Att bli en lite sämre människa

Ett av de bästa besluten jag har tagit under 2015 var att börja gå till Susann som är min coach i personligt ledarskap. Hon har hjälpt mig att räta ut linjer i mitt liv på samma sätt som i KBT-terapi skulle jag gissa. Vi har jobbat i symbios mellan jobb och privat under nästan ett års tid där vi har försökt bygga upp den Michaela som jag vill vara.

Jag ska berätta för er om alla otroliga styrkor och vilken hjälp jag har fått under dessa månader med Susann, men även om en jobbig insikt jag har tvingats göra under den här perioden. Utveckling är sällan en lättsam puck.

I början på året gjorde jag ett omfattande EQ-test där man går igenom ens person och vilka svagheter respektive styrkor man har. Därefter använder man svaren i undersökningen som riktlinjer till vad man ska jobba med hos sig själv under tiden man jobbar med sin coach.

I förra veckan gjorde jag om mitt EQ-test vilket alla som gör samma resa får chansen att göra (man brukar göra om det efter sex månader), och då går man igenom de förbättringar man har gjort hos sig själv. Problemet med mig var bara att jag hade backat och blivit en sämre version av mig själv.

Jag satt med en klump i halsen när jag gick igenom det här med Susann. Flera av de sidor som har varit mina starkaste hade blivit svagare. Min självkänsla, min sociala förmåga, mitt självförtroende. Dessutom visade testet att jag undervärderat mig själv i det vilket bara bekräftar… att jag har tappat tron på mig själv. Det var otroligt ledsamt. Jag har blivit en lite sämre människa.

Jag har alltid sett mig själv som en stark person, men jag inser att jag under den senaste tiden blivit dränerad på mina styrkor. Jag vet inte om det är i symbios mellan det kritiska jag har fått hantera här inne tillsammans med saker jag har varit tvungen att hantera utanför, men jag blev verkligen ledsen av mina resultat.

Susann sa i alla fall till mig, som det fantastiska stöd hon är, att det här resultatet är fullt naturligt när jag har gjort en sån resa som jag faktiskt har gjort under de senaste månaderna. Jag har tagit stora beslut och varit modig. Det kortvariga resultatet kanske därför blir att jag har tappats på styrka. Det långvariga resultatet kanske först visar sig när jag har fått tid att verkligen fylla på min tomma bränsletank. Vi får se, för jag kommer att fortsätta jobba med Susann även under nästa år.

Jag vet att man aldrig kan bli helt sig själv igen. Jag vet att människan utvecklas i nya färger genom livets gång. Jag accepterar det. Att jag förändras. Men jag vägrar förändras till det sämre. Jag vägrar vara en person som jag inte tycker om. Det ska därför bli ett nöje att fortsätta jobba med mig själv under 2016. Jag ser fram emot att låta de stora besluten sjunka in och låta den negativa energin blåsa bort.

Hur mår ni?

Och juste, om ni vill träffa Susann för olika typer av coaching kan ni mejla henne på susann@esse.nu!

742eedb892b8aa99f088f88f47a6e775

  1. På vilket sätt tycker du att du blivit en sämre människa? Att du fått sämre självkänsla och självförtroende? Jag tror sånt kommer och går i livet hela tiden beroende på var man befinner sig och tänk vilken härlig plats du ändå verkar vara på! Försök att se det så och att du hela tiden jobbar med dig själv kommer vara jobbigt ibland men i längden så kommer du må bra! Du är stark!

  2. Jag förstår verkligen inte varför du får skit på bloggen. Jag är 23 och har läst alla möjliga bloggar sedan jag var 12 och det skrivs så mycket skit hos så många av de stora bloggarna som jag verkligen blivit negativt påverkad av genom åren, och slutat läsa de här bloggarna successivt. Men din blogg är ju kärlek rakt igenom. Ingen provokation eller hets någonsin, och det är ju därför man stannar kvar här, för att du är så ärlig och genuin. Så ja, du ska ha kärlek tillbaka och inget annat <3

  3. Hej Michaela Ditt inlägg påverkade mig starkt, blev ledsen för du verkar så fantastisk. Den bild som jag har av dig är att du är en framgångsrik, vacker, omtänksam person en sådan där person som jag ser upp till. En person som sporrar och som får mig att tänka jäklar vilket driv, en sådan person vill jag också vara.

