Halkbanan gick BRA. Precis som alla säger är det ju svårt att misslyckas – tanken är ju att det ska vara en upplevelse. Fyra timmar som gick snabbt och smärtfritt. Ingenting att vara orolig för ifall ni ska göra det snart!
När jag kom hem igen satte jag mig och pluggade körkortsteori, jobbade och lagade middag. Nu har jag precis avslutat ännu ett körkortstest på nätet, skickat iväg kvällens sista mejl och är redo för sängen.
Skitsnack, det är jag inte alls. Jag har så jävla mycket att göra så idag har jag haft tårar i ögonen flera gånger. Just nu hade lite fler timmar på dygnet varit trevligt så att man hinner med heltidsjobb, blogg, körkort, fritid och allt annat som hör livet till (hänga tvätt, betala räkningar, gå och yoga)…
Det här med att ta körkort mitt i livet är rätt tufft tycker jag faktiskt. Men det kommer bli fantastiskt när det är klart, eyes on the prize som killen precis sa, haha.
Ingen bra tisdag. Nya tag imorgon. Puss och god natt!
Alltså vet du jag håller med! Körkortet var ett helvete!
Jag kan säga att du absolut inte är ensam! Tog det där jävla kortet efter ett rent helvette. Ett heltidsjobb, ett extra jobb, en sambo som man gärna vill göra annat än att gråta ut hos och en flytt som skapade kaos. Men efter 4 månader så var det äntligen gjort, jag kunde andas, säga upp mig från skitjobb och fokusera på det jag ville göra. Nu, 9 månader senar så kan jag med handen på hjärtat säga att det var värt varenda tår och alla utbrott. Nu har jag det där jävla kortet i plånboken och är lika stolt varje gång jag får visa det på systemet eller när de frågar vid biluthyrningen ”hur många ska köra?” och jag kan glatt säga två 🙂
Vägen till körkort är det värsta som finns..Den som säger att det var enkelt och ingen match ljuger så hårt. Hade jag förlorat mitt körkort tror jag knappt jag hade tagit om det. Men den dagen du tar det där jävla rosa kortet då var det värt det och varje gång man ska åka någonstans utan att behöva knuffas med 50 andra så är det också värt det. YOU ROCK!
Tog körkortet för ett år sedan, och det var verkligen SKIT och prestationsångest varje dag tycker jag. Men, den dagen du tar det kommer du vara så jävla hög på livet att du inte vet var du ska ta vägen! Alla ba: du kommer vilja köra hela tiden. Jag ba: GE MIG SPRIT.
Svar till Ida:
Hahaha jag HÖR dig Ida. Precis så känner jag också. ♥
Hej!
Jag har haft kontakt med en kille i typ 2 månader men vi har inte setts så ofta, typ en gång i veckan kanske. I början var han rätt på och jag var rätt neutral, han brukade alltid föreslå saker vi kan göra och jag hakade på liksom, sen är det typ jag som de tre sista gångerna har föreslagit att vi ska ses och då hakar han på och typ styr upp massa och tar initiativ men jag får ta första steget. Det har blivit som ett spel då vi hör av oss varann gång och det känns som han inte vågar fråga om jag vill ses igen. Sen skrev han för någon vecka sen att vi kanske kunde ses i helgen och jag skrev ja det vore kul och sen sa vi att vi skulle höras då men ingen har hört av sig. Jag vill ändå veta om han är intresserad eller bara osäker på mig? För han backar ju aldrig när jag frågar om vi ska ses och då lagar han middag till mig eller gör andra gulliga saker. Fattar inte hur jag ska tolka honom. Ska jag vänta ut honom eller höra av mig? Hur frågar man rätt ut vad det här är? Nu har vi inte setts på två veckor typ.
Du är så duktig, kämpa på underbara du! KRAM
Hej Michaela! Jag tog mitt körkort förra året och vet hur jobbigt det är att kombinera det med i alla fall ett heltidsjobb men din killes kommentar stämmer verkligen till 100%! Tänk när du är färdig och får så himla mycket mer frihet! Det kommer vara värt varenda sekund du spenderar på att läsa om väjningsplikt och spolarvätska haha. Du fixar detta även om någon tår hit eller dit kommer falla.
Jag tänkte om du kanske har lust att ge mig råd.. jag tycker mer och mer om din blogg för varje gång jag läser den och gillar din inställning till livet. Du verkar försöka se det fina och härliga i allting. Mitt läge är såhär att jag är 23 år gammal, befinner mig just nu i USA och har varit här 1 månad nu. Jag ska stanna ett helt år då jag arbetar som au pair vilket betyder att jag bor hos en familj och tar hand om deras barn 45h/veckan. Jag har upptäckt något som jag misstänkt de senaste åren i mitt liv.. jag är aldrig nöjd och jag har väldigt svårt att leva i nuet. Jag oroar mig för framtiden och tänker nästan mer på vad jag ska göra när jag kommer hem härifrån, vad jag ska plugga, var jag ska jobba mm. Det gör mig så frustrerad att jag tänker så för detta är verkligen en tid i mitt liv jag vill ta vara på och göra det bästa av.. jag trivs jättebra i familjen och så men vill kunna slappna av och verkligen ta vara på tiden! Jag blir liksom aldrig nöjd med situationen jag lever i. Har du någonsin känt så? Att motivationen till att göra nuet till det bästa inte riktigt funnits där? I desperation på att saker och ting ska ”hända” så kan jag till och med dra till med dumdristiga upptåg där jag inte tänker på konsekvenserna. Har du något tips till mig på hur jag ska ta vara på det jag har och inte bara se de saker som jag inte har?
Massa kramar,
Emma
Jag körde upp tre gånger, var extremt jobbig att misslyckas! Men nu 2,5 år senare minns jag såklart inte hur jobbigt det var 😉
Svar till Mikaela:
Såklart! Ett misslyckande har ingen dött av. Bara man får det där jäkla körkortet tillslut 🙂 ♥
Sist jag läste ditt ”Vägen till körkort..” så pluggade jag själv som tusan. Just nu i denna stund har jag haft mitt körkort i ca 28 timmar. Körde ensam för första gången idag och hade svårt att fatta att jag faktiskt körde bil! Ensam?!
Kämpa på! Det är värt allt slit!
Svar till Lisa:
Men Gud – GRATTIS! Snart har jag förhoppningsvis också klarat det ♥33
du är verkligen så stört snygg forni! blir ju galen