Min mamma

alltså vad gör man egentligen om man för första gången i sitt liv från sekund 1 när man träffat en kille verkligen, innerligt tycker om personen. Om han sedan första minuten tills nu, 2 månader senare, inte har lämnat ens huvud eller näthinna för ens en sekund. (Kan bara inte sluta tänka på honom). Om man har sovit ett par gånger tillsammans, snackat massor och hånglat mycket, även setts någon gång nyktert – men sakta men säkert insett att det ju bara en jag som hör av mig, jag som tar initiativ till att ses. Testar därför att inte höra av mig och vips så går det 2 veckor utan någon som helst kontakt. Om man igår fick nog och skickade ett långt fyllesms där man skrev att varför går det här åt helvete, jag gillar ju dig, du inser att detta rinner ut i sanden va?

Vad gör man när man inte ens fått svar, kl17.45 dagen efter?
Känner mig så förlöjligad.

Fin krönika. Tyvärr fick jag ont i hjärtat tersom jag saknar min mamma så mycket att jag går sönder och jag vet att jag aldrig kommer få en kram av henne igen eftersom hon gick bort i somras. Jag skulle göra det mesta för att få en kram av henne igen.