    Jag känner mig själv lite vilsen, vilsen i mig själv och vad jag vill. Har världens finaste mamma som kämpar mot världens värsta cancer. Den där jävla cancern påverkar även mig fruktansvärt mycket. Jag antar att de jobbiga upplevelserna som vi kämpar med gör oss starkare i slutändan, hoppas det. Måste vara så.

    Ville bara lämna ett avtryck och säga att jag tror på dig, jag är säker på att du kommer komma tillbaka som en version 2.0 av dig själv. En stor kram från mig till dig

  4. Helvete vad bra skrivit!! Jisses, du sätter verkligen huvudet på spiken. Nu när jag tänker efter har jag på ett sätt också blivit det, sämre. Eller snarare backat tillbaka? Jag har varit tvungen att ta några steg tillbaka för att få en klarare bild av vad som faktiskt betyder något. Och ju mer jag backar, desto klarare blir den. Ju mer jag backar, desto starkare kommer jag bli. Starkare i vad som passar mig bäst. Starkare i vad som gör mig till mig. .. Stor kram fina, fina, fina du!

  5. Du är så bra!!! Du skriver så otroligt fint och om så viktiga saker. Det är starkt att du delar med dig av sånt här. Ville bara säga att även fast du kanske anser dig vara en sämre version av dig själv så får du inte glömma hur grym du faktiskt är!!!

  6. Köpte VeckoRevyn för att fira att jag klarade en stor tenta och blev så himla glad när jag såg att du var med i den! Du är en stor inspirationskälla 🙂

  7. Fina Micki, det betyder inte att du är en sämre människa. Bara att du inte behandlar dig själv så som du borde <3

  8. Men åh. Du har inte blivit en sämre människa. Michaela du är inte värd att dömas så hårt av dig själv. Du har inte blivit en sämre människa den här senaste tiden, du har bara inte utvecklats åt det håll som du trodde eller hoppades. Det betyder inte att du blivit en sämre människa. Det betyder kanske att din utveckling tog längre tid än du trott, att den var mer komplicerad än du trott eller helt enkelt att du valt fel väg några gånger som gör att du är påväg ut genom en omväg. Men sånt vet man ju inte, kanske skulle ditt slutmål inte ens kunnat nås utan omvägen? Blir ledsen när jag ser att du dömer dig själv så hårt. Allra mest ledsen blir jag därför att jag vet att jag själv nog hade tänkt likadant. Men någon sämre människa, det tycker jag inte du har blivit. Ibland måste man ju skala av för att kunna lägga om grunden lite grann. Inte gör man fel för det. Kom ihåg att vi inte tycker att du blivit någon sämre människa. Snarare tvärt om! Kram!

    1. Vilken fantastisk kommentar! Huvudet på spiken! Tack för att du sprider kärlek och hopp till alla som läser det här <3

  9. Blir ledsen när du skriver att du får skit här inne. Då blir jag rädd att du kommer sluta blogga. Älskar denna blogg och tycker du är helt fantastisk, finns ingen blogg som denna. Allt du skriver träffar mitt i prick och man får alltid något när man kikar in här. Hoppas de bra överväger det dåliga med ditt bloggande! Kram.

    1. Jag kommer aldrig att sluta blogga! Älskar min lilla blogg. Men tror att det är svårt att förstå – att när man är en vanlig tjej som får lite skit både från här och där så kan det tillslut ta all energi man har i sin lilla kropp. Behöver bara vila ett ordentligt tag tror jag – sen hoppas jag att den negativa vänder. Tack för att du läser, puss!

  10. Tack för att du delar med dig. Har själv haft ett speciellt år där jag verkligen utmanat mig själv, det har förändrat mig och tagit så mycket energi så nu försöker jag bygga upp igen. Förhoppningsvis till något bättre! Märkligt vad utmaningar kan göra med en, men förhoppningsvis växer man av detta.
    Jag har redan valt fokus för nästa år och det blir ett annat fokus än detta.
    Många kramar och lycka till med allt

  11. Tack för att du delar med dig om det här. Din text träffade exakt den punkten som gör så himla ont i mig just nu. Jag känner så igen mig. Men vi ska inte ge upp, vi ska kämpa och komma igenom det här. Och förhoppningsvis ha hittat oss själva lite mer.

