Månadens krönika skiljer sig kanske lite från de vanliga som jag brukar skriva. Jag bad tre personer läsa igenom den och komma med åsikter innan jag valde att publicera den, den kändes på något sätt som alldeles för skrytig? Kanske har senaste tidens kritik gjort mig feg. Jävligt tråkigt i sådana fall. Anyway, den här krönikan handlar om att våga göra jobbiga saker för att nå dit man vill – till sin drömlägenhet eller den där väskan man längtat efter.
Och förresten, tack för era peppiga och kloka kommentarer i inlägget nedan. Jag förstår helt vad ni menar med att människor har olika syn på hur mycket tid man ska lägga på jobbet, och det är väl just det jag har svårt att ta till mig – att vissa inte vill ge lika mycket som jag vill för att det ska gå så bra som möjligt för teamet. Kloka kommentarer har ni i vilket fall och det där med att förstå olikheter hos människor blir väl ett livstidsprojekt. Puss!
Du är en sådan klok person! Shit, vad jag behövde den där krönikan idag! TACK!
Jättebra skrivet! Och jag tycker verkligen du ska ge dig själv en klapp på axeln. Du jobbar hårt, vilket man märker här i bloggen. Bra jobbat!
Grymt bra skrivet och jag känner igen mig så mycket. Jag har också ett jobb som stundtals är otroligt krävande samtidigt som det är det roligaste jag vet. Och precis som du skriver finns det stunder där man bara vill springa åt andra hållet men som man ändå väljer att ta sig igenom. Då ska man vara stolt över sig själv!
Bra skrivet! Och borde vara en självklarhet för alla unga tjejer i karriären! En sak jag tänkte på var att när du får beröm för ditt arbete så kallar du det för komplimang och det andra för kritik. Jag tror att du skulle må bättre av att inte göra den uppdelningen utan istället kalla all återkoppling på ditt arbete för feedback. Ibland får du positiv feedback och då vet att du ska fortsätta eller trycka ännu mer på det, ibland får du konstruktiv feedback som du kan använda dig av och lära dig av så att du kanske gör på ett annat sätt nästa gång. Tror detta är ett mycket sundare sätt att se på sitt arbete, och man slipper få den negativa laddningen av ordet kritik. Och ett tillägg, feedback är för att lära och utvecklas, personliga påhopp och elakheter är inte feedback så sådant kan du helt strunta i.
Hej! Här kommer min första kommentar på alla år jag följt dig på din fina blogg. Du inspirerar verkligen på så många sätt och jag tycker att den här krönikan är helt rätt att skriva och framförallt publicera. Men blir frustrerad att du ska behöva fundera om den är skrytig pga tidigare dumma kommentarer från avundsjuka människor. Fortsätt med ditt fina sätt att ge energi till människor du aldrig träffat. Det är en fantastisk egenskap att vilja hjälpa andra genom att ge så mycket av sig själv. Lycka till med kärlek, flytt och karriär. Ska bli kul att förhoppningsvis få följa allt på bloggen 🙂 kram till dig!
Jag uppfattade inte alls krönikan som skrytig, snarare ödmjuk och ärlig.