Alla människor är välsignade med olika gåvor i sitt liv. Det kan vara en familj som håller en kär, en livskamrat, ett husdjur eller ett barn. Jag har fått mycket bra saker av det här livet men en av de bästa… det är ni. Ni är en av mitt livs bästa gåvor. Att ha er vid min sida i mitt stundtals trasiga och förvirrade liv, det känns ibland som den enda räddningen.
Jag önskar att jag kunde titta in här efter en dags tystnad och säga att det bara var en dålig dag och att nu är det ny vecka och nya tag. Hipp hurray och allt är möjligt!
Men jag känner inte så alls.
Igår tänkte jag att jag skulle ha en mysig jobbdag hemma, för att få lugn och ro, för att hämta andan. Men jag låg och tittade in i väggen hela dagen och sen kollade jag på två filmer och grät i tre timmar. Jag har tagit till mig alla era kommentarer och goda råd… först och främst är ni tillsammans, med era egna erfarenheter och historier, bättre än att gå till vilken psykolog som helst. Nu går jag i och för sig i en terapi som hjälper en del, men jag kan inte påstå att det är mycket bättre än responsen jag får här. Ni är liksom mänskliga, vilket känns så väldigt äkta och nära.
Ni säger att jag ska bara släppa allt och göra vad jag vill, men det är så himla svårt när jag inte vet vad jag vill. Jag vet bara vad jag måste eller bör göra, aldrig vad jag vill göra. Jag kan inte se mitt veckoschema klart på det sättet. Såhär går mina tankar:
Pressvecka den här veckan, jag borde verkligen gå förbi några presskontor idag… men vill jag det? Å andra sidan så mår jag väl inte direkt bättre av att ligga hemma och titta in i en vägg, jag tror att jag bara gräver min grav ännu djupare då. Och lunch måste jag ändå få i mig, kan gå förbi något showroom som bjuder på lunch så slipper jag tänka på att laga något… men kommer jag orka med människor? Jag är ju så lättirriterad. Hur ska jag göra med middagen jag är bokad på imorgon? Nej, den kan jag inte ställa in. Har man sagt att man ställer upp så ställer man upp. Det blir nog trevligt dessutom. Jag måste ändå in till kontoret för att ta det där mötet så kan lika gärna gå på middagen efter. NEJ, jag MÅSTE såklart inte ta det där mötet, men jag vill ta det för det känns viktigt. Jag undrar om jag ska ställa in torsdagens middag eller gå på den också? Men Gud, den verkar så trevlig. Så länge jag inte får panik på mänskligheten mitt under middagen. Kanske ska ligga hemma och kolla på en film i soffan istället. Men får så otrolig ångest av soffan… Hatar den där jävla soffan.
Förstår ni? Jag kan liksom inte ta ett enda vettigt beslut för jag vet inte riktigt vad jag vill göra med min tid, kontra till vad min hjärna anser att jag borde göra. Jag mår inte bra av att vara hemma hela dagarna, men jag vet inte vad jag mår bra av att göra istället. Det växer ångest i min kropp och jag har väldigt svårt att veta hur eller vad det är som växer, samt vilka verktyg jag behöver för att få det att sluta.
En bra sak som några av er kommenterade var att jag måste röra på mig. Jag tror verkligen att ni har helt rätt i det och att det är ett av de viktigaste verktygen i välmående. Ska ut på en riktig långpromenad nu för att andas massa frisk luft, herregud vad skönt det ska bli.
Sen återkommer jag här igen, för ironiskt nog så har jag en riktigt rolig grej att berätta mitt i all misär. Kanske är det för att jag jobbar med saker jag älskar som jag till slut hamnar i den här situationen mitt på mållinjen. Lanseringsvecka och prick då ska jag falla ihop.
I alla fall, kom in senare igen så ska jag berätta för er. Det handlar om välgörenhet!
Jag sitter i en någorlunda lik sits just nu, för mig handlar det om flytt, utbildning, kärlek och familj. Vem prioriterar jag och vem prioriterar mig? Vad ger jag mig själv och vad ger jag någon annan? Gör jag det här för min skull eller för att bevisa något, som jag i grund och botten kanske inte alls stödjer i mött kiv.
Åh, jag tror att jag vet precis hur du känner. Själv började jag på en av Stockholms mest prestigefyllda utbildningar – bara för att. Helt fel för mig. Men samtidigt så kommer duktig-flicka-syndromet in och säger till en att har man påbörjat något är det bara att avsluta det. Har gått i terapi och jag tror det viktigaste verktyget jag fick med mig är att sluta ”analysera mina känslor”. Sluta analysera för att komma fram till, för mig, logiska förklaringar – för att det inte ska göra så ont. Utan bara känna, och komma fram till varför det känns. Sen låta det vara okej och kanske istället jobba på de saker som är det som faktiskt ställer till det. Jag tycker det har hjälpt. Tror det skulle hjälpa dig också. Otroligt jobbigt att ”bryta ner sig själv” under tiden, men man mår bättre efter och lär känna sig själv. Tycker du är otroligt stark som visar din ångest såhär öppet, och jag hoppas verkligen att du kommer må bättre. KRAM!
Jag skrev precis en kommentar som försvann. Jag skrev att jag just nu sitter i en någorlunda lik sits. Detta handlar val. Valet av kärlek, familj, utbildning, jobb och en flytt. Känslorna bubblar inom mig; vad prioriterar jag och vem prioriterar mig? Gör jag det här för att jag vill det eller är det för någon annan? Ska jag bevisa något, att jag kan, men som jag kanske i grund och botten kanske inte står för. Samtidigt som jag är för bekväm och trygg i vart jag är i livet just nu så måste jag ge mig ut och utmana mig själv, något som jag är dålig på. Denna trygghet bara skriker att jag inte ska släppa taget den, men jag måste. Allt du skriver prickar rakt in i hjärtat och jag är så tacksam och glad över att du delar med dig av ditt liv som du gör.
Du visar att varenda människa är unik samtidigt som vi alla någon gång i livet stöter på tillfällen där man bara inte riktigt orkar. Där livet utmanar oss och det handlar bara om att vinna & ta kontroll över sitt eget välbefinnande. Tack ♥
Jeg kender godt følelsen af at få angst af at ligge hjemme på sofaen en hel dag (alene), selvom man bør slappe af. Mit tip er at sætte dig et sted, hvor der er andre mennesker – for eksempel på en café – og læse eller se en serie på computeren, mens du drikker en kop kaffe! Så slapper du af, men behøver ikke at få angst over at være alene hjemme og ”ikke lave noget”.