  12. Tycker det verkar som att du fastnat lite för mycket i se sig själv som ett projekt- tänkandet. Du är den du är och du är bra och värdefull precis sådan som du är, kom ihpg det. Dina egenskaper pch prestationer bestämmer inte ditt värde. Tror att det kan vara en farlig väg att gå att se sig själv som någon sorts produkt som hela tiden ska bli bättre. Låt dig själv vila emellanåt. <3

  13. Åh. Nu sitter jag här med tårar i ögonen. Jag älskar din blogg, just för att jag känner så mycket igen mig. Du är så fantastisk dom delar med dig av dina känslor och tankar, du hjälper så många, fler än du tror. Här låg jag i min säng, en måndag, tänker på hur dåligt jag mår just nu, hur lite jag tror på mig själv och på hur mitt självförtroende har försvunnit helt sen jag bestämde mig för att flytta till ett helt nytt land för kärlekens skull. Oj, vad jag behövde höra det där. Du har ju så rätt. 2016, då kommer jag tillbaka till mig själv, och det ska jag ge mig fanken på, för kan du, då kan kanske jag. Stor kram, du är fantastisk.

  14. Michaela, du fantastiska människa! Vad ledsen jag blir av att höra att du får motta tråkig kritik här på bloggen. Själv älskar jag den och följer slaviskt, du slutar aldrig att inspirera och fascinera. Hoppas det negativa snart vänder, många kramar!

  15. personlig utveckling går ju inte alltid framåt. saker händer, och ibland tror jag et måste gå bakåt. hur det är för dig vet jag ju inte säkert, men tror nog att även om du gått till det sämre är det mer än bra. jag tycker iallafall du verkar vara en jätte fin person, som bryr sig om andra – och det tycker jag är viktigast <3 kram

  16. Du sa ju i klippet i Malou att du sänkt kraven på dig själv, att du inte kan vara perfekt. Den här typen av tankar ingår ju i det som du sa att du släppt på, dvs att behöva vara högpresterande hela tiden. Ingen människa kan väl vara självsäker och jätteglad hela tiden? Och jag blir så trött på samhället i sig då tydligen måendet också blivit en slags tävling ” vem kan må näst och känna sig bäst”. Inte konstigt att folk går in i väggen.

  17. Utveckling går ju sällan spikrakt uppåt, det går med toppar och dalar och successivt uppåt. Den som liksom du är modig kastar sig ut, faller ett stycke och vinner på sikt stort. Utveckling gör ont men om du frågar mig, som idag är 48 år gammal, är det värt allt slit. Så fortsätt att våga, du kommer att nå långt, du har en enorm potential!
    Kram P

  18. Du verkar vara en sådan härlig och underbar tjej! Inte nog med det så är du en sån stor inspirationsbild. Du förtjänar ingen negativitet eller hat alls då du är en så fin människa!!! ska bli så kul att följa dig mot 2016 och dina nya äventyr. Det kommer bli grymt! KRAAAAAMAR

  19. Jag vill säg himla gärna läsa mer om din inre resa! Just nu är jag nämligen själv mitt i en sådan resa och för tillfället känner jag mig mycket mer vilsen och osäker än när jag började. Jag tror, precis som du skriver, att jag i längden kommer att bli mycket starkare och att det bara är just nu jag känner mig vilsen och osäker (även om jag såklart kommer att hamna i liknande situationer senare i livet också). Långsiktigt så tror jag i alla fall att sådana här resor är något av det bästa man kan göra för sig själv!

    Hur som helst! Jag vill också skicka en massa kramar till dig! Du är så himla inspirerande och sprider en massa positiv energi! Det finns få saker som jag verkligen uppskattar så mycket som att krypa upp i soffan på måndagar efter en lång dag, men en stor kopp te, lite choklad och ditt helginlägg!

    Kärlek till dig!

  20. Som någon ovan skrev – när jag läser negativa kommentarer eller påhopp i din blogg så vill jag bara skrika SLUTA rätt ut. Dels för att det är fel att göra så och dels för att jag är rädd att du ska lämna bloggen och oss snälla följare. Har följt dig en lång tid nu och varje gång jag klickar mig in på din blogg lämnar den alltid av sig någon typ av känsla. Och jag älskar det! Du inspirerar. Och du får mig att komma ihåg att reflektera över mitt eget liv där det lätt händer att jag glömmer bort min egen vilja och mina egna tankar.

    P.S Du är den bästa bloggaren jag vet. Och klokaste!

  21. Du är inte en sämre människa! Ingen är värd mindre eller är sämre för att den inte känner sig lika stark. Att tvinga sig att möta tuffare utmaningar gör att man känner sig mer sårbar, att ha ett svårare jobb gör att man måste prestera bättre. Om man då är väldigt självkritisk så kan man se sig själv som sämre men verkligheten är ju kanske att man har presterat mer än om man aldrig ställde krav på sig själv? Du är fantastisk! Kram

  22. Åh jag känner igen det där! Är några år äldre än du och minns så väl hur jag gick från självsäker och tuff 24-åring till en vilsen och mer osäker 25/26-åring. Helt plötsligt utvärderade jag mig själv på ett helt nytt sätt och blev min egen största kritiker. Blev också mer osäker i sociala sammanhang, utvärderade och dömde mig själv hela tiden och kände aldrig att jag dög trots att jag tidigare varit jättetrygg och självsäker. Märkte det inte riktigt då men nu några år senare ser jag tillbaka på den tiden med respekt. För jag tror att vi alla går igenom perioder i livet då vi är hårdare mot oss själva och jag tänker alltid tillbaka på den tiden som en mindre 25-årskris. Jag gick från ung tjej till kvinna och det gör man inte bara på en vecka. Nu fyller jag snart 30 och känner mig så mkt tryggare i mig själv och mer självsäker. Jag bryr mig mindre om vad andra tycker, står på mig och är tydlig med vad jag tycker och tänker. Ställer krav både på jobbet, i min kärleksrelation och i min relation till vänner. Jag känner att jag duger och är duktig (för det mesta..). Idag är jag stolt över min självkänsla och instinkt/magkänsla. Att jag analyserade i princip allt under min “kris” har gett mig erfarenheter som gör att jag idag kan läsa av situationer och människor mkt bättre, utan att lägga onödig tid på detta.

    Vad jag vill komma till är att det kommer bli bättre, du kommer bli starkare och jag lovar att du kommer hitta tillbaka till din självkänsla och ditt självförtroende. Ibland behöver man krisa för att bli starkare och nå högre, en del av att bara människa (och kvinna!) antar jag..

    Kramar!

    1. Har nog också haft en lättare 25-årskris. Allt ställdes på sin spets – hur vill jag leva mitt liv? När vill jag ha barn? Vilket jobb? Vågar jag börja ny utbildning, ännu mer studielån? Har till och med tappat bort min stil, känner mig antingen som en töntig oseriös tonåring, eller som en färglös tråkig tant. Ja herregud… Min sambo är några år äldre och han påstår att han också krisade vid 24/25. Kanske är det inte helt ovanligt?

  23. Så fint skrivet. Stort tack för att du delar med dig. Det är så värdefullt och hjälper många. Att våga visa sig svag är starkt! Tack

  24. Tror reflektionen om konsekvenser på kort och lång sikt är helt korrekt. Snart kommer dina tuffa handlingar att bära frukt och ge dig energi. Så försöker jag tänka angående mig själv också. Och om jag ska säga vad jag önskar att någon hade sagt till mig efter ett sådant här resultat, så tycker jag att du ska lära dig att tycka om dina nya sidor på vägen mot din framtida utveckling. Annorlunda MÅSTE inte vara sämre.

    Själv har jag, förutom min GAD, drabbats a depression. Det är svårt. SÅ svårt att hantera panikkänslorna och meningslösheten. Men det känns iallafall milli-lite bättre att veta att man inte är ensam om att snurra runt i mörkret. Tack för att du skriver sådana här inlägg som möjliggör en konversation med och mellan läsare <3

    Stor kram fina Michaela!
    P.S. Fantastisk quote! 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi