En lång dag, ett långt inlägg och en massa känslor…

Gud jag har så mycket jag vill prata om så jag vet inte var jag ska börja! Okej haha…

Först och främst – jag yogade hemma i morse en timme på yogamattan. Lyssnade på opera på högsta volym och kom in i sånt skönt flow. Så kom jag att tänka på Petras inlägg häromdagen om att hon kan komma upp i huvudstående på egen hand. Petra är ju mycket starkare än mig så därför är det ingen överraskning att hon kan sånt, hon har en sån otrolig styrka i sin kropp. Men jag tänkte… att jag har ju å andra sidan utövat yoga regelbundet i fem år nu. Och stått på huvud och händer otaliga gånger men med hjälp upp (och oftast mot vägg).

Jag bestämmer mig i alla fall för att testa att komma upp själv, med inspiration från Petra. Testar först mot en vägg och inser att det är INGA SOM HELST PROBLEM att komma upp själv. Står där på huvudet och känner bara att ”det här klarar jag ju galant”. Så jag drar ut yogamattan i vardagsrummet och testar att komma upp utan vägg, helt själv. Tippar över ett par gånger och ramlar (shit vad ont det gjorde att ramla på parketten, slog i soffan en gång också haha…).

Men tredje gången gillt stod jag på huvudet. Helt själv utan vägg eller hjälp i huvudstående. 100% fokus och kontroll.

Då insåg jag att problemet inte är min kropp utan min rädsla. Jag tror inte att jag klarar av någonting för att många, inklusive jag själv, ser mig som svag. Men jag är inte svag. Jag har uthållighet, fokus och teknik. Jag kan stå på huvudet alldeles själv och jag kan bygga ihop ett 70 kilo tungt skrivbord utan någons hjälp. Jag kan ta körkort, bli Vice VD, sitta i ledningen för ett bolag som omsätter tiotals miljoner, vara chef, ta skit med rak rygg, försörja mig själv, driva eget företag, laga svingod mat, städa som en chef, inreda snyggt som fan, vara en underbar flickvän, en omtänksam dotter och en syster som finns där.

Började gråta okontrollerat när jag kom ner igen.

Alltså hulkade. Som att min egen självbild skakades omkring i min kropp. Sån otrolig frihetskänsla.

Jag säger det alltså – det yogan kan göra med en…

Jag vill också prata om hur glad jag blir när jag ser att mina vänner har funnit yogan i sina liv. Varje inlägg som Dasha skriver från Costa Rica läser jag med värme. Det är så fint när andra människor, som är mottagliga och passar för yogan och det som hör till, får utöva den. Jag har full respekt för att alla inte förstår sig på eller gillar yoga, men de som är öppna för den och som passar för den får liksom… en present. Så känns yoga ibland. Som ett verktyg man får för att ta sig genom livet.

Det slog mig ännu mer när jag läste Linns lista över 2015 och hon flera gånger nämnde yogan och vilken hjälp den har varit för henne.

Nu kom D hem och jag har inte sett honom på hela dagen så jag ska stänga ner datorn, får fortsätta detta oändligt långa blogginlägg imorgon bitti haha. Är inte ens halvvägs än? Vad händer med mig.

Ha en fin kväll mina hjärtan.

handstand

Avslutar inlägget med Petra och hennes enastående huvudstående! Well done my love!

  1. Fantastiska, underbara du! Jag precis som du har också alltid haft en helt egentligen skev bild av hur vi faktiskt är. Min självbild ändrades totalt när jag helt själv åkte till Australien. Det var så många som tvivlade på att jag skulle klara av att åka själv men jag klarade det. Ditt inlägg fick mig att börja gråta hejdlöst för det du skriver är prick så som jag kände sista dagen jag var själv här. Du är helt fantastisk Mikaela!
    Kram

  2. Du är underbar som delar med av detta stora precis som du delar när det är svårt och tungt. Du är en stor inspiratör när det kommer till stil, såväl den yttre som den inre. Din inre stil är en av de finaste jag sett!
    Tack!
    Kram P

  3. Hej! Är jättesugen på att börja yoga, tror det skulle passa mig perfekt. Tänkte höra, hur började du? Gör du det hemma eller bara på en studio? Hur ofta osv?

    1. Hej fina! Vad roligt att du är intresserad av yoga! Jag började på studio. Välj en riktig yogastudio och inte på ett gym – det blir en helt annan känsla. Jag har testat båda och det är stor skillnad på yogaläraren beroende på var man går. I Stockholm rekommenderar jag Altromondo Yoga varmt.

      När du har yogat ett tag och är varm i kläderna så kan du börja varva studio med hemma!

      <3

  4. Hej Michaela!

    Jag har en fråga till dig..
    Jag har jobbat på samma arbetsplats i snart tre år. Har sakta men säkert avancerat i mina arbetsuppgifter men har senaste halvåret känt mig ganska uttråkad och att jag ville ha fler utmaningar. Innan julledigheten pratade jag och min chef om detta. Han höll med om att det var dags för mig att testa mina vingar så i januari hoppar jag upp ett par steg på trappan. Jag var så jäkla glad när vi hade pratat klart.. men nu när man är hemma på ledighet och har det framför sig… börjar jag bli LIVRÄDD. Rädd för att göra fel, rädd för att mina kollegor inte ska acceptera mig som chef, rädd för att göra min chef besviken. Man börjar tvivla på sig själv och vad man kan.
    Jag undrar om du har haft liknande känslor på din förra arbetsplats och i så fall hur tacklade du det? Du avancerade ju snabbt som tusan 🙂

    Kram!

