”Jag vet att du som barn var en solstråle men det hände ibland att du grät förtvivlat utan någon anledning och utan att du visste varför. Ibland hjälpte det om man frågade om du ville bli kramad, jag vet inte om det hjälper nu när du är vuxen?”
Min farmor läste mitt inlägg om ångest i lördags och skriver det här i ett mejl. Det är sjukt att man som vuxen egentligen inte kräver så mycket mer än under sin barndom, en varm kram och en trygg famn kan vara allt som behövs för att bli lugn igen.
Älskar för övrigt min farmor så himla mycket, önskar att hon var här och gav mig en kram nu.
Alltså så himla fint! Ta vara på din farmor! ♥
Åh vad fint! ♥
La nonna e sempre la nonna! ♥
Så underbart vackert!
Fint skrivet ♥♥
Blev glad i hjärtat när jag läste detta. Vilken fin kommentar, och så sant. En kram och ”allt kommer bli bra” räcker långt. Hoppas du får en ångestfri vistelse i London nu. Kram
♥
Jag blir varm i hjärtat! Vad fint!
Vad fint skrivit, och det stämmer så bra. Ta vara på din farmor!
Gud va fins skrivet