Glöm aldrig, ALDRIG någonsin bort att du är en helt fantastisk kvinna Michaela♥
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. För det man gör är roligt, hur kan det då vara en belastning på kroppen? Man vet inte vad man vill. Det känns bara så oerhört tomt. Jag har varit där du är, tills jag gick rakt in i väggen. Jag träffade världens bästa läkare den dagen, han var så oerhört ärlig. Jag tror det var precis vad jag behövde. Bestämde mig där och då att jag går före allt annat. Jag behöver behandla min kropp som den ska bli behandlad. Jag behöver lyssna på vad den har att säga. Efter den dagen var varje dag i ett år en kamp. Allt jag ville göra var att sova. Jag planerade mitt liv utifrån min sömn. Efter jobbet varenda dag så lyssnade jag på min kropp och gjorde oftast absolut ingenting. Men med tiden blev allt så mycket enklare. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv som då. Någonstans fann jag gnistan igen. I juni 2014 så tog jag mitt livs bästa beslut. Jag älskade mitt jobb men mitt hjärta sa att det var dags att göra någonting annat. Så jag slutade även fast min karriär gick som på räls. Jag lyssnade på mitt hjärta, hjärtat vet oftast innan vad det är man vill här i livet. Jag och min pojkvän flyttade till Danmark där han spelar handboll. Vad gör då jag? Jo, jag gav mig själv ledigt tills den dagen då jag kände att min kropp var back in business. Idag känner jag mig redo och har ett möte här i Danmark i nästa vecka. Trots att jag varit ledig och inte gjort något sen i slutet av juni i år så är jag lyckligare än någonsin. Jag har ingen inkomst, jag klarar mig men kan ju inte unna mig som innan när jag hade en bra lön. Men vad fan gör det när jag varje dag vaknar och känner att beslutet jag tog var mitt bästa någonsin. Jag är tillbaka och det starkare än någonsin. För min del var att gå in i väggen en bra läxa. Jag vet att jag annars bara skulle kört på och fortsatt att känna mig tom och ha dagar där jag bara grät när jag kom hem. Du ska veta att du är inte ensam. Du är en så oroligt fin människa och jag hoppas att du följer ditt hjärta. Jag hoppas att du tillåter dig att må dåligt, för det är okej. Det enda måste som finns just nu är DU, glöm aldrig det. Ha nu en fin dag ♥
Svar till Sarah :
Helt fantastiskt och inspirerande att läsa dina rader Sarah. Tack för det och Lycka till i framtiden!
Hej michaela!
Jag lever också med ångest och oro varje dag, vissa dagar mer en andra.
Av min erfarenhet är det jätteviktigt att komma ut och göra saker, min ångest blev som värst när jag låg inne (men samtidigt var det de enda jag ville/ vågade göra)
Gör dom saker som känns kul, kanske en middag ute räcker denna vecka?
Alla måsten är ju lite svårare att komma ifrån men jag kan tycka att man känner sig stolt och duktigt när man gjort ett ”måste”.
Att röra på sig är självklart också jätteviktigt och detta vet du säkert redan men både cigg, kaffe och alkohol är ångesthöjande.
Hoppas du känner dig gladare snart!
Det är okej att ställa in en middag med sina vänner och ligga hemma med handen i en godispåse och kolla på en film. Man är inte tråkig och man blir inte utstött av sina vänner för att man säger Nej, en endaste gång. Vännerna om några borde förstå varför man säger Nej och ett Nej kan räcka till att hämta energi och vara tillbaka på banan igen. Även jobbrelaterade saker är OKEJ att säga nej till.
Michaela, ta din utbrändhet på allvar! Min lillasyster blott 18 år började successivt bli utbränd som dig, men lät det gå för långt, just för att hon resonerade som du gör nu. Nu mår hon hyfsat bra men då med hjälp av mediciner och en utbrändhet (hennes) kommer att ta lång tid att komma tillbaka från. Man vill inte hamna där!! Lyssna på din kropp här och NU!
En liten avstickare, men socker och gluten är även en faktor till depression, prova att lägga om kosten under 1 månads tid. Skippa allt vad som heter gluten och socker, rör på dig och se vad som händer! Även fast man ÄLSKAR pasta, choklad, smörgåsar etc. så kan det vara en enkel medicin och en rätt riktning i ett bra välmående!
Det gör ont i mig att läsa att du är ytterligare en som håller på att ramla ner i det där svarta hålet, vad händer med dagens samhälle egentligen? Vi måste hjälpas åt mot en förändring, detta håller bara inte!!! Massa kramar ♥
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver. Sitter själv just nu i min soffa och kan inte förmå mig att ta tag i något eller ens gå utanför dörren, fast jag vet att det hjälper. Jag har gått i terapi ett tag och jag vet vad som verkligen hjälper mig. Kanske kan det hjälpa även dig. Här kommer några tips.
1. Försök att göra dina vardagar lika varandra så att du får struktur (ungefär som när man gick i skolan). Gå upp vid samma tid, ät frukost till det programmet, jobba under dessa timmar etc. För mig hjälper det otroligt med att bara jobba på och ha rutin på vardagen.
2. Tänk dig själv som en gammal tant. Vad gör gamla Tant-Michaela? Påtar hon i en trädgård? Sitter hon på en verande och dricker te? Och det viktigaste, när du har föreställt dig henne ställ då frågan: Skulle hon bry sig om du skippade den där grejen som ger dig ångest?. Exempelvis, min tant bryr sig inte ett skit över att jag tackade nej till ett visst jobb. Hon bryr sig inte heller över att jag inte passade min systerdotter häromdagen när jag inte orkade och sedan fick dåligt samvete. Att tänka såhär kan ge dig perspektiv och mindre dåligt samvete över saker som du bortprioriterar.
3. Titta på grejer på youtube som gör dig glad. Kan verkligen rekommendera Tanya Burr och speciellt hennes dailyvlogs där man får följa med i hennes vardag. Hon är en sån solstråle och får mig alltid att bli sugen på en skön lång dusch, shopping eller bara tända massa ljus och ha det härligt. Hon lider själv av ångest och känns verklig och bara helt fantastisk.
Detta är mina bästa tips. Hoppas de kan hjälpa! Kom ihåg att ledsenhet och ångest är en känsla som människor har, precis som glädje och ilska. Men av någon anledning vill man alltid ta bort de dåliga känslorna. De finns där för en anledning och låt de göra det. Det är normalt att ibland vara ledsen och ångestfylld. Låt känslorna komma och gå. Och bra att du redan går i terapi, det hjälper mig enormt. 🙂
Kom ihåg att du måste göra det som gör dig glad. Vi har så mycket press på oss idag och du har redan kommit så långt i din karriär. Det är ok att ta ett steg tillbaka eller att göra något annorlunda ett tag. Om du inte vet vad du vill, skriv ner vad du inte vill och utgå ifrån det. Skapa det livet du vill ha utifrån det du inte vill ha.
