Sån jävla ångest idag så att jag vill krypa ut ur mitt eget skinn. Bara sakta glida ut ur det och suddas ut som en krognatts-spya i morgonregnet. Lämna det jag är och få bli ett med asfalten, gruset och regnet. Försvinna. Vissa dagar är det som om ångesten är oundviklig. Den måste få äta på dig några timmar då och då. Jag är en alldeles för komplicerad människa för att få leva ett liv fritt från ångest. Så ibland vaknar jag och då sitter den där bredvid mig på kudden, redo för att hälsa på en liten stund. Det kanske är omöjligt att leva ett helt lyckligt liv för en sådan som haft ångest som bränsle i perioder. Utan all sorg som ibland väller upp inom mig hade jag förmodligen inte fyllt upp ens i närheten av alla sidor av känslor som finns att läsa i denna tio år gamla blogg.
Det känns som om någon river mig i hjärtat. Minns ni känslan? Rivsår på hjärtsäcken, vassa naglar som tränger sig igenom dess vägg och river upp allt inuti.
Jag vet inte om jag tänker för mycket, för lite eller inte alls. Vaknar ni också upp med ångest från ingenstans någon dag då och då? Det är som att kroppen sparar på sig små ångestmoln från ett möte på jobbet, en tanke som aldrig genomfördes, en önskan som aldrig slog in, ett gammalt bråk som aldrig reddes ut, ett problem man aldrig faktiskt tog tag i att lösa. Och så får de härja fritt i kroppen ett tag. Blåsa upp gammalt grus och sparka igång en sovande björn. De där jävla, jävla, JÄVLAJÄVLAJÄVLA ångestmolnen.
Åh, fina Forni!!
Du är sådan inspirationskälla och förebild. Det är okej att ha ångest ibland, men glöm inte bort hur bra du är! Kramar ♥
Så fantastiskt bra skrivet! Det är som att du sätter ord på hur jag känner ibland!
Du skriver otroligt vackert!! ♥
Det här inlägget träffade mig direkt, jag har också besök av ångesten idag. Från ingen jävla stans kom den och kombineras dagen till ära med PMS. Orka. Går från skratt och livslust till gråt och depp på 2.3 sek och killen fattar ingenting. Jag har en sådan oro inom mig idag, ena stunden vill jag gå utanför lägenheten och göra NÅGOT för att i nästa stund bara ligga på soffan, jag kan inte bestämma mig vilket spär på ångesten ännu mer. Obeslutsamheten river inom mig.
Jag har haft längre perioder där ångesten rivit sönder mig dag efter dag, idag kommer den mer sällan och jag vet nu att jag ska lyssna på ångesten och inte skjuta den åt sidan, då kommer panikångesten till slut och den har tack och lov inte varit på besök på väldigt länge. Tror som du skriver, jag är också en tänkare och lever mitt liv med känslor. Ångesten är en del av det och idag vet jag att när jag tagit mig igenom dagen så kommer jag ha sovit bort den till imorrn.
Har nu lagt dagen i min killes händer, vilket faktiskt känns ganska skönt. Jag behöver inte besluta något och jag får vara nära. För det är det jag vill mest av allt, krypa upp i hans famn och bara bli hålld. Var det inte du som ville bli fasttejpad på din kille? Jag skulle vilja sitta som en koala på hans rygg idag 🙂 fina fina Honom, som tycker jag är asjobbig med som biter ihop och ger mig mer kärlek än vad jag är värd idag ♥
Vi kommer ta oss igenom ångesten, Michaela, dagen är snart över! Kram kram ♥
Det här inlägget träffade mig direkt, jag har också besök av ångesten idag. Från ingen jävla stans kom den och kombineras dagen till ära med PMS. Orka. Går från skratt och livslust till gråt och depp på 2.3 sek och killen fattar ingenting. Jag har en sådan oro inom mig idag, ena stunden vill jag gå utanför lägenheten och göra NÅGOT för att i nästa stund bara ligga på soffan, jag kan inte bestämma mig vilket spär på ångesten ännu mer. Obeslutsamheten river inom mig.
Jag har haft längre perioder där ångesten rivit sönder mig dag efter dag, idag kommer den mer sällan och jag vet nu att jag ska lyssna på ångesten och inte skjuta den åt sidan, då kommer panikångesten till slut och den har tack och lov inte varit på besök på väldigt länge. Tror som du skriver, jag är också en tänkare och lever mitt liv med känslor. Ångesten är en del av det och idag vet jag att när jag tagit mig igenom dagen så kommer jag ha sovit bort den till imorrn.
Har nu lagt dagen i min killes händer, vilket faktiskt känns ganska skönt. Jag behöver inte besluta något och jag får vara nära. För det är det jag vill mest av allt, krypa upp i hans famn och bara bli hålld. Var det inte du som ville bli fasttejpad på din kille? Jag skulle vilja sitta som en koala på hans rygg idag 🙂 fina fina Honom, som tycker jag är asjobbig med som biter ihop och ger mig mer kärlek än vad jag är värd idag ♥
Vi kommer ta oss igenom ångesten, Michaela, dagen är snart över! Kram kram ♥
Jo känner minst sagt igen mig. För några veckor sedan gick jag till och med in i en depression under en månad, UTAN ATT VETA VARFÖR?? Måste nog också acceptera, att vad jag än gör, hur mycket terapitimmar jag än lägger, så kommer ångesten alltid att finnas där i bakgrunden och hälsa på när man minst anar det. Man får nog försöka se det som något bra, att när den inte är närvarande så uppskattar man livet mer? Jag vet inte… MEN, det går alltid över, håll ut!
så jobbigt för dig att du känner det men skönt att du skriver det! jag känner igen mig så mycket.
jag brukar tänka att ångest är tecken på att man är medveten som människa. att leva ett ångestfritt liv är för mig så otroligt konstigt? jag tror ångest är en viktig, om än smärtsam, komponent i sitt liv. jag tror den i vissa fall till och med kan göra dig mer intelligent än andra. tänk bara på alla stora genier som funnits genom tiderna, i princip alla har på något sätt tampats med ångest eller melankoli. man ska inte vara rädd för den typen av känsla, även om den i stunden känns bäcksvart, i slutändan har i alla fall jag lärt mig så mycket av att då o då känna ångest(om inte minst kreativitet). de som går igenom sina liv utan en endaste dag av ångest är enligt mig naiva, de skrapar bara på ytan av en större verklighet. medan människor med ångest vågar låta hjärnan vandra iväg och analysera situationer och sig själv. så länge man vet var man ska sätta gränsen och gå vidare tror jag ångest är nyttigt.
Eftersom jag också är en sån där människa försöker jag se ångesten som en naturlig del av livet, nästan som en vän som behövs ibland för att se till att jag blir bättre, oavsett vad det gäller.
Så skönt att läsa denna text! Mådde så bra under hela hösten och livet var så stabilt. Sen efter julen hade jag en praktikperiod som gjorde att hela jag började vackla. Tvivlade på mitt val av yrke, tvivlade på människor, tvivlade på mig själv, tvivlade på hela livet. Och jag som alltid längtat efter äventyr är nu livrädd. Livrädd. För imorgon åker jag bort i sex veckor för ännu en praktikperiod. Jag är så sjukt rädd att det blir piss det också. Och jag känner bara att det orkar jag inte. Det orkar jag inte! För det handlar ju inte bara om de där sex veckorna, det handlar faktiskt om min framtid. Och nu orkar jag inte med att det blir skit. Därför är jag så ledsen på livet nu. Så ledsen att det inte kan få vara bra. Jag så trött på livet att jag inte ens orkar försöka vara positiv. Hela kroppen är alldeles tom på allt. Jag försöker trösta mig med att en dag är det över. En vacker dag så är det över och jag är fri från det här.
Jag brukar sällan ha ångest men idag vaknade jag med en mindre bra känsla.. Bland annat pga en stökig men rolig kväll igår..
Hoppas du får vakna på bättre humör imorgon! Kramar
Michaela, jag känner verkligen ingen mig så mycket. Va komiskt att du skrev detta inlägg idag. För någon dag sen hade jag sådan brutal ångest över allt. Framförallt prestationsångest är min bov. Skrev då ett inlägg på min blogg om ångesten och genast kändes det bättre. Tror det är väldigt viktigt att skriva av sig, då det botar mycket.
http://oddsdotter.forme.se/2014/februari/prestationsangest.html
Här är inlägget om ångesten.
Du är en stor förebild och dina fina texter och ord har hjälpt mig mycket genom åren. Ta hand om dig. Kram Carolina
Känner igen mig! Brukar trösta lite med mys och pojkvännen pussar.
Fy så hemskt med ångest, men det kan skapas fina textrader när ångesten bosätter sig i ens molekyler, precis som i det här fallet! Stor kram tlll dig ♥
Om du haft bekymmer med det så länge och inte vet varför du får ångest (de finns ju en anledning) så tycker jag du ska söka hjälp.
Det känns som du läste mina tankar. Känner precis samma, och på något sätt känns det som en liten tröst när jag vet att det finns fler som fungerar så. Du sätter ord på känslor så himla bra, tack Michaela!
Jag känner igen mig i det du skriver, verkligen grymt bra skrivet! Ni kan gärna kika in på min blogg 🙂 http//:juliamagnusson.devote.se
jag får ångest då och då. Innan kom det oftare och smärtan var ännu med yrselframkallande och hjärtskärande. Det jag brukade göra då var att gå in på din blogg och läsa dina inlägg. Nästan varje gång om olycklig kärlek. Det påminde mig om att jag inte var ensam och det faktum att du satte ord på mina känslor gjorde så att det gjorde mindre ont. Du är inte ensam Michaela och man kan inte vara ledsen förevigt.
kram
När jag får det brukar jag gå igenom alla tänkbara saker att ha ångest över, t.ex. jag har inget jobb..då tänker jag ”jag har visst jobb..” och om det känns bättre när jag tänker så då vet jag varför jag har ångest. Men det kanske är svårt att hitta alla tänkbara orsaker.
En sann inspiration! Kolla gärna in mitt senaste DIY projekt på bloggen xoxo
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Förut hade jag ständigt en ångestklump i kroppen men nu kommer den lite mera sällan, men slår till med en väldig kraft ändå. Kram till dig, du är iallafall inte ensam
Hoppas att det känns lättare idag! Tack för att du delar med dig av dina tankar! Du är inte ensam! kramar!
Hoppas du känner dig bättre idag. Hos en psykolog lärde jag mig att man inte ska springa ifrån den dör känslan, även fast första instinkten är att putta den ifrån sig och springa pt andra hållet för den är så obehagligt gnagande. Jag klarar inte av det än, men jag får nästan aldrig panikångest numer vilket är en befrielse. Tror du att vi kommer få leva med ångesten på besök då och då för resten av livet?
I hear ya’. Har befunnit mig i ett konstant ångestinferno hela veckan. Ett melankoliskt och handlingsförlamande sinnestillstånd av evinnerligt ältande och smärtsam oro där morgondagen ter sig lika betonggrå som Stockholmshimlen en dag som denna. Bara en trivial sak som att ta sig upp ur sängen eller gå ut med soporna ter sig som ett ogenomförbart projekt och inga cigaretter i världen kan stilla den vämjeliga olust som kryper likt maskliknande fluglarver i varenda liten kubikmillimeter av kroppen.
Hoppas du mår bättre idag 😉 Det är schysst att du delar dina tanker med oss läsare 🙂 Kolla gärna in min blogg 🙂
är de bättre idag? hoppas det♥
Hej Michaela och Dasha!
Jag har ett förslag på podcast vilket kan vara allt som har med låtsas känslor att göra. Dem känslor man intalar sig till att ha, de känslorna man tror att man har för en person fast som egentligen inte existerar. Jag har själv haft problem med detta med flera killar efter ett långvarigt förhållande som tog slut väldigt jobbigt, i dagens läge har det börjat luta åt det seriösa hållet med en ny kille och jag vill inte att dessa låtsaskänslor ska existera, hur vet jag att det är äkta känslor eller inte? Har ni egna erfarenheter eller tips?
Älskar eran podcast! Puss Isabelle
TACK för att du delar med dig av sånt som är svårt att dela med sig av.
Du är så bra! Du är så spot on!
Hela mitt liv har den där förbannade ångesten gnagat på mig och det kommer den nog göra tills dagen jag tar mitt sista andetag, men du får mig att känna mig mindre ensam.
Du sätter mina tankar till ord.
Du är bäst, Forni!
TACK för att du alltid sätter ord på det jag själv inte kan! Du är KUNG!
Det kändes som om det var jag själv som skrivit det för exakt så kände jag igår. När killen gick till gymmet kunde inte tårarna hejdas längre, det här med hemlängtan och pluggångest rann över, blandat med massa saker jag vill göra… Idag istället stukade jag foten på gymmet och har blivit omhändertagen av honom hela kvällen. Jag kanske behövde det, behöver känna att någon bryr sig.
Först och främst! Du är en sådan inspirationskälla, gillar hur du lever ditt liv och älskar dina texter. I alla fall, jag känner igen mig i ångesten du beskriver. En otroligt obehaglig känsla i magen man inte riktigt kan sätta fingret på och vad man än gör blir det fel och orsakar ännu mera stress. Sedan upptäckte jag löpning, varje gång den känslan börjar krypa på går jag ut på en löprunda, rekommenderar verkligen att testa detta. Tack för en fin blogg
Förstår dig precis. Får oftast ångest dagen efter jag festat. Det behöver inte ens ha ”hänt” något kvällen innan men ändå så slår den där jävla känslan till. Det är så brutalt! Får dock aldrig ångest dagen efter om jag till exempel festar utomlands eller i en annan stad. Hur som helst så är det i alla fall en av dom vidrigaste känslorna som finns tycker jag.
Tusen tack för din ärlighet! Jag har också sådana här dagar!
Hej!
2 av mina vänner driver hemsidan/bloggen http://happyangest.se och de letar alltid efter personer som vill dela sin ångest och hjälpa andra att våga prata om sin, kanske du skulle kunna bidra med en text? Du skriver så otroligt fint!