Hej Michaela!
Jag har en önskan, jag vet inte om du skrivit om detta tidigare – då får du gärna länka om vart jag kan läsa det. Hur som helst, jag kan inte hela din karriärshistoria men du har ju trots allt en ledarroll och har haft det ett tag om jag förstår det rätt. Skulle du vilja skriva lite mer om det? Hur kändes det när du i början fick en ledarroll, hur tacklade du det? Vad gör du idag som är bra och vad kan du ge för tips till alla befintliga och kommande ledare?
Tycker du är otroligt inspirerande och verkar väldigt ödmjuk. Det känns väldigt betryggande att gå in och läsa om dina tankar och känslor då jag själv är en extremt emotionell person och arbetar varje dag på att särskilja känslor från handlingar.
Till saken hör att jag för en månad sedan börjat på ett jobb som projektledare – där jag just nu princip är den enda kvinnan. Tycker det är otroligt utmanande att för det första komma in som en ny person, för det andra som en ledare, och för det tredje bland massa män.
Skulle vara otroligt tacksam om du ville skriva ett inlägg kring ledarskap och tips, kanske från dina egna tankar och upplevelser 🙂
Tack för att du är så inspirerande och dig själv – fortsätt så!
Hej du gulliga människa!
Först och främst, tack för dina otroligt snälla ord. Om ni bara visste hur mycket sådana här mejl värmer. Jag sparar dem i en speciell mapp på mejlen så tar jag fram dem och läser när mitt självförtroende sviktar. Tack!
Min roll på Stampen har förändrats mycket under årens gång men under 2012 gick jag från att vara Chefredaktör med endast frilansare och praktikanter under mig till att bli Vice VD. Som Vice VD fick jag personalansvar för ett par personer och jobbade sedan tillsammans med de övriga cheferna i en ledningsgrupp där vi gemensamt jobbade för att utveckla företaget.
När jag fick min roll som Vice VD för Devote (som sedan blev Stampen Fashion Media med totalt runt 15 anställda, men som nu ingår i Modern Woman Media med totalt runt 50 anställda) blev jag jätteglad. Det är ju ganska givet att man blir superglad när man blir befordrad, men det kändes verkligen som ett steg i rätt riktning.
När min första vecka i min nya position på jobbet kom skämtade mina kollegor, som jag då blev chef över, ironiskt om min roll ett flertal gånger. De frågade inte om jag ville följa med på lunch och när de viskade om något i köket och jag frågade vad de pratade om kunde de svara något i stil med att de inte ville berätta för chefen. Det här gällde såklart inte alla, men det var några stycken personer som gjorde det ett antal gånger. Så jag gick till min VD och grät för det var ju inte alls som jag trodde. Alla jublade inte direkt för min skull, utan helt plötsligt hade jag gått från kollega till chef och därmed från team till fiende.
Min dåvarande VD sa då till mig… ”En av baksidorna med att vara chef är att alla inte kommer tycka om dig. Det är jobbigt i början, men om du vill vara chef så får du öva dig på att acceptera det. Dina kollegor kommer att prata bakom din rygg, strunta i att bjuda med dig på grejer och försöka trycka ner dig när du försöker göra ditt jobb som chef. En chefsposition är delvis väldigt ensam, men också väldigt utmanande och det kommer att göra dig till en stark individ i arbetslivet.”
Jag tog de orden till mig och fortsatte att göra mitt jobb. Det har för det mesta varit riktigt kul att vara chef, men ibland är det riktigt tråkigt. Speciellt när man är mellanchef, som i mitt fall, kan det hända att man känner sig ensam och utanför teamet. Och ännu mer speciellt när man, som i mitt fall, är en väldigt känslig och mjuk person.
Under de senaste åren har jag fått gå på en chefsutbildning som var otroligt givande och sedan har jag bara övat så mycket det går på att vara chef. Idag är jag fortfarande kvar i en position som mellanchef, men utan ett riktigt tydligt led under mig. Det gör att jag känner mig mer välkommen i alla team, både hos mina kollegor och i den ledningsgrupp som jag tillhör. Idag jobbar jag på en organisation med runt 50 anställda och med 5 personer i ledningsgruppen, där min avdelning både leds och sköts främst av mig. Det är något jag trivs otroligt bra med och jag ser verkligen fram emot att utvecklas under 2015. Nackdelen med att ha för mycket personalansvar är att man glömmer bort att blomma själv, så det ska bli riktigt kul att få blomma under 2015. Att inte bara övervaka och delegera, utan faktiskt få göra saker själv. Kreativa saker! Åh.
Jag tror inte att man måste bestämma exakt vilken position man ska ha under sitt yrkesliv, man kan ju hoppa emellan! I vissa perioder kanske man trivs bäst som anställd, i andra som egenföretagare och i tredje som chef över en massa personer. Allt har sin tid helt enkelt!
I alla fall.. mitt bästa tips som chef är att lära sig låta saker rinna av. Du kommer att bli ledsen och det är okej att gå hem och vara det, bara du låter det rinna av och kommer med nya tag imorgon igen. Var lyhörd gentemot de anställda och se din roll delvis som en föräldraroll. Försök att vara en förebild för de andra anställda och bete dig så som du önskar att de anställda ska bete sig.
Håll huvudet högt och var den ägiga, övergrymma, KVINNLIGA chef du är! Det behövs mer kvinnor i ledarpositioner så njut av din roll och gör ditt jobb bra, roligt och härligt! På vår organisation är fyra av fem i ledningsgruppen kvinnor, jag älskar det. Riktigt kul att jobba inom en stor mediekoncern som vågar satsa på unga kvinnor.
Om du är chef och sitter inne på några bra tips – dela med dig i kommentarsfältet!
<3
Här kan ni läsa en artikel på Resumé som släpptes i samband med att jag blev Vice VD 2012!
Smart kvinna du är, inte bara vacker, fin och med hjärtat på rätt ställe utan smart också. Du är unik .
Ha en bra dag
Åh du är så inspirerande, verkligen!!
Kloka ord. Du är en inspiratör även för mig som varit chef ytterligare något år.
Bra inlägg Mikaela, skönt att få höra ärligt även om baksidan av det bra jobb och roll du har. Jag är med mellanchef och ung kvinna som dig, har direkt personalansvar för runt 20 anställda. Jag fällde en del tårar i början men efter ett år i min roll så känner jag mig starkare än någonsin, både privat och på jobbet. Det är min egen teroi men jag tror inte alltid att ung kvinna som leder andra unga kvinnor är en lätt roll, det finns direkt outalad avundsjuka från dag ett och det går i stort sätt inte att nämna det.
Jag tycker verkligen att man ska investera tid på att lära känna sina anställda både personligt och arbetsmässigt – investera och prioritera tid i dina anställda. Om man förstår sina anställda är det lättare att förstå hur man ska formulera och presentera förändringar (vilket alltid inte välkomnas med hurrarop), hålla varje individ motiverad och engagerad och utveckla dem både personligt och arbetsmässigt. Peppa, utveckla medarbetera, delegera. Bästa tipset är nog att delegera egentligen, det får anställda att växa och ger tid till mig att fokusera på annat.
Annars tycker jag det mest givande är när man ser sina anställda blomstra och gå vidare i sin karriär, känner mig som en stolt hönsmamma!
Du gör ett kanonjobb, lycka till i framtiden!
Så himla tråkigt att höra om den där fula avundsjukan att dom ska vara taskiga bara för att du lyckas med något! gör mig så arg! Tycker det är fantastiskt att du har lyckats skaffa dig en karriär som du kan vara stolt över, och du är en super go tjej verkligen, så låt inte någon annan få dig att tro något annat, hoppas inte att du någonsin tar åt dig igen för att allt handlar ju om avundsjuka i de där situationerna! Bra att du står på dig!
Puss på dig och tack för senast och hoppas resan hem gick bra:)
Väldigt bra inlägg! Inspirerande och lärorikt 🙂
Älskar att du tar dig tid att svara på dina läsares kommentarer.
Det finns ingen jag hellre skulle vilja att svarade på det här än du. Din bok och dina gamla texter har hjälpt mig så mycket, och lyssnar igenom gamla avsnitt av eran podcast om och om igen dagligen.
Jag är 19 år och har aldrig fått uppleva riktig kärlek. Jag har hållt på med killar och haft på g med killar, men det har aldrig blivit något seriöst. Efter att igår fått veta att killen jag har träffat hela hösten, och som jag gillar så otroligt mycket, varit med andra tjejer under tiden vi gått hem tillsammans, så börjar jag tappa hoppet. Alla killar jag träffat enda sedan jag blev av med oskulden som sextonåring, har aldrig velat ha mig för något mer än sex. Jag känner mig så himla himla himla utnyttjad och jag har kommit till en punkt då jag bara vill försvinna. Bor på en liten ort och det känns som att det inte finns något kvar här för mig. Men är fast med skolan. Vad ska man göra när allting bara gör ont ont ont, och hur alla ser att man blir utnyttjad gång på gång, och att man aldrig kan få någon som vill ha något mera, trots att man försöker och så himla gärna vill det själv?
Min fråga handlar inte bara om hur man går vidare, utan också hur man undviker att bli utnyttjad, hur man slutar känna sig så ensam och beroende av killar, och vad det är som gör att man aldrig blir tagen seriöst.
vilken bra text!♥