Lycka till! Du är grym! ♥♥♥ Kram
Svar till Cim:
Tips nummer två känns så himelens bra, jag ska börja tänka så själv!
du är en sån jävla inspiration och fantastisk kvinna! Glöm aldrig det! ♥
Sedan så är det så starkt av dig att visa att alla är mänskliga och orden du skriver hjälper mig och många andra som har eller är i en liknande situation! Fina du, gråt och omge dig med människor som ger dig glädje och ”hela världen är din lekplats”, som du sa till mig när jag inte hade kraft att ta mig ur soffan! MASSA KÄRLEK ♥
Jag förstår precis hur du känner! Hade en sådan period för snart 2 år sedan, man jobbade, kom hem, hade hundra saker man borde göra men den enda utvägen blev precis ligga i soffan som en apatiskt människa. För mig varade denna perioden ca 2 månader som sen sakta men säkert gick tillbaka till mitt vanliga jag… det var två tuffa månader och jag kunde inte förstå varför jag mådde så… jag hade ett bra jobb, fin sambo, vänner , allt det viktigast men där och då betydde inte det så mycket. Oavsett så måste du låta känslorna komma, tillåt dig att ha ångest och få må dåligt för du kommer hitta ut från det! Du är stark, och folk förstår! man är ju inte mer än människa 🙂 Kram till dig!!
Ställ in alla kvällsplaner en hel vecka (inkl. helgen). Det ger dig frihet att stirra in i väggen utan dåligt samvete eller göra det du spontant känner för och orkar just den dagen just den stunden.
Det gör jag när jag inte pallar mer. Informerar alla att jag inte orkar mer, ”vi får se om vi ses, annars ses vi nästa vecka”. Så ligger jag där, i fosterställning, på mattan, gråtandes. Laddar ur och laddar om.
Känn efter i hjärtat. Skit i vad alla andra säger, skit i alla måsten, skit i alla förväntningar. Vad vill DU i DITT hjärta?
Puss & kram ♥
Jag känner mig väldigt lik dig, vi är lika gamla (unga!) och har hunnit med så sjukt mycket i livet redan. Ibland tror jag att hjärnan och hjärtat inte hänger med! Jag tror det vore bra att gå till en läkare och inte bara i terapi. För att bli sjukskriven är något man aldrig vill, det är skit faktiskt. Första veckorna är hemska, men sen, sen börjar man inse varför man blev sjukskriven och får lite perspektiv. För mig tog det 5 år av egentlig utbrändhet som jag ignorerade, höll mig precis ovanför ytan med hjälp av terapi och underbara människor i min omgivning. Men sen blev jag gravid, och graviditet plus den pågående utbrändheten gick inte mer. Så nu är jag sjukskriven och väntar på min bebis, sen väntar ett år av föräldraledighet. Sen så tror jag att jag är redo för livet igen ♥ Lycka till Michaela, jag känner verkligen med dig!
Underbara vackra människa. Jag blir så oerhört berörd av det du skriver. Jag har tittat in här i stort sett varje dag sedan 2009. Jag är så glad att du ser oss som det stöd du är för dina läsare. Jag tampas själv med en liknande typ av ångestproblematik och känner igen mig i hopplösheten. Det är så otroligt befriande att du tar upp det här till ytan.
Jag är ingen expert, men jag vet hur det känns att inte kunna se klart. Därför vill jag ge dig de råd jag hade gett en bästa kompis. Jag tror att det är en oerhört god idé att röra på sig, skit samma på vilket sett. Bara helt kravlöst låta kroppen göra sitt. Det fungerar alltid för mig. Sen vill jag säga precis så som min pojkvän ibland strängt säger till mig; du MÅSTE släppa allt.
Jag fick vid en panikångestattack en gång rådet, från sjukvårdsrådgivningen, att fokusera på EN sak. Jag förstår att det kan vara svårt att hitta en sådan sak. Men rådfråga någon annan om vad du i vanliga fall brukar må bra av. jag tänker att det exempelvis kan vara en hemmaspa-dag. Ta en dag då det enda du behöver fokusera på är att ta dig ut och köpa en ansiktsmask. För att vila hjärnan, få perspektiv och komma tillbaka.
Jag utreds just nu för generaliserat ångestsyndrom (läs om det om du inte redan gjort det), samtidigt som jag testar en medicin, och har fått förmånen att komma i kontakt med en fantastisk läkare. Hon har fått mig att förstå att jag förtjänar att bli erbjuden alla alternativ som på något sätt kan förmildra min ångest. Det är du också ♥
Glöm aldrig att de ångestfyllda människorna är de smartaste och mest kreativa ♥ We got your back
Hej Michaela för ca ett år sedan var jag precis där du är nu.
Jag kan med säkerhet nu när jag tittar tillbaka säga att det är det tuffaste året jag haft men även det året jag utvecklat mitt ”jag” mest. Så mitt tips till dig är, börja med att ge dig själv en paus från allt. stäng av telefonen och tillåt dig själv att andas ut, tacka nej till de event, fester och middagar som du inte direkt känner att du vill göra. Låt din egen lycka komma först. I början kan det vara jobbigt men efter ett tag lär man sig sortera ut påhittade måsten från andra och lyssnar på sitt eget omdöme om vad som du själv anser vara viktigt och vad som kan strykas, för Michaela det är bara DU som kan bedöma detta. Tillåt dig själv att ha en dag där du inte gör annat än äter nutella och gråter, men tänd då lite ljus och använd din mjukaste filt för då blir det plötsligt inte så jobbigt att gråta utan befriande. Vissa människor kommer inte att tycka om att du skiftar prioriteringen från dem till dig själv och du kommer märka vilka, det behöver inte vara elaka vänner men det kan ändå vara läge att fundera på (och detta kan låta brutalt) om de fyller något syfte i ditt liv, annars gör slut och lägg den energi du har på viktigare relationer. Fortsätt gå till din psykolog även de dagarna då det jobbigaste just nu är tvätthögen som ska tvättas och sov, sov, sov, det är det viktigaste av allt när kropp och själ är utbränd. Mitt sista tips kan låta lite konstigt men det är enda sättet jag har hittat för att använda ”mindfulness” och leva i nuet. Jag tillåter mig själv försvinna in i stunden genom att göra just det här ögonblicket till någonting jag skulle vilja titta på i en film, gråter jag i duschen så sitter jag ner och gör det ordentligt gärna med sorglig keltisk musik och doftljus, ska jag ut i höstsolen hamnar vi i filmen ”autumn in new york”. Jag ger mig en stund att förbereda mig innan jag lever ut, klär mig rätt för det jag tänker göra och hittar rätt playlist sen försvinner jag helt in i stunden och kommer ut på andra sidan lite gladare. Jag brukar säga att jag ger mig själv ”feeling”. Även om det här kan hjälpa och underlätta så är det ändå viktigt att du faktiskt kollar upp dig och pratar med en läkare för när panikångesten kommer hjälper inte fina filtar och frank sinatra utan medicin kan behövas, min livlina heter atarax och under de mörkaste stunderna har han varit min bästa vän.
Det kommer att bli bättre och det kommer att bli lättare, kom bara ihåg att andas!
Kram
Michaela.. du har ingen aning om vem jag är men jag har följt dig sedan tidiga Stureplans-tiden, har älskat din blogg och jag måste säga att den har förändrat mitt liv. Lärt mig mycket om att uppskatta de små sakerna, men att ändå få vara arg och ledsen. Tack för det.
Jag känner mig faktiskt hjälplös när jag läser att du mår så dåligt. Det är svårt att veta vad man ska göra i din sist för som du säger – ligger man på soffan så gräver man sin egen grav. Däremot tror jag det kan vara vettigt att ta en paus, promenera utomhus en förmiddag och hänga i soffan samma eftermiddag. Det är viktigt att lära sig att varva ned utan att känna ångest för att man kan göra något vettigare istället.
Du behöver inte vara överallt hela tiden.
Kram ♥
Att göra det man borde och att göra det man vill, går inte alltid ihop. Många ”måsten” handlar om att behålla en bild av hur andra ser på dig, medan det man egentligen ”vill”, inte alltid stämmer överens med den bilden.
Kanske har du levt efter en bild som nu inte riktigt matchar med den du har blivit och är idag? Kanske är det dags att se dig själv på ett nytt sätt? En tanke om att se din pojkvän som din framtida man, ny lägenhet och barn kanske gör att du går in i en ny fas, och med det en ny Michaela?
Att ligga där på soffan får dig att känna dig lat och definitivt inte produktiv, vilket stör dig, det är ju raka motsatsen till din Michaela du egentligen är!! Eller, så är det precis tvärtom? Kanske det är din kropps sätt att säga det är dags att ladda upp batterierna Michaela, vi har en fantastisk tid framför oss?
Stor kram på dig
från Elin som drömmer om att en dag få skriva sin alldeles egna bok
Hej Michaela! Du är inte ensam i detta! Jag har under en lång tid varit väldigt ledsen, ”utan anledning”. Gråter mycket & känner mig jämnt stressad. Bor med min pojkvän som ju heller inte mår bra av detta, han känner sig hjälplös & otillräcklig. Förra måndagen tog det stopp, jag kunde inte gå till mitt arbete. SÅ jag stannade hemma en hel vecka. Stängde av allt. Gick många, långa promenader, umgicks med min älskade mamma, & så bakade jag i massor. Upptäckte att när jag bakade så tänkte jag inte å ngt, ingen stress, ingen ångest..bara ren avkoppling. Nu är jag tillbaka på mitt ganska så stressiga jobb men har bestämt mig för att INTE stressa, inte låta hjärtat slå dubbla slag pga att jag måste hinna saker. Det får ta sin tid, man kan vara effektiv utan att stressa ihjäl sig. Jag vet att min ångest kan/kommer komma tillbaka men jag hoppas det dröjer. Jag TROR att du mått bra av dra ner på lite ”måsten”, man ORKAR INTE vara social hela tiden, gå på massa middagar & vara trevlig. Ibland känns det som att folk drar i en..ngn i benen samtidigt som ngn drar i armarna. Då måste man bara få stänga ned allt & försöka hitta sig själv igen.Jag håller tummarna för att du mår bättre snart, snälla lyssna på din kropp & stanna upp i tid. Din kropp ska orka många år till! Stor kram till dig!
Hej!
Jag vet inte om du redan har fått det här rådet (i så fall ber jag om ursäkt för tjatet!)
Men det låter lite som att du har vad som kallas för utmattningssyndrom. Jag ser det i mitt yrke en del, och det är så himla tufft att gå igenom! Man brukar säga att det är kroppens varning, innan man blir utbränd. (Men behöver inte alls gå så långt.)
Problemet är ofta att man misstar det för en liten depression, eller ångest, när det egentligen är utmattning (som har samma symptom).
Här gäller det att inte tänka så mycket på vad man VILL göra, utan lägga sig på en nivå där man bara gör det man absolut MÅSTE. Och i nästan alla fall, välja bort saker TROTS att de känns roliga.
Människor som tycker illa om sitt jobb, eller inte tycker det är kul med sociala sammankomster, de blir sällan utmattade/utbrända. Det är oftast vi som älskar vårt jobb, älskar alla våra möjligheter och vänner, som åker dit.
Och hamnar man (som jag också gjort) i ett utmattningssyndrom, så handlar det inte om att lägga sig på en normalnivå, för att få tillbaka krafterna, utan på en minusnivå. PISSTRÅKIGT. Men så jävla jävla värt det, för att inte förlora kanske flera år av sitt yrkesliv.
Jag kan vara helt ute och cykla, men ville mest bara dela med mig av mina erfarenheter och det jag vet 🙂
Håller alla tummar för dig, och tusen kramar ♥
Du måste, hur jävla jobbigt det än är (tro mig, jag vet) säga nej. Säga nej till saker som inte lockar som du inte orkar med. Det gör dig inte till en sämre person, trots att samhället verkar tolka det så. Min lärare sa till mig förra året när jag var sönderstressad ”Så fort det slutar vara roligt, du vet du att något är fel och då ska du sluta.”. Väldigt kloka ord, för tillslut orkar man inte. Saker som varit hur roligt som helst är inte det längre. För man orkar inte. Och det är inget fel med det. För du är bara människa.
Jag skulle tipsa om att denna vecka ta ledigt. Ta ledigt från jobbet och avboka alla middagar som du måste på. Stäng av mobilen och datorn. Omge dig med familj, din man och vänner som ger dig kärlek och styrka. Om du vill ligga i sängen och stirra i taket så gör det. Vill du käka en pizza så gör du det. Vill du dricka bloody marys på riche en torsdag så gör du det! För nu ska du bara göra saker du mår bra av och som du får lust att göra. Utan att få dåligt samvete. Boka in en spadag och ta hand om Michaela för hon behöver det nu. Du kommer ta dig igenom det här precis som du tagit dig igenom brustna hjärtan och andra smärtor för du är fantastisk!
Jag har ett jättebra tips! Googla ”mindfullness” på sjukvårdsupplysningen hemsida kan man ladda ner sittande övningar. Gör en sån. Testa bara. Kram!
Det är mycket ibland. Jag är mitt uppe i en flytt, köp av bostad, studerande, arbetande och så allt det där andra man ska hinna med. Men jag väntar också på att ”min” bloggadress ska bli ledig här på devote. Då ska jag blogga här 🙂
Jag lever i samma sinnesstämning som du. När livet bara är helt fucked upp fast man har så mycket goda saker runt om sig. Finns inget i världen som gör en så upprörd och begränsad i sitt liv, som när man måste förklara sig varför man inte orkar träffa människor. Jag känner mig alltid ensammast i universum när inget är kul längre. Hittade den perfekta låten i helgen för människor med gåvor som oss
Alesso – Heroes (we could be) ft. Tove Lo
https://www.youtube.com/watch?v=a7SouU3ECpU
Hej Michaela,
Det är så befriande att höra att andra också grubblar och kan tillbringa timmar och dagar av att sitta still och stirra i luften. Samtidigt som jag är ledsen att det drabbar dig så känner jag mig mindre konstig av att veta att en perfekt tjej som du också tvivlar. Vill skicka en stor kram och dela med mig av lite av mina tankar.
Jag har länge haft känslan av att inte veta vad jag vill eller vad jag håller på med. Är fortfarande i det stadiet så kan inte ge tips på hur komma ur det, MEN jag vet vad som hjälper mig att kunna andas och må bättre för stunden, vilket jag tror är en förutsättning för att få energi att ta sig ur situationen. Om det är så att du är utbränd kanske du behöver ligga i soffan och titta på film, vad vet jag. Men för alla tankar som snurrar så är min erfarenhet att ensamhet hemma i lägenheten bara förvärrar saken. Där finns inget som kan ge mig tillbaks hoppet på mänskligheten och min egen förmåga, inget som kan ge tillräcklig inspiration för att orka. Att komma ut och se saker, röra på mig och få luft känns alltid bättre. För min egen del kan vissa sociala sammanhang med ytligt bekanta ge mer ångest, men det finns ju ställen att vistas på dit man kan gå ensam men ändå känna en gemenskap med människor man möter. T.ex. muséer, träning, promenad, föredrag. Ett annat alternativ som brukar kännas bra för mig är att träffa vänner, men enbart de jag känner mig 100% bekväm med och som jag vet jag kan lita på om det råkar bli att jag bryter ihop eller vill gå hem plötsligt. Så mitt råd är att skippa middagar och pressevent ett tag och ta en promenad med en nära vän istället. Ha myskvällar tillsammans och drick te. Testa någon ny och oväntad aktivitet för att se om det finns upplevelser där ute som du inte anade kunde passa dig. Det måste inte bungeejump eller något annat ”stort”, men kanske finns det en svampvandring där du kan lära dig något nytt, workshop i origami eller vad sjutton som helst.
Hoppas att du snart känner dig bättre och tack för en fin blogg och att du delar med dig av så mycket! Kram
Åh känner verkligen igen mig… Har också ångest över att ”jag inte gör något med mitt liv” och ”lever jag verkligen varje dag”, eller låter jag dom bara rulla förbi? Är jag lycklig osv.
Och just nu är jag faktiskt inte lycklig. Gjorde slut med min kille igår efter 4,5 år tillsammans. Vet att det är rätt beslut då han sårade mig gång på gång. Men suger ju ändå…
Jag har precis landat i att få diagnosen ADD. Herregud vad det skönt det är! Från att alltid ha undrat vad det är som är fel. Varför jag så ofta mår dåligt fast jag inte borde, varför jag inte klarade av sista åren i skolan utan att gå in i väggen, varför jag ibland inte klarar enkla vardagliga ting som att betala räkningar, gå ut med soporna m.m.
Det jag egentligen ville säga med det här är att det här i många fall är ett ”duktiga-flickan” syndrom. ADD är en diagnos som är så lätt att missa för att det skiljer sig från ADHD. Vi lider i tystnad, kämpar på men orkar inte.
Nu menar jag inte att alla har ADD som känner såhär 🙂 Men det är en del som har det och inte vet om det, utan tror att livet bara är såhär. För vissa av oss så kan vi få denna diagnos och få ett svar på varför vi mår som vi gör.
Tack Michaela för att du är så ärlig med hur du mår och hur du känner! Det har hjälpt mig och många många fler 🙂 Vi får forsätta att hjälpa varandra här i ditt fina kommentarsfält!
Har du funderat pa om det kan vara ditt preventivmedel som spokar? Jag som normalt ar en ganska upp och ner person redan blev ett vrak nar jag fick i mig for mkt ostrogen under min tid med fel piller. Blev osaker, ledsen och kande mig likgiltig infor allt… Vet inte om du ens anvander hormoner pa sa satt, men det kan vara mental katastrof om man far i sig fel/for mkt hormoner da det ar hormoner som styr bade kropp och huvud. Det ovanpa ett redan stressigt liv med pojkvan, jobb osv. orsakade totalkrasch for mig tidigare. Kolla din hormonniva om du misstanker ngt sant 🙂
Du sätter ord på vad så många andra känner. Jag känner någon form av konstig lättnad när jag läser dina inlägg för jag vet att jag inte är ensam i min ångest eller att inte veta vad man ska göra.
Igår slutade jag i mitt cheerleading lag. Inte för att jag inte älskar att utöva det men för att det inte passar in i mitt liv nu. Jag får inte ihop livspusslet. Precis efter att jag tagit beslutet tog jag mig en lång promenad och lyssnade på dig och Dasha. Allt ni säger träffar så rätt och man känner en samhörighet med er. Ni gör vardagen lite lättare.
Massa styrka och kärlek till dig.
Kanske låter lite klyschigt, men tycker det är ett bra första steg att du ändå inser själv att du inte mår riktigt bra och det du gör/tänker nu inte riktigt fungerar. Nästa steg blir att försöka ta bort det som får dig att må dåligt, och det kan ta lite tid för det är inte alltid så lätt att veta just vad det är (kan vara flera grejer också), eller så lätt att ta beslut om att ändra på saker som är/har varit stor del av ens liv.
En grej som har hjälpt mig en hel del med min ångest är att göra en lista över alla dom där borde/måsten som du har i huvudet eller som du tror du borde/måste göra i livet. Sen antecknar du bredvid varje punkt varför du borde/måste göra denna sak (det kan vara allt från ”det är en del av mitt jobb” till ”annars är jag inte en bra vän” eller ”min mamma sa att jag borde det” osv) . Redan där kanske du märker att det inte riktigt finns någon bra anledning till vissa punkter och då kan du stryka dom direkt.
Nästa steg är att göra en ny lista, men istället för att skriva ”jag borde…” så börjar du meningen med ”ifall jag verkligen ville så skulle jag kunna…” och så fyller du i alla punkterna du hade på förra listan. Sen antecknar du bredvid varje punkt varför du inte har gjort eller bestämt dig för att göra detta redan. Svaren kan vara allt från ”jag vill inte” till ”jag vet inte hur jag ska göra” eller ”det är inte viktigt”. Förhoppningsvis kan du stryka lite fler grejer som du inser inte är så viktiga.
Ibland märker man att vissa grejer på listan inte ens är något man själv kommit på, utan det är andra människors åsikter som man tagit åt sig fastän de inte har någon egentlig betydelse i ens eget liv. Det kan vara bra att titta på svaren du har antecknat till varför du tycker att du borde/måste göra vissa grejer. Kanske säger det något om hur du ser på dig själv (är det genom hur du upplever att andra ser på dig?). Försök hitta var du lägger skuld/ångest på dig själv där du kanske inte behöver göra det.
Hoppas du tar dig ur din svacka snart! Det är så jobbigt att inte kunna njuta av livet så jag önskar dig all lycka till.
♥ känner igen mig så mycket i det du skriver. Drabbade mig förrförra året efter en sjukt tuff kurs i skolan, låg bara hemma och stirrade ut i tomheten som varken hade en början eller slut. Visste knappt om det var dag eller natt och brydde mig inte avsevärt heller om jag ska vara ärlig.. Vändningen kom just genom det många redan tipsat om, röra på sig. För mig var gymet bara ännu mer ångest så jag gick ut i närmsta park och gick. Varv på varv tills jag hade ont i fötterna. Med tiden hamnade jag längre ut från city, letade kottar, ekorrar, svampar, löv, fina stenar, fula stenar för jag tyckte synd om dom hehe, allt möjligt som luktade skog och jord och framförallt frihet. Där nånstans i mitt letade började jag förutom kottar hitta tillbaka till mig själv. Jag kom ett år efter i skolan, och det har vart tight ekonomiskt att läsa om utan csn, men det gick, och det var definitivt värt det för när man väl kommit ur det så gör man det som en lite tryggare person. Jag vet att jag tänker för mycket, som resultat av det grinar jag för mycket också, jag tar ofta ut olycka i förskott och oroar mig för skit jag inte har någon makt över. Jag vet allt detta och jag _orkar inte_ höra människor säga ”jaa men man är sin egen lyckas smed” och ”om du tänker positivt går allt lättare” – för jag vet redan det. Jag har nog läst varenda jävla självhjälpsbok om att tänka positivt, oroa sig mindre, etc. etc men någonstans landar jag ändå i att jag måste få vara jag. Jag måste få tänka för mycket, bry mig för mycket, gå i sönder oftare än gemene man för annars kommer jag att tappa bort mig själv igen. Var snäll mot dig själv, och om du inte vet vad din inre räst säger till dig kan du alltid gå ut i naturen och lyssna på vad vinden säger, eller havet, lite pochahontas-style sådär. Det funkade iallafall för mig, hoppas att det kan lätta upp det lite för sig med 🙂 jag ska hålla tummarna för din skull!
så fin blogg! 🙂 kika gärna in på min blogg, startade nyligen en superbra tävling där du kan vinna en valfri triangl-bikini! ha en bra dag!
Usch, inte kul att känna så där!
För mig är det så att jag får ”panik” när jag faktiskt tänker efter och känner att jag inte mår så bra, för egentligen borde jag inte känna så eftersom jag har familj och pojkvän som bryr sig om mig. Så pga det får jag ännu mer ångest och stress för att jag inte ”borde” känna så eftersom jag utåt sett har det så bra.
Man måste få tillåta sig själv att falla ibland, förr eller senare reser man sig och ser nytt ljus i livet.
Tänk bara, snart är det jul och allt som kommer med det 🙂
Kram!
Kommenterar aldrig men känner att det är viktigt att vi är många som visar att vi också har mått/mår såhär.
Har varit i en liknande situation när press och förväntningar blir överväldigande.
För att kunna omvärdera vad som var viktigt för mig och för att reda ut vad jag själv ville gjorde ett miljöombyte susen. Håller med om att en långpromenad eller bara en långdusch verkligen kan hjälpa när man varken vet ut eller in.
Bästa tipset är annars att checka in på ett spa/hotell eller liknande kanske bara för en natt eller helg. Man slipper mycket av vardagsbruset och får tid att verkligen få bara vara och tänka.
Ångest är fan aldrig kul men kan ju vara, i det här fallet, en indikation på att man ska ändra på något som inte funkar.
Du känns som en otroligt stark individ så du kommer ta dig igenom det här fint. Låt det få ta sin tid bara.
vill tipsa dig om det jag själv fått tips om, att välja 3- 5 smultronställen/platser att vila på (nära eller långt bort), gå tillbaka till de i sinnet när allt känns veligt/tråkigt/stressigt/ångestfyllt/panik/ilska. det hjälper. besök också så ofta du kan de här platserna i verkliga livet. natur och motion i stor mängd men bara det som inte ökar pressen.utan för att man själv valt det.
böcker i ämnet stress/ångest/självkänsla mm finns ju mängder och man suckar nästan när någon tipsar om litteratur och känner att det bara ökar ens stress med alla klämkäcka råd, men den här boken som finns i pocket ”självkänsla på djupet” av marta cullberg weston 2009 samlar all tidigare rörig och ”blajig” info i en kort bra bok. berör allt kring det du skriver i ditt inlägg och man får tankar som hjälper att släppa ångesten.
Kramar till dig Michaela!!! Min bön och längtan är att vi som har det ”så bra” även ska må bra. Världen känns alldeles skev ibland, varför så mycket lidande när vi redan har ”allt”?
Glöm aldrig att du är helt unikt skapad. Att du äger. Att folk äskar dig, för exakt vad du är. Folk älskar att du är känslig, du är bara mer mänsklig.
kära micheala ord beskriver inte dig. Du är helt otroligt fantastisk och jag vet att du kommer ur detta♥ kärlek till dig.
Ut o rör på dig, promenader, springturer simning allt funkar! Mitt härligaste tips är att träna på kvällen, det är som balsam för själen.
Det jag älskar med din blogg, det är din ärlighet. Så äkta och starkt. Många, jag är en av dem, känner igen sig i det du skriver. Vilket jag anser är viktigt då du är en sån stor inspiration och det är skönt att veta att man inte är ensam med dessa känslor.
Kämpa på, vi är starka, vi ger inte upp!!
Det jag älskar med din blogg, det är din ärlighet. Så äkta och starkt. Många, jag är en av dem, känner igen sig i det du skriver. Vilket jag anser är viktigt då du är en sån stor inspiration och det är skönt att veta att man inte är ensam med dessa känslor.
Kämpa på, vi är starka, vi ger inte upp!!
Hej. Tack för din ärlighet, det uppskattas och det behövs mer i sociala medier! Jag går själv i terapi för att bryta negativa tankemönster, är expert på att gräva ner och trycka ner mig själv. Det är svårt att förstå varför man gör så mot sig själv, varför man pressar sig själv till att göra allt, hinna med allt och vara duktig och känna sig sämst i världen om något inte hinns med. När jag sa detta till min psykolog, hur jag hela tiden kämpar med att hinna med min utbildning, jobb, sambo, träning, vänner, familj, så ställde han två frågor som ändrade mycket för mig. nr 1 varför gör du det så svårt för dig själv? nr 2 vad är det du försöker vara duktig på?
Det är så intressant för det fick mig att förstå att de är okej att ta den enkla vägen, att jag rent av är självdestruktiv i mitt beteende och jag vinner inte något på att förstöra för mig själv! Sedan förstod jag också att jag inte alls är duktig som gör såhär mot mig själv och vad är det jag försöker vara duktig på? livet? Det är ju galet och helt orimligt. Jag hoppas du förstår vad jag menar.
Jag ska säga upp mig imorgon från, vad jag trodde var, det perfekta jobbet för mig. Känner mig så himla otillräcklig och hur hårt jag än jobbar så räcker det inte. Har tampats med en konstant klump i magen sen jag började, försökt inbilla mig att ”det blir bättre”. Nej nej och nej. Tjänsten är skit och jag förtjänar så mycket bättre. Har gråtit så mycket över att jag ska säga upp mig då jag, pga detta sjuka jävla samhälle, ser det som ett totalt misslyckande. Samtidigt har stenen i mitt hjärta redan lättats en aning. Kram, finaste du, ta hand om DIG!
Förstår verkligen hur du känner! Kan också känna så i vissa perioder, och nu är en sån period då jag egentligen mår bra, men jag tänker så fruktansvärt mycket så det knakar hål i mig!
För mig brukar allt kännas så himla mycket jobbigare när jag är stressad. Då känner allt så komplicerat och svårt. Kanske är det samma för dig? Mycket med jobb och flytt? Det kan vara tillräckligt.
Det absolut bästa att göra för mig då jag är stressad är att bara ta tid för mig själv, låta mig själv vara själv ett tag och bara ha mig själv som sällskap. Tänka och ta det lugnt. Vila. Något av det allra bästa för mig är också att träna, eller gå promenad. När man går så blir man ju mindre stressad och det behöver inte kräva så mycket tid egentligen, så kanske kan det räcka för att må iallfall bättre för dig? Bara gå ut och rensa tankarna och få bort lite stresshormoner! För mig funkar det nästan alltid bra iallafall, hur motigt det än känns när man går ut en ruskig dag så känns det alltid bättre när man kommer in!
Hoppas det går bra med dig och att det snart känns bättre! Vill bara säga att era poddar har hjälpt mig sjukt mycket inom kärlek och livet i allmänhet, är så tacksam för dom avsnitten ni gjort!!
Massa kärlek på dig♥
Fina Michaela. Jag tror verkligen att du skulle behöva läsa boken ”Lyckofällan” av Russ Harris. Om du läser recensionerna på Amazon inser du kanske hur värdefull den boken har varit för många och jag är en utav dem. Det är en sån jäkla ögonöppnare. Den har på riktigt förändrat mitt liv. Och om du vill läsa om hur jag har gjort för att må bättre och vad jag har lärt mig om att hantera jobbiga tankar och känslor får du gärna klicka dig in på min blogg. Jag hoppas att jag kan hjälpa dig med någon insikt!
Ta hand om dig,
//Nicole
Åh jag sitter i precis samma sits Michaela! Jag har blivit så nedstämd det senaste att när klockan ringer 5 på morgonen stänger jag av och sjukanmäler mig och ligger och gråter på soffan hela dagen.. samtidigt får jag ångest över att veta att ”just nu skulle jag haft religion” ”nu skulle jag haft den där viktiga redovisningen, nu har jag ännu mer att ta igen” och blir liksom fast i alla måsten.. hemskt
jag har inte så mycket erfarenheter i och med att jag bara är 15 år.. Men jag ville bara passa på att säga att du är min stora förebild och jag blir väldigt glad av att gå in på din blogg!! Jag tycker du är världsbäst❤️❤️❤️
Jag blir bara så otroligt rörd av alla som öppnar sig här i kommentarsfältet. Jag, som så många andra, har också lidit av utmattning/panikångest och det känns så skönt att läsa andras tankar om det. Hur det är en självklarhet att ge tips och att hålla varandra om ryggen. Internet är på många sätt en väldigt fin plats. Got your back.
Jag håller med många av er andra att promenader is the shit. Det och att andas är det som höll mig över ytan i minst ett halvår. Men för att helt ta sig ur det svarta hålet tror jag att det krävs att man tar sitt mående på allvar. Min väg tillbaka började med att erkänna, för mig själv och andra, att jag inte mådde bra och sen in princip säga nej till allt som inte fick mig att le i ett halvår.
Jag har varit i samma sist som dig, och det är otroligt jobbigt när man är mitt i det. Däremot så brukar det kännas skönt efter ett tag eftersom att samtliga frågetecken brukar räta ut sig och lösa sig, men det är ju inte riktigt någon tröst just nu. Jag känner att det är såhär: Desto fler men man har, desto mindre får man ofta gjort. (Det låter även roligt och stämmer bra om man läser det högt 😉 haha!!) Det jag menar med detta är egentligen att de saker man verkligen vill finns det aldrig några men, eller tänk om, eller ifall eller jag ska bara runtikring, för svaret är då så självklart. För dig är svaret säkert också ganska självklart, även om du kanske inte tänkt på det 🙂 Du vill må bra. Punkt slut. Försök nysta ut vad du vill för DIN skull, och med det menar jag inte ”jag vill vara en bra vän” eller flickvän eller sambo eller dotter eller kollega, för allt det är du genom att bara vara bra på att vara Michaela. Lycka till! Kram 🙂
Är vid ett vägskäl själv i livet. Men måste säga att jag bara vill krama dig. Ibland behöver man inte tänka på att styra upp sitt liv. I bland måste man få känna sina känslor och bara ta emot de kramar och goda ord omgivningen ger en…
Kämpa på Michaela!
Jag tror också att motion är en stor hjälp då allt känns knas! Långpromenader för att rensa hjärnan är susen!
En annan sak jag tänkte säga är att låt saker ta sin tid, då min bror dog för väldigt många år sedan så läste jag väldigt mycket olika livscitat, självhjälpsböcker etc.. Ett citat som jag kommer ihåg (tror tillochmed det var från bibeln, but never mind) är att allt på jorden har sin tid, att gråta har sin tid, att brytas ned har sin tid, att skratta har sin tid, att glädjas och bygga upp har sin tid. Jag vet inte om citatet var exakt så, men jag brukar ofta tänka på det då jag möter jobbiga stunder.. Det är kanske lätt att säga, men försök att lyssna till kropp och knopp, allt har sin tid, gråt om det är vad din kropp behöver, el skratta om det är vad din kropp vill ha. Allt har sin tid, ta det lugnt och ge dig själv det du behöver. Kämpa på, förr eller senare vänder vinden och då får du medvind istället!! 🙂
Såg dig igår på stan, hejja hejja!!
Hej Michaela!
Jag kanske inte kan komma med så bra råd men jag ska försöka, för jag vill verkligen hjälpa dig! När jag gick i 8:an gick jag in i väggen(jag vet att det är väldigt ungt men så var det för mig). Jag hade väldigt stor press i från skolan och vänner att jag inte kände att jag räckte till. Jag blev inlagd på sjukhus och började gå till skolans kurator för att lära mig lägga upp min tid. Vi gjorde ett schema för mina dagar och inte bara jobb schema utan ett eget Mikaela schema(jag heter också mikaela, fantastiskt fint man). På schemat fanns; frukost1h, skola3, lunch 30 min, skola2 h, fritid 2h, träna 1h, läxa 1 h och sedan t ex tv eller fritid tills läggdags.Jag följde schemat så gott och det hjälpte verkligen. Idag har jag lärt mig att strukturera upp tiden och oftast går läxan t ex snabbare än 1 h och då har jag plötsligt massa bonustid som var fantastiskt att ha. Tex hinna läsa det där kaplitet i favorit boken innan träningen. Det var guld värt. Det här schemat låter kanske jätte töntigt men det räddade mig. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig snart för du är en sådan förebild för att du alltid visar vad du känner, du är så äkta. Krya på dig och njut av en rolig fortsatt vecka med möjligheter! Kram Mikaela
Jag tror att det hade gjort dig väldigt gott att komma bort från Sverige, åka till ett varmt och ljust land en längre period tillsammans med din pojkvän! Bara pusta ut och ta det lugnt, det hjälper!!
Hösten 2013 var fruktansvärd för min del då jag hade så extremt mycket att göra, hade människor i min omgivning som jag bara ville spy på, efter ett tag så bestämde jag mig för att släppa allt och dra till Thailand i två månader, det var helt fantastiskt. Att det enda jag behövde tänka på var mitt eget välmående, när jag sedan kom hem så kände jag mig som en ny människa, då jag faktiskt hade hunnit tänka på vad jag ville göra med mitt liv och vilka människor jag ville ha i mitt liv.
Michaela! Jag tror att alla personer föds med vissa egenskaper och personlighetsdrag. Oavsett hur man lever sitt liv och vad man gör har alla individuella problem. Att ändra och bli medveten om hur man tänker och hanterar sin vardag kan hjälpa mycket men personlighetsdragen och egenskaperna som du föds med kommer alltid att finnas kvar i grunden. Jag har alltid varit en person som känt mig rastlös och frustrerad genom mitt liv, på ingenting speciellt.Den känslan dyker bara upp lite nu och då. Men samtidigt hatar jag att planera in saker och ha fullt upp. Jag vill bara ta dagen som den kommer och vara spontan. Är social och pratglad utåt men innerst inne trivs jag bäst i mitt hem, för det är min fristad. Jag tycker jag är tråkig som alltid tackar nej till att hitta på saker och många gånger när jag väl kommer iväg gör jag alltid det med en suck. Oftast har jag alltid kul dessa gånger. Jag tror bara att det är så jag funkar och jag har lärt mig det. På senare tid har jag försökt lyssna på mig själv mera, hur jag känner och vad jag vill göra kortsiktigt. I min desperation när jag kände mig som mest rastlös på livet vände jag mig till en spådam som jag hört mycket bra om. Hon skrev 24 A4-sidor om hur jag är som person, hur jag fungerar och tänker, vad jag borde göra för att leva ett liv där jag mår bättre samt om min framtid. Det var skrämmande hur hon så detaljerat kunde beskriva mig. Även om jag tar allt med en klackspark öppnade det upp för ett mer positivt tänkande och det har hjälpt mig väldigt mycket. Ett litet tips bara, att det kan hjälpa och vara inspirerande att vända sig till något andligt även fast man kanske inte tror på det.
För att knyta ihop säcken, jag brukar prata om det med mina vänner, att jag inte förstår hur bloggare orkar ha så mycket att göra, att ständigt ha fullt schema med en massa måsten. När har man tid för sig själv? Det gör ont i mitt hjärta att höra att du mår som du gör, hoppas det blir bättre. Kram på dig!
Såg dig igår på stan, hejja hejja!!
Jag blev utbränd för ganska precis 2 år sen, innan kände jag precis som du beskriver och alla sa till mig att jag var på väg in i väggen. Jag trodde nånstans att jag skulle kunna bromsa i tid, att jag gradvis skulle bli sämre och sen en dag skulle jag veta att nu var det nära. Så gick det INTE till. En dag small det till utav bara helvete, och där satt jag.
Det jag inte förstod var att en dag slutar hjärnan och kroppen fungera så som du är van vid. Helt plötsligt står du i mataffären och har ingen aning om varför du gick dit, vad det var du skulle handla, kanske kommer du inte ens ihåg hur du tog dig dit. Du glömmer var du parkerade bilen, eller vänta nu, tog du ens bilen idag..? Kroppen blir som allergisk mot stress, minsta lilla stress (även positiv) utlöser helt oproportionerliga reaktioner. Och ångesten du känner, den beror på att du är så stressad att kroppen gör av med mer serotonin än vad du förbrukar. Det är en kemisk ångest som inte är förankrad i något, men den känns lika övermäktig och fruktansvärd för det.
Det första min läkare tvingade mig att göra, och som jag önskar att jag hade gjort innan, var att inte göra ett skit. Inte jobba, inte kolla på tv, inte läsa, inte pyssla. Tänk hjärnskakning. Det enda undantaget från hela dagen var 2 timmars promenad utomhus. Du måste stänga av allt och ge hjärnan en chans att ”svalna” från alla intryck (all stress). Och det är fruktansvärt att ligga på den där jävla soffan och glo, och hela själen skriker i ångest över att behöva vara still och vara ensam med sina tankar.
Men sen blir det bättre, jag lovar att det blir det. Och lär du dig stänga av nu kanske du slipper ligga hemma på den där jävla soffan i 1-2 år, det kanske räcker med 1-2 veckor om du gör det nu och samtidigt ändrar ditt levnadstempo. Kroppen är nämligen smart och har man väl blivit utbränd så verkar det inte som att man nånsin blir helt återställd, man verkar alltid ha en överkänslighet mot stress.
Ta hand om er i tid ♥
”Och ångesten du känner, den beror på att du är så stressad att kroppen gör av med mer serotonin än vad du PRODUCERAR.” 🙂
Vilken fantastisk blogg du har!
kolla gärna in min och när du även är inne passa gärna på att ge mig en kommentar, lite feedback!
hoppas du får en fortsatt trevlig tisdag!
Jag har startat upp en veckans blogg tävling, gå in och tävla du också!!
Ni kommer inte att ångra er om ni vinner!