Gud, jag är helt slut. Det känns som att hela mitt liv går ut på att släcka bränder. Mitt jobb är… ja, det är jävligt roligt. Det kommer en krönika om det imorgon. Men det är också otroligt påfrestande. Ibland känns det som att allt jag gör är att sitta i olika typer av förhandlingar. Förhandlingar förhandlingar förhandlingar. Så jävla trött på det är jag. Det passar mig inte. Eller så ska jag lösa saker. Det här med att vara chef är liksom… jag vet inte. Det är påfrestande stundtals. Jag vill helst av allt bara att alla ska vara nöjda och ha det bra men det verkar inte vara så livet fungerar.
Kanske att man ska börja skriva böcker på heltid så att man slipper tillbringa hela livet med att mejla människor eller ta emot olika typer av klagomål? Ibland undrar jag vad jag skulle göra om jag inte gjorde det jag gör idag. Helst av allt skulle jag vilja jobba med något där jag slipper ha så mycket kontakt med människor. Kanske… nä jag vet inte. Det är väl bara typ författare och konstnär man kan välja på då? Skriva filmmanus kanske, men jag skulle nog inte vara så bra på det. Inte konstnär heller för den delen, haha. Om jag fick välja skulle jag vilja jobba som resereporter eller matrecensent, tänk att få resa runt världen och testa nya restauranger (!). Eller resereporter där man får se världen och skriva om det i sin ensamhet. Fast då måste man kanske vara bra på att fota? Och det är jag verkligen inte.
Spökskrivare åt kändisböcker kanske? Ganska roligt jobb.
Nä men ni vet, ibland måste man få skriva av sig. Jag är bara mänsklig, jag hatar det jag gör precis som alla andra ibland. Jag blir också trött, besviken, ledsen och sårad av människor. Människor tänker ju i första hand på sig själva och är egoistiska och jag har märkt att jag inte har det tänket. Jag tänker ofta på vad som är bäst för laget, inte på vad som är bäst för just mig. Om man måste jobba efter arbetstid för att uppnå någonting bra, då tycker jag att det är en självklarhet, medan de flesta andra inte har några problem med att gå hem och lämna en i sticket. När jag ska göra drag i min karriär tänker jag på vad som långsiktigt är bäst för mig och mitt varumärke, inte vad som ger mest pengar i fickan atm. Jag tror på det som ett vinnande koncept, det har ju gått bra för mig hittills, men det gör också att jag hela tiden blir irriterad på alla som bara tänker på sig själva eller på kortsiktig njutning. För att komma någonstans i sitt liv tror jag på att göra långsiktiga drag, vara schysst och spela livets spel som en lagspelare.
Anyway, några veckors medvind hade varit att föredra.
Vad skulle ni vilja jobba med om ni inte jobbade med det ni gör idag? Jag väljer, utan rangordning, dessa fem:
1. Författare
2. Låtskrivare
3. Yogalärare
4. Testa och recensera lyxhotell världen över
5. Programledare
Exakt så kände jag när jag var chef – kan inte alla dra sitt strå till stacken och bidra med positiv energi och vara jobba för att arbetsplatsen ska vara full av glädje och kreativitet?? Kändes som att jag inte var mitt bästa jag och som HSP-person så var det väldigt dränerande och jobbigt. Jag tog med mig väldigt mycket känslor och negativ energi hem som jag blev extremt trött av. Ibland kunde jag inte sätta fingret på vad det var, men det som jag kom fram till var att jag var en gladare och bara mer lättsam person innan jag blev chef. Det blev min vändpunkt! Jag avslutade mitt chefsuppdrag och gick vidare för att arbeta med annat, vilken lättnad det var. Jag styrde mer över mitt eget känsloliv och var inte lika hudlös om dagarna. Ta hand om dig !!! Stor kram !
De här tre minuterna ger en tankeställere angående precis det du skriver om. När jag ser videon är mitt svar enkelt: fotograf. Dokumentärfotograf..
Rekommenderar reklamen videon, den är bara ca tre minuter lång 🙂
http://youtu.be/agbsQbMi7x0
Härligt inlägg, framförallt för att det är ärligt.
Jag jobbar på ett bostadsbolag idag, och bostäder är något jag verkligen brinner för. Men hade velat jobba mer med själva inredningen 🙂 Men så kanske det blir en vacker dag, vem vet 🙂
Först tänker du vad som är bäst för laget – i nästa sekund vad som är långsiktigt bäst för din karriär?
Tror alla är mer eller mindre egoistiska, speciellt dom som nåt högre i sin karriär. Man klättrar ju uppåt för att nå högre själv, inte för någon annan. Det innebär också att andra på arbetsplatsen ser politiken och tröttnar på att kämpa uppåt själv tills dom byter arbetsplats för dom kan inte komma högra på sitt nuvarande jobb. Mycket som spelar in på motivationen, inte bara att man är egoistisk.
Hej Sara!
Jag kan ju självklart vara en lagspelare samtidigt som jag tänker på min långsiktiga karriär 🙂 Att jobba med båda dessa delar ser jag som en självklarhet genom mina år som arbetande.
Trevlig kväll!
Menar att dom som tänker på kortsiktig njutning redan har insett att hen inte kommer längre på sin nuvarande arbetsplats och därmed har tappat motivationen. Därför är det viktigt som chef att förstå hur människan funkar och inte bara avfärda dom som egoistiska och att dom inte är lagspelare.
Förstår kommentaren uppfattades spydig och det var inte min mening. Sorry!
Sara, jag uppfattade inte din kommentar som kritik mot Michaela utan jag läste den
mer generellt och jag känner igen mig en del. Jag är en ”lagspelare” och ger alltid allt för att laget ska kunna leverera på bästa sätt men just nu har jag inte den motivationen som jag alltid annars haft naturligt. Jag sitter i ett tufft och pressat projekt där man ofta får höra otrevliga kommentarer från kunden. Just nu har jag ingen ork att göra det lilla extra och det känns jättejobbigt eftersom jag vet att mina kollegor sliter. Har haft diskussion om detta både med projektledaren och min chef men egentligen så är det ju jag som måste hitta min motivation. Men för att knyta tillbaka till inlägget: Tycker inte att du ska kalla folk egoistiska, ibland har man inte orken att leverera mer än sina 40 timmar och det känns lite orimligt att fövänta sig mer också. Och i vissa fall så måste ju även chefen se till att ge medarbetaren rätt förutsättningar för att kunna leverera.
resereporter är ju drömmen. Eller egentligen vadsomhelst som innebär VARIATION! du har all rätt i världen att klaga på ditt jobb med ibland, du är fasen bara människa :p Får dock lite dåligt samvete då jag mailade dig idag!! haha. Fast inget elakt 🙂 kram!
Jag kan vara din fotograf. Vi kan resa jorden runt och äta god mat 🙂 Sån dröm att arbeta som fotograf!
Du är grym på det du gör och en stor inspirationskälla för många, inklusive mig.
Kör hårt!
Du är så grym!!!!
Varje morgon när jag ser Maria Forsblom på Nyhetsmorgon så tänker jag fan vilket drömjobb alltså. Nöjesreporter som får vara först med att testa allt nytt. Här om dagen fick hon liksom testa bodyflight i Sveriges första vindtunnel. Lätt mitt drömjobb.
Som jag känner igen mig Michaela!!
Jag har varit i en chefs position de senaste åren och tröttheten av det äter en sakta men säkert. För fem veckor sen var det som om någon slängde en hink med vatten över mig och jag insåg hur mycket av livet man ger i den positionen. Jag sa upp mig efter fem års slit för att verkligen göra det jag vill med livet. Det har aldrig känts så skönt:))
Jag anser det sunt att kunna lämna jobbet, när arbetsdagen är slut, alltså både mentalt och fysiskt. Det gör man inte för att jävlas eller ”lämna någon i sticket” utan man gör det för att behålla en god relation till sitt yrke och att man sätter sin hälsa före… Det är inte ego,tycker jag. Kram❤️
Var bara tvungen att skriva här hur oerhört nyttiga och viktiga sådana här inlägg från dig är. Tack Michaela!
Det du beskriver tror jag de flesta chefer upplever, stundtals eller mer ofta. Men det är ganska naturligt att människor reagerar olika och tar olika stort ansvar i projekt. Tycker inte detta har något med att vara ego. Med det sagt så är det klart att du har ”rätt” att känna som du gör.
Wow! Du får gärna börja skriva böcker på heltid för mig. :)))) Kram!
Det är verkligen så svårt det här med människor och relationer i jobbsammanhang… Alla är så olika och ser saker ur perspektiv som man själv kan ha svårt att förstå. Och som HSP så tar man ju dessutom in så jäkla mycket av allt och alla… Det är inte lätt att vara diplomatisk och förstående när man samtidigt är chef och ska styra. Och vara mänsklig och känslig vid sidan om. Förstår att det hela blir överväldigande ibland så det är nog bara bra att du får ur dig frustrationen… Imorgon är en ny dag och plötsligt känns det annorlunda. Livet är konstigt, upp och ner och galet ibland… men kom ihåg att du är bra precis som du är och att du gör ditt bästa :).
Detta var verkligen ett inlägg jag behövde just nu. Tack! 🙂
Håller med Sara, Anna och R. Det behöver absolut inte handla om att vara ego. Tycker också det är sunt att sätta hälsan före jobbet – med det inte sagt att det är fel att göra tvärtom. Folk satsar olika på jobb och karriär, och man får respektera varandra. Klart det är jobbigt om nån VERKLIGEN lämnar en i sticket, men generellt tror jag inte folk går hem av den anledningen utan för att de gör det de behöver för att må bra. Och det är ju ändå det viktigaste, att man tar hand om sig själv. Karriären kanske inte är allt för alla.
Jag går fortfarande i skolan, men om jag skulle få arbeta med vad jag ville om jag bortser vad jag är bra på och inte skulle jag helst vilja bli artist, men också forskare, dansare, skådis eller låtskrivare, helst jobba med alla