    1. Jag hoppas att det faktum att jag svarar inte hindrar michaela forni. (Är ny läsare vet inga kallnamn :() jag vet inte alls hur det känns för dig med din nervositet och dina tvivel. Jag är själv förskollärare o visst det är en utmaning och kan vara tufft på helt olika sätt(inte bara barn som far illa svårigheter med att förstå p.g.a ex svenska som andraspråk. Osv… jag har hört av de med andra jobb att det kan vara väldigt stressande och krävande. Vi tror att andra löser allt med en knäpp o att de bara roddat allt i farten från första början. Jag tycker att du gav lite lite av kringinformation för att någon ska kunna stötta upp dig på ett bra sätt. Hur som helst. Ha det bra!

    2. Vad kul! Grattis S! Jag brukar tänka att allt som är utmanade och utvecklande för en själv är skitläskigt i början! Men man måste våga för att växa. Du vill ju ha den här utmaningen och din chef tror på dig så det är bara att köra! Det kommer vara tufft och läskigt men du kommer få ut så mycket av det. Och även om du gör något misstag i början (många som gör) så är inte det hela världen utan då lär du dig av det och kämpar vidare! Önskar dig ett grymt 2016!

    3. Hej S! Tycker du fick riktigt bra svar av mina andra skarpa läsare här. Mitt bästa tips är att använda rädslan som drivkraft för att vara så bra som du kan. Mer än sitt bästa kan man inte göra. Med tiden kommer du att göra fel och du kommer att få kollegor som snackar skit bakom din rygg – det hör tyvärr chefsrollen till. Men sålänge du lämnar din arbetsplats varje dag med huvudet högt så är det ju lugnt. Var inte så hård mot dig själv för alla andra kommer ändå att vara det. Du är din egen bästis som chef och ditt egna stöd – man får aldrig en klapp på axeln som chef (tyvärr…) så man får klappa sig själv på axeln. Gör det ofta, även om du ibland stöter på motgångar. Alla gör fel i sitt jobb och de som avancerar snabbast gör oftast mest fel – det är så man lär sig. Jag har gjort oändligt mycket fel på mitt gamla jobb och vissa nyttja det gentemot mig – och glömde bort allt bra jag också gjorde. Det gjorde inte jag. Gör inte det du heller. Misstag är hälsosamt för ens utveckling. <3

  5. Måste bara säga att er fantastiska podcast fortfarande lyser upp mitt liv! När man ligger i sängen, gråter och vill dö för man är fyllekär i en kille som inte bryr sig längre för man gjorde några snedsteg med honom i helgen. Sedan undrar man ifall det verkligen var rätt val att lämna sitt trygga förhållande för ett halvår sedan med jordklotets finaste kille. Många frågor och så jävla få svar. Era röster är som lugnande tabletter och allt känns så mindre ensamt! Tack! <3 <3

  6. Asså nej, jag är on the brink of tears. SÅ otroligt vackert inlägg! Och så sant. Våra begränsningar sitter bara i huvudet. Om vi bara kunde se oss så som de som älskar oss gör…

  7. Så himla stolt över dig Michaela ! Du gör mig så fantastiskt sugen på att faktiskt prova på yoga.
    Så från och med 2016, ska jag varenda måndag gå på ett morgon pass med yoga.
    Har gått på yoga 2 gånger tidigare, men har gått med vänner och jag har inte riktigt blivit kär i det än.
    Men nu ska jag gå ensam och verkligen ge det en chans
    Tack !

  8. Jag gjorde det också nu!! Yay! Tränat yoga några år och huvudstående har alltid vart trixigt. Mycket med dagsform men kommer jag upp så vinglar jag som ett asplöv. Men nu blev det faktiskt bättre och jag kom upp från böjda knän ända upp utan att klättra på väggen! Woop för oss! ?

  9. Åh, känslan när man övervinner sina egna hinder! <3 Det är så farligt när man fastnar i den där bilen av hur man "ska" vara. Man är inte begränsad till hur (man tror att) andra ser på en eller hur man själv har sett på sig själv. Ofta är vi alldeles för hårda mot oss själva, vi klarar så mycket mer än vi tror!

  10. Vilket härligt inlägg! Blev varm i kroppen när jag läste det 🙂
    Kanske du redan skrivit ett sådant inlägg men annars skulle det vara kul att höra din historia om yoga, hur du kom i gång o utvecklingen osv.

    Har själv anmält mig till min första yogakurs med start i Januari. Detta inlägg gjorde mig jättepepp!

  11. Åh hjärtat! Vad chockad jag blev när jag läste att många (inklusive du) ser dig som en svag person. Då måste jag berätta att jag alltid har uppfattat dig som en väldigt stark person, otroligt vis, envis och jag har dessutom alltid trott att du har varit äldre än jag, just för att jag har sett dig som väldigt stark och med båda fötterna på jorden. Vilket är ganska roligt för det var bara några månader sedan jag råkade se i din bloggprofil att du t.o.m. är några år yngre än jag och det första jag tänkte var att du måste ha glömt att uppdatera din bloggprofil i flera år 😛 men nu vet jag att du inte har det, haha! Och det är så konstigt det där med yogan, för jag blev också otroligt sentimental och grät efter jag kom upp i huvudstående på egen hand första gången. Det känns precis som att allting släpper då! Puss på dig och gott slut och gott nytt år till dig och D <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi