sett minimera riskerna för bråk :)))

Puss!

  1. Hej! Tack för en underbar blogg fylld med så mycket inspiration och kloka råd<3 Möjligt att du även har ett sådant på lager för mitt "problem".. 😉
    Är 17 år och var precis med om att min killkompis (vi är inte super tajta men träffas en del genom gemensamma vänner) försökte kyssa mig på hans fest. Jag har börjat misstänka tidigare att han kanske hade känslor för mig men jag vet att jag aldrig kommer ha dom för honom. Visst vi var båda berusade men vet verkligen inte hur det kommer bli nästa gång vi ses 🙁 Är detta något man kommer behöva prata om, hur ska jag egentligen bete mig nästa gång vi ses? Låtsats som ingenting tills att han eventuell tar upp det?
    Kramkramkram

  2. Älskar dessa frågestunder! Jag har en fråga till nästa, som du kanske har skrivit om innan, men jag kör ändå. Jag har en kompis som är halvsvensk och halvgrek. Hon säger att hon känner sig väldigt grekisk när hon är i Sverige och väldigt svensk när hon är i Grekland. Hon gör ofta narr av “svennar” och “svennelivet” och säger att hon inte kan dejta svenska killar för att hon känner sig “så utländsk” då. Jag tycker att hon drar alla över en kam, men samtidigt kan jag inte riktigt uttala mig om det då båda mina föräldrar kommer från samma land.
    Hur ser du på det här, känner du igen dig? Jag frågar dig eftersom du är halvsvensk och halvitalienare och har dejtat svenska killar förut (precis som min kompis) men dejtar en persisk kille nu. Jag tycker att det är så himla intressant med kulturer/bakgrund och dess påverkan 🙂

    PS: Hoppas verkligen inte att den här kommentaren är stötande på något vis, för så är den absolut inte menad!

  3. Hej fina du!

    Jag skrev en kommentar här för några månader sen när jag var i en ganska dålig fas, hur sjukt underbart är inte livet när det kan vända så fort? Jag mår så bra just nu med nytt jobb som jag älskar, underbara vänner, vår(!), roliga resor och även träffat en ny kille, haha ja jag överdriver inte, detta är sant! 🙂 Men, till min fråga. Allt är ju inte rosenrött som livet också inte är, nya killen och jag gillar varandra verkligen men det är väldigt nytt och osäkert. Vi är väldigt ärliga med varandra och han har berättat att han nyligen kommit ur en dåligt förhållande som gör honom rädd för att få känslor och egentligen ganska slut emotionellt. Jag veeet, varningsklocka där absolut och jag har verkligen tänkt var och varannan dag att avsluta det innan någon blir sårad eftersom det finns så stor möjlighet för det, speciellt för mig, men på ett sätt vill och kan jag ju inte slänga bort en underbar kille bara för att tänk om? Så funkar ju inte livet. Jag är själv i din ålder och haft både bra och dåliga killar men främst tyvärr dåliga och är noga med att sätta gränser för vad som är ok och jag håller helt med dig om att det inte finns specifika regler för kärlek och relationer, men hur känner du spontant inför detta? Jag tror jag vet svaret och är lite rädd för det men skönt ändå att få en objektiv synpunkt.

    Hoppas allt är underbart med dig! Puss o kärlek i vårsolen

  4. Jag har en fråga till nästa. Jag är flygrädd, resrädd och osjälvständig. Nu har dock min mormor i U.S.A köpt (gulp) tur och retur-biljetter till mig för att åka och besöka henne SJÄLV. Herre gud, hur ska jag klara detta? Hjälp! Jag är redan skräckslagen och har hemlängtan haha. Snälla lite tips?

    1. Hej Anna! Jag brukar alltid tänka att mina rädslor inte ska begränsa mig i livet. Ibland måste man göra jobbiga saker men som ändå leder till något bra. Helt enkelt du måste göra flygresan själv men du vinner ju en hel vecka med din mormor vilket är ovärderligt. Kram

  5. Älskar att efter att ha lyssnat på din och Dashas podcast kommer jag ibland på mig själv att läsa dina blogginlägg med “din” röst, alltså i mitt huvud hahaha. Du är fantastiskt duktig på att skriva men jag tycker även att du har en bra berättarröst!! Starta podd igen snällaaaaaaa!

  6. Hej Forni!

    Jag kommer ihåg för några år sedan hade du ett nyårslöfte om att inte äta godis mer än två gånger i veckan. Hur går det med det idag? Hur blev du kvitt ditt sockerbehov? Hur tänker du kring mat och godsaker? Man vill ju unna sig ibland men det får ju samtidigt inte bli till överdrift. Vad tänker du å om detta och hur behåller du din balans till sötsaker exempelvis?

  7. Hej Forni!
    Efter oförutsedd internetbegränsning (4 veckor utan dator och med en mobil som gått från smart till osmart) har jag kikat in igen på din blogg och vill mest bara säga att du verkar vara så himla vettig. Jag har följt din blogg väldigt länge och jag har alltid uppskattat din ärlighet och äkthet, ditt förhållningssätt till livet, kärlek, mat, familj, vänner och kanske allra mest att du alltid delar med dig innerligt utan att predika för vad som är ‘rätt’.
    Att ha begränsad tillgång till internet var rätt skönt (säkert för att jag visste att det inte skulle vara så för alltid) och det var lite gött att kolla på Aktuellt på kvällen och läsa böcker istället för att se på serier. Så eftersom du har så bra tankar om andra saker undrar jag hur ditt förhållningssätt är till att vara uppkopplad och kanske ifall du någon gång känt ett behov av en ordentlig paus och vad du skulle använda den tiden till istället då?
    Allt gott till dig!

    1. Hej kära du,

      TACK för dina varma och fina ord, de värmer oerhört.

      Det kanske låter sjukt med tanke på mitt jobb, men jag är hyfsat duktig när det kommer till internet. Kanske är det just för att det är mitt jobb som jag ibland både vill och behöver lägga bort det. Att låta sociala medier vara en kväll eller så är ett måste för mig och flyter på utan smärre problem. Det är sällan jag känner att jag är ihop med min telefon (hehe) utan mina pauser faller sig naturligt i mitt liv.

      När jag inte orkar hänga på sociala medier så brukar jag titta på linjär tv (utan att skrolla på mobilen samtidigt ;-), bada badkar, läsa en bok eller gå runt och fixa i lägenheten med lite musik i bakgrunden. När jag är själv så mediterar jag eller yogar en hel del och om vädret är fint brukar jag sitta på balkongen – alltså bara sitta där och tänka. Det är mysigt tycker jag.

      Ha en underbar söndag
      <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi