FRANKY’S BURGER

05891dec667619e2debead5760cd0c77

3c562f0c7d9c1c1a6536c99b8f692abe

a769429b532f9ad0ff105014f9dfd6cf

Frankys är en hamburgerkiosk på Sveavägen, precis utanför Hard Rock Café

Igår körde jag, Margaux och Carro på jobbet fredagsburgare, det börjar nästan bli en tradition för mig och Margaux! Vi testade FrankysSveavägen som bara är en liten kiosk mitt på gatan, men som är känd för att ha sviiingoda burgare. Tips att komma väldigt tidigt eller sent för lunch, annars får man nog räkna med en timmes väntetid.

Anyway, de var mycket goda. Jag gillade pommesen en hel del sen har de bara två dippsåser på menyn; chilimayo och tryffelaioli. Varför krångla till det när de är bäst i vilket fall?

Snäppet bättre än Phils Burger, men inte lika bra som Gnarlys. Plus för att de var lätta att äta! Minus för att man mår så dåligt efter att man smällt en burgare till lunch haha…

TACK Maggan som jag snodde bilderna av. <3!

  1. Hej du kloka! Du som är så medveten om att du är så läst och en förebild för många. Ber dig mjukt att tänka över innan du låter tangenterna forma tanken att man mår dåligt när man smällt en hamburgare till lunch. Snälla låt den känslan stanna i tanken istället för att vara med och bygga bilden av att man ska må lite dåligt när man ätit hamburgare och annat som inte är på nyttighetslistan.

    1. Eftersom att Forni inte svarat ännu så gör jag det :). Kan lova dig att hon menar att vi åt lite för mycket och blev illamående och hamnade i matkoma. Inte så bra nät man ska jobba klart inför helgen. Men förstår vad du menar med att det kan tolkas fel i texten.
      Kram

    2. Hej Mia! Att jag mådde dåligt handlade självklart inte om att jag fick ångest över vad jag hade stoppat i min kropp pga vikt utan att man blir väldigt mätt och trött av att äta skräpmat till lunch. Jag förstår helt vad du menar och tänker oftast på hur jag uttrycker mig, men försöker också att inte begränsa mig allt för mycket i min blogg. Att äta hamburgare är för mig världens mest naturliga grej och att man blir väldigt mätt efteråt är normalt, precis som när man ätit pasta, och på något sätt vill jag kunna skriva så utan att man kopplar det till vikthets och ångest. Knepigt det där. Ska fortsätta tänka på det. Kram!

  2. Hej Michaela!

    Jag skickade även ett mejl till dig, men för att vara på den säkra sidan kommenterar jag min fråga här också 🙂

    Om cirka en månad fyller jag 18 år och då ska jag ha en bjudning för mina närmsta tjejvänner. Jag ska ha ett tema som inte är allt för omständigt att fixa sig inför. Jag tänker något snyggt, roligt och som sagt inte ”för mycket” då vi ska gå ut efteråt. Jag tänkte köra all in på temat från inbjudningskort till efterfesten! Jag har funderat på något färgtema eller cocktailparty. Vad skulle du haft för tema?

    Hoppas du har tid att svara 🙂 kram

  3. Jag Älskar Frankys. Är glad att jag bor i samma kvarter och har aldrig mått dåligt efter deras hamburgare, tvärtom! 🙂 Men är det rätt att kalla det skräpmat verkligen? Nymald högrev är kvalitet enligt mig och ska inte sättas i samma fack som Sibylla eller McD bara för att det serveras mellan två bröd.

    1. Hey! Jag mår alltid kasst efter att ha ätit tungt. Det finns ju olika nivåer av skräpmat, till lunch tycker jag att allt som är tungt för kroppen eller har dåligt med näring räknas som skräp. Kroppen behöver ju bra med energi och näring, vilket inte direkt finns i en burgare, även om det är väldigt gott 😉 Tycker likadant om pasta, pannkakor eller vad det nu kan tänkas vara. Tallriksmodellen är enligt mig det bästa för att få i sig bra med energi för en dag på jobbet. Kram!

  4. Du borde testa barrels burgers and beer i gamla stan. Dom har även burgare i toastbröd som jag såg att du gillade 🙂 bästa burgaren på hela menyn!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

namaste.

IMG_1987

IMG_1991

IMG_1994

IMG_1990

Igår hade jag en plåtning med Veckorevyn i samband med en intervju jag gjorde med dem kring yoga. Resultatet kan ni se i deras januari-nummer. Jag pratar mycket om varför jag gillar yoga så mycket, vad att röra på kroppen betyder för mig och varför yoga är som massage, naprapat och träning i ett.

Nu däremot, ska jag promenera hem i solen, gå ut och springa en sväng och sen börjar helgen.
Massa kärlek till er <3

  1. Jag är snart 15 år och är tacksam för att du lärt mig att skrivandet är den bästa terapin. Skrev detta för endast några minuter sen och känner att jag vill publicera det på något vis, valde då ditt kommentars fällt då din blogg är en trygg plats för mig. Är så jävla ledsen men Michaela, du får mig på bättrings vägen, tack.

    ”Klockan är 20:04, jag har ångest, ångest över att jag vet att smärtan är som värst under kvällen. Under natten. Jag har ångest för jag vet att det bara är början, början på sömnlösa nätter, sönder gråtna ögon och början på en smärta som är så stark och oundviklig. Min underläpp darrar, försöker bita i den för att smärtan jag då kommer känna kanske övervinner smärtan i mitt hjärta. Smärtan i mitt hjärta som sprider sig i hela kroppen. Jag böjer mig framåt, hulkar, håller andan, spänner mitt huvudet så pass mycket att jag vet att det kommer orsaka huvudvärk, jag känner mig kall, illamående och hungrig. När jag äter så spottar jag, jag spottar av förtvivlan, svek och smärta. Jag lyssnar på musik, kopplar minnen, ser på bilder, blundar, försöker sova. Jag sätter mig upp i sängen, går 3 meter som känns som 3 mil. Hukar mig över toalett sitsen och försöker kräkas. Jag känner äckel och obehag, jag ryser. Jag vrider på mig, låter klockslaget 2,3 och 7 passera. En ny dag, en dag jag reser mig upp, sätter på mig smink jag sedan kommer gråta bort. Ser på mig själv i spegeln och repeterar att jag är stark. Nyper mig för att se om jag inte ska vakna upp snart, det här är väll bara en mardröm? Och ja, det är det det är en mardröm som blivit till verklighet, en mardröm som bryter ned mig inifrån. Det är verkligt, det är över, det är över! Jag blundar, tänker på annat, spelar musik från topplistan och kindpussar mina vänner. Mina vänner som ser rakt igenom mig, mina vänner jag knappt kan kolla på utan att brista. Jag som alltid tar bussen går nu istället, jag vill inte hem för där hemma faller jag ihop. Där hemma är jag inte stark längre. Tårarna och skriken jag haft inom mig under dagen kommer ut, jag tittar i spegeln och tänker att det inte är mig jag ser, det är någon annat, det är ingen människa för ingen människa förtjänar att må så här. Jag är så rastlös men går så långsamt, jag är så hungrig men äter inget, jag är så trött men sover inte, jag är så ledsen men jag gråter inte. Jag har blivit rädd för något jag dyrkat, jag har blivit rädd för det finaste av allt, rädd för känslor och rädd för kärlek. Kärleken jag sett upp till, det fina, oslagbara, briljanta. Briljanta vi, du och jag. Oss. Jag står utanför min dörr och trycker ned handtaget, tänker att det är okej nu, jag får känna nu, jag får gråta och skrika. Jag hasar mig ner längst dörren, pressar ansiktet mot mina knän. Hör hur en jacka från kroken faller över mig men jag rör mig inte. Jag fryser, en kyla sprider sig i mina armar, jag skakar och gråter. Hör steg i trappan, vet att det är min mamma. Min fina mamma jag inte kan visa mig svag inför. Tar den nedfallna jackan och springer upp till mitt rum en våning upp, gråter dom sista tårarna och snyter mig. Jag smyger ned till badrummet för att skölja mitt sönder gråtna ansikte med vatten för att försöka stabilisera färgen jag fått i ansiktet. Jag kupar handen och dricker vatten jag sedan kommer att spotta ut. Öppnar badrums dörren, går in i köket, säger hej till min mamma och häller samtidigt upp ett glas vatten då jag tänker att jag måste sysselsätta mig under tiden för att inte brista. För att inte falla ner på knä för att hon ska plocka upp mig. Tänker att jag inte orkar svara på frågor angående vad som hänt, orkar inte höra att det ska bli bättre och att jag är mer värd. Jag vill inte känna mer, snälla kan jag få slippa känna, men det går inte eftersom att känslor är det starkaste som någonsin skådats, att känslor är livslust men samtidigt något folk tar sina liv över för att slippa känna. Jag har inte ens insett att det är över ännu, för jag tror fortfarande att jag ska vakna upp och det skrämmer mig, att jag vet att det kommer att bli värre, jag vet att det bara är början. Jag vill så gärna sluta känna, jag vill dämpa min smärta och skölja ner den med något starkt som får mig att glömma bort allt för några minuter, kanske längre än så. Samtidigt vill jag inte fly från mina problem, för så länge jag flyr från problemen så flyr jag från lösningen. Jag tar hans parti, jag försvarar honom, tänker att han kunde inte mena det han sa, tänker att han kommer ångra sig och att han kommer be om ursäkt. Jag bläddrar bland bilder och hittar en bild på oss, jag tänker om det verkligen var värt det. Var det verkligen värt alla sena sommarnätter, kindpussar och värt alla skratt. Ingenting kan väll vara värt om man i slutändan tvivlar på livet. Ingenting är väll värt sömnlösa nätter, sönder gråtna ögon och skrik som aldrig ens hörs? Det är väll inte värt att dag efter dag och månad efter månad vänta på att man ska få bryta ihop, vänta på att få komma innanför dörren för att då få kollapsa. Jag är så rädd, rädd för att känna och rädd för att förlora personen man känner för. Jag är rädd för att jag vet att jag kan älska för mycket och rädd för att veta att jag kanske inte blir lika älskad tillbaks. Jag är livrädd. Jag gråter oftast i ensamhet för jag avskyr att visa mig svag, jag hatar att behöva prata när rösten inte bär mina ord och när personen mittemot inte uppfattat det man sagt då gråten tagit över. Jag känner mig äcklad för att du fått mig känna alldeles för mycket, tycker att du inte insett att jag givit dig allt jag kunnat ge. Vi kommer hålla ihop förevigt och att sedan över en dag inse att det är över, utan förvarning och utan hopp. Mitt hjärta värker, blöder och svider och jag orkar verkligen inte mer. Jag mår dåligt och inte bara över min situation, utan över alla som pressat ansiktet mot kudden och gråtit i ensamhet, jag mår dåligt över alla som kniper och spänner sin kropp så pass mycket för att inte göra ifrån sig ljud. Ingen får ju höra att jag är ledsen? Jag är en stark tjej, inte kan jag vara ledsen. Men jag gråter och endast i ensamhet. När jag trott att tårarna tagit slut men sedan insett att dom aldrig kommer att göra det, insett att jag nu skapat ärr i min kropp, skapat historia. Smärtsam historia som jag lär minnas livet ut. När någon skriver och undrar hur jag mår svarar jag att det är bra samtidigt som jag knappt kan hitta rätt bokstäver att tycka på då tårarna försämrar fokusen, det droppar tårar på telefonen och jag tänker att jag definitivt inte mår bra. Jag vet att jag är stark men jag vet också att jag har dagar framför mig som ingen förtjänar att uppleva, det handlar om att acceptera, att gå vidare men du, jag älskar dig.”

    1. det du skriver berörde mig verkligen. kände dels igen mig, inte i historien men hur du beskriver din sorg och ångest satte också ord på mina känslor. det kanske inte är en tröst men du hjälpte mig att förstå mig själv bättre, och det är väldigt fint. det du skriver får mig att vilja hjälpa dig, men jag inser att det inte går. bara man själv kan komma vidare, men som du säger – acceptera och gå vidare. men vill bara påminna om att det är helt okej, verkligen okej, att känna enorm sorg. älta älta älta, tills du inte orkar älta mer. älta tills dagarna blir månader, men inte mer än att du känner nu är det nog. jag tror man måste gråta färdigt för att kunna släppa det helt. om du känner att det aldrig kommer bli bättre vill jag påminna dig om något klokt som Michaela och Dascha (ungefär) sa i deras pod:
      ”Kommer aldrig kännas bra”
      Nu är det väldigt väldigt smärtsamt, & det gör så fruktansvärt ont. Så så ont. Men, en dag kommer du vakna och det kommer kännas lite lite lättare, kanske bara en halv procent. Sen går ett tag innan du vaknar och det känns ännu lite lättare, men det kommer göra det. Nu är du 100% smärta. Det kommer hända saker, och tiden kommer ha sin gång, och allt eftersom kommer procenten minska. Det kan hända något stort som gör att du går ner från 86% till 65%, av en situation. Ibland tar det månader att bara går ner 2 procent. Ibland kanske någon procent ökar igen. Men du kommer att gå ner i procent, det kommer kännas lättare. Efter en tid kommer du vara nere på åtminstone 5-10 procent, kanske inte 0, men 5-10 procent är ganska så lite jämfört de 100% du känner nu.
      det sa alltså Michela och Dascha i deras podcast (ungefär så), och tänkte att det kunde hjälpa dig. och lyssna på Michela och Daskas podcastavsnitt ”dumpad”, ”när en vän får hjärtat krossat”, m.m poddar som handlar om sorg och hur man läker ett brustet hjärta.
      <3

      1. Det betyder så himla himla mycket att du tar dig tiden att skriva allt det fina! Jag är verkligen tacksam över det! <3 Du får mig att vilja kämpa ännu mera, tack!

  2. Hej! Jag är ny i denna ”bloggvärden” och har kollat in din blogg och tycker verkligen om den!
    Jag är en tonåring på 15 år som har varit med om mycket i mitt korta liv, mitt mål med min blogg är att tonåringar ska kunna gå in på min blogg, ha inlägg och läsa och även kunna prata med mig genom sociala medier om dem undrar något, vill prata eller helt enkelt vill ha hjälp med något. Om du vill får du gärna kika in!<3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det är en sorgens dag.

Det är en tid fylld av sorg. Idag vaknar vi upp till barn på tv som berättar historier de aldrig ska behöva berätta. Familjer som tvingas genomlida händelser de aldrig ska tvingas genomlida. Mitt hjärta värker för de drabbade, för Trollhättan, för Sverige. Det är en sorgens dag och Sverige blöder. 

Det finns bara en typ av människa och det är människan. Den är lika värdefull oavsett vilket kön, religion, bakgrund, sexualitet eller land den kommer ifrån. Om den är på flykt eller har ett hem. Vilken färg på hyn den än har. Vi är alla människor. 

Det finns bara en människa som skiljer sig åt och det är den som är ond. Människan som dödar, särskiljer andra människor, skadar. 

Alla tankar till de drabbade.

  1. Det är så fruktansvärt, ens egna problem blir så små och obetydliga när något sånt här händer.

  2. Förstår inte vad som händer….! Blir så orolig, kommer hatet att eskalera ytterligare nu? Som sambo till en utlandsfödd person kan jag inte annat än känna en stor oro inför framtiden och att våra framtida barns trygghet i samhället inte kan vara säker pga av deras ursprung. Det gör mig så ledsen och förtvivlad. Känner mig tung idag och väldigt förbannad över att sånt här händer i Sverige.

  3. Det er forferdelig, føler med dere. Jeg får minner tilbake til 22/7 i Norge. Kommer aldri kunne slutte gråte av den dagen, så vondt det gjorde for en hel nasjon. Tanker til Sverige fra Norge <3

  4. fruktansvärda händelse! det värker i oss alla! men oj vad bra du är på att sätta ord på saker och ting. vi borde sprida massa kärlek istället. det gör jag här till dig. och till alla andra också! <3

  5. Så fint och bra skrivet Michaela! Jag har en fråga, vilket parti anser du dig tillhöra idag? Tänker på de beslut Moderaterna har tagit kring integrationsfrågorna de senaste dagarna. Känner du som Bella (Blondinbella) att det inte är ett parti för dig längre eller hur tänker du kring den här frågan?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Middag hos Lindex

   
    
 
Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller både Mathilda och Filippa som jobbar på Lindex år! Ännu bättre att de matchande födelsedagarna med lanseringen av deras nya partykollektion! Så det var en mycket trevlig middag jag var på ikväll. Sushi, vänner och en jäkla massa snacka ikapp. Jag satt med Carro, Kristin och Parisa som jag inte umgåtts med på länge så det var underbart att få gosa lite med mina kära vänner.

Nu blir det Narcos i soffan innan en god natts sömn. Känns lite bättre efter den trevliga middagen än tidigare idag, det är tur att man har vänner som man kan prata med om allt och helt utan filter. En dusch och en gullig pojkvän gör inte direkt saken sämre heller. 

Sov gott så hörs vi imorgon igen!

  1. Ville bara kika in såhär innan jag går och lägger mig och säga att du inspirerar mig så otroligt mycket. Du är otroligt vacker och har så sjukt snygg stil men verkar vara så himla klok och härlig. kramis

  2. Hur är det med givesom? Är du fortfarande med på det? Har inte hört eller sett något någonstans om dem på länge.

    1. Hej Elin! Jag är kvar som delägare i bolaget men jobbar inte operativt med det längre. Är dock stolt ambassadör och delägare 🙂 Givesom jobbar på för fullt! Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ingen bra dag.

Nä fy idag är ingen bra dag. Är mat-bakis efter middagen igår, åt alldeles för mycket, och fick därför inte i mig någon frukost. Så nu sitter jag på kontoret och är hungrig/illamående. Sämsta kombon. Så fick jag höra någonting som gjorde mig irriterad/ledsen igår. Oktober är aldrig en bra månad för mig, det är en månad jag varje år bara genomlever. Alltid hur mycket som helst att göra på jobbet, och aldrig så mycket events, tillställningar och födelsedagar som i oktober. Gick igenom oktober månad de senaste åren i bloggen och insåg att jag verkligen har haft årets dipp just i oktober varje år.

Men om någon vecka är det november 🙂

Jaja. Idag har jag fyra möten kvar att avverka, sen vankas det middag med Lindex ikväll. Imorgon är det helg, D är uppbokad på tv-spels helg med Sam eftersom Emma är i Göteborg så min plan är MYSHELG EXTRA ALLT i min ensamhet.

55d50be6f1d3b6458c8cccee11318c9f

  1. Oktober är VÄRSTA månaden, går alltid runt med en klump i magen under dagarna och inte blir det bättre av att vädret är som det är… Det blir bättre!! Ta vara på dig själv i helgen, ibland behöver man en myshelg. Kram

    1. Mörkret är ju så otroligt deppigt. Man vänjer sig ju inte – även fast det är samma visa varje år. Det är så jobbigt och tråkigt med mörkret och jag vill helst bara mysa hemma hela tiden… Skickar massa varma kramar till dig!

  2. Jag förstår dig. För mig är den månaden Mars. Har inte haft en bra marsmånad på flera år. Augusti är också ångest för mig. Däremot älskar jag Maj och September, båda känns som nystarter. Vilken månad är din favorit?

    1. Jag gillar typ alla andra månader förutom oktober. Februari och mars kan vara ganska jobbiga, för då känns det nära till vår men ändå så långt borta… Favoriterna är december samt maj-september. Puss!

  3. Mars är månaden jag bara vill skrota!
    Jag kommenterar sällan men läst din blogg i flera år,även Dina böcker,du är en riktig powerwoman och jag får massa inspo. KRAM❤️

    1. Ja mars är fan inte kul heller. Oktober, januari, februari och mars tycker jag är sämsta månaderna på året. De andra är okej 🙂 Tack för att du läser sötnos, puss!

  4. Oktober som är såå mysig… Fast jag förstår att alla har olika hat månader, själv har jag svårt för våren och sommaren när det bara är varmt och klibbigt och man känner press på att vara uteboch göra massa saker hela tiden.. Jag gillar att kunna drabner persiennerna och bara kunna mysa med lite tända ljus. ”Kul” att vi alla är olika ändå. Hoppas det känns lite bättre snart och snart är det helg, sup o svälj.. Skämt å sido ☺️ Kram!

    1. Haha ja men jag förstår dig, vi gillar ju alla olika månader. Jag älskar sommarmånaderna! Maj-september är ett enda stort lyckorus. Även december är megamysigt, men just oktober, nä, då dippar jag.

  5. Oktober älskar jag! Vackraste veckorna på året! Så fint ute med alla färger och mycket syre i luften. Mitt välbefinnande är inte styrd av nån särskild månad.
    Dvs jag mår inte bättre/sämre för att det står något annat i kalender från en dag till en annan.

    1. Hehe. Vilken märklig kommentar från dig? Det är väl ingens välbefinnande som styrs av själva namnet på en månad och det är väl inte heller det som diskuteras i detta inlägg? Det jag pratar om är att oktober generellt, tycker JAG, är en trist månad. Grå, mörk, mycket jobb och jävla massa slit. I alla fall för mig.

      1. Förlåt. Jag trodde man fick skriva som man kände. Precis som du gjorde. Du skrev ”snart är det november” och jag skev att JAG inte styrdes av sånt för jag uppfattade det som att du menade att du mådde bättre då. Handlar inte om att va ”konstig” el trampa på ngn’s tår. Alla kan inte tycka lika 🙂
        Hoppas du snart mår bättre!

    2. Såklart är det roligt att få olika perspektiv på ämnet, men när du Knorr väljer att lägga till ”dvs jag mår inte bättre/sämre för att det står något annat i kalendern från en dag till en annan” så sänker du hela din kommentar. Som om Michaela och alla vi andra som instämmer med henne tittar på datumet en dag, ser att det är oktober och plötsligt bestämmer oss för att må dåligt. Det handlar om återkommande händelser, mörker, kyla och massa andra faktorer som spelar in. Håll dina nedlåtande översittar-ord borta från detta kommentarsfält, tack!

  6. Känner verkligen med dig! Den här veckan har varit full av saker jag behöver göra, men jag är tom på ork. Skjuter upp och skjuter upp och får ångest och gråter och känner bara att jag är så LESS på så mycket.
    Jag tror att oktober lätt blir en sån månad för att det är mitt i en ”termin” eller vad man ska kalla det, mellan sommar och jul menar jag, och man är ofta väldigt mitt uppe i saker och ting. Massor av projekt som pågår för fullt och när det ena är klart börjar nästa och ibland är det flera saker samtidigt och det är svårt att se ljuset i tunneln. Det i kombination med att det blir mörkare och kallare tror jag att gör månaden lite extra tung.
    Men precis som du säger – snart är det november och vi närmar oss sakta men säkert julen, som förhoppningsvis innebär en paus från allting!
    Har vi klarat oktober förut så klarar vi oss igenom det i år också. Jag tänker att man får ta till vara på de stunder då det faktiskt känns bra emellanåt, och vila i dem om det går för att hämta lite styrka i alla fall.
    Kram till dig och tack för en bra blogg!

  7. Konstigt nog mår jag nog alltid sämst i augusti, trots att det ofta är en underbar månad vädermässigt. Jag känner mig ofta ofräsch och inte i form efter semestern (vilket jag inte borde låta påverka mig så mycket men gillar inte att falla ur rutiner även om det är underbart med semester), samt att jag har kvar den här känslan från barndomen när augusti innebar att sommarlovet snart är slut. Så känner jag alltid, att ”det roliga snart är över” och känner mig sorgsen.

  8. Åh jag ser så mycket fram emot november-december och allt uppbyggande mot jul, det är nog en av de mysigaste högtiderna på hela året! 🙂

  9. Men Gud, igenkänningsfaktorn över att avsky oktober. Jag hör dig! Så mörkt, grått och isande kallt. Usch.

    Från en sak till en annan, är jag ute och cyklar om jag påstår att du haft panikångestattacker(?). Jag tycker jag läst det i bloggen nångång.. Iallafall, OM du haft det någon gång, vad är ditt bästa tips? För mig kommer ångesten i perioder och så även attackerna, nu har det gått en vecka och jag har haft minst en attack om dagen, ibland vaknar jag mitt i natten av att det känns som att någon lassat över en säck stenar på mitt bröst. Jag kan inte jobba just nu, och jag undviker människor (speciellt där det är mycket folk på samma plats) för att jag blir yr och illamående. Mår riktigt riktigt illa..

    Älskar din blogg! Kram!

    1. Från en som också har haft ångest och panikångest… Be om hjälp. Berätta för en kompis, pojkvän, mamma, farmor, storebror, kollega eller någon annan som känns trygg för dig att du har en sådan period just nu med återkommande panikångest attacker. Själv pratade jag tillslut med min kille som hjälpte mig att få komma till en läkare och en psykoterapeut och dom kunde ju verkligen ge mig riktiga verktyg att hantera allt det där jobbiga. Och så berättade jag för min mamma för det är skönt att få bli liten och gråta hos sin mamma när allt gör sådär fruktansvärt ont på insidan.

      Så mitt tips är iallafall – be om hjälp!

      1. Vad skönt att läsa Alexandra att det blev bättre efter hjälp hos läkare och psykoterapeut. Jag har själv sluppit liknande hela mitt liv fram tills efter sommaren, jag har pratat av mig med människor jag litar på så gott jag har kunnat och i veckan var jag även och träffade en läkare. Ska börja gå hos en terapeut om 1 vecka, jag bara hoppas att det blir en person man känner att man får bra kontakt med! Kramar

    2. Har lite tips då jag själv får panikångest när jag blir stressad. Först: tänk efter om det är något speciellt som skaver i ditt liv som utlöser attackerna. tex att du har för mycket på jobbet ,bråk inom familjen, inga pengar osv. När du ev hittat orsaken måste du lära dig att hantera attackerna. Jag har läst att man inte ska undvika tex folkmassor för då förstärker du rädslan, du måste utsätta dig steg för steg så att hjärnan lär sig att det inte är farligt. Om du ändå får en panikattack- försök att andas djupt och tänk på en lugn plats. Om du är ute bland folk, försök hitta en lugnare plats och sätt dig ner ett tag. Det hjälper även för mig om jag ringer någon, prata med personen, och då fokuserar du mer på det än själva ångesten 🙂

      1. Till Alexandra, Sara och Elsa: tack gulliga ni för svar! Jag vet om att jag inte är ensam med att ha panikångest men just i det känner man sig så jävla ensam och onormal. Som att det är något fel på en. 🙁 Jag kan ana några saker som har utlöst det: 1. Jag har slutat på mitt jobb. Försöker vara lugn i tanken att allt kommer att ordna sig samtidigt som jag blir så fruktansvärd stressad. 2. Jag har nyligen flyttat in i min drömlägenhet, alltså DRÖM(!). 3. Har senaste helgerna gått ut och krökat stenhårt vilket i helgen resulterade i riktig gråtfest hemma (gråter aldrig på fyllan). Men grejen är den att jag inte känner mig stressad, ni vet ibland kan man ju verkligen tänka på sin stress och allt man ska hinna med men nu uttrycker den sig bara genom panikångestattackerna. Sen vill jag bara slå mig hårt på käften, jag har vågat säga upp mig från jobbet jag fick ont i magen av och jag har ett vackert hem. Förstår ni? Jag hoppas att jag inte låter alltför knasig. Jag tror att det jag söker är.. Balans. Och trygghet, harmoni. Hur hittar man det? Om ni tjejer har något peppigt så dela med er. <3

  10. Åh jag känner likadant! Sitter med plugg som tar ca 60h i veckan MINST och hinner inte andas eller leva just nu. Om två månader åker jag till Thailand i tre veckor, längtar SÅ mycket!

  11. hej!

    Ngt helt annat…
    Äker till sthlm over helgen. Vilka är dina topp 5 restauranger?
    Du har säkert gjort ett sådant inlägg men hittade ej ngt.
    Tacksam för tips. (gärna restauranger där det ev går att få bord utan alltför bra framförhållning.

  12. jag som tycker Oktober är BÄSTA höstmånaden.. men duu, kom ihåg att alla dagar inte kan vara fina. Och snart är det ny dag <3 Kram!

  13. Buy Retro Jordan 8 Aqua 2015 Online free shipping.
    Authentic Retro Jordan 8 Aqua shoe at black friday
    sale with incredible low price for you. Easy return and exchange with 180 days, buy
    now!
    more from : cheap retro jordan 8 aqua

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi