Två knäpptysta dygn…

… har passerat. Lättare än jag trodde faktiskt. Nu får jag börja prata igen, men jag är hemma själv och har inte riktigt någon att prata med. Vågar inte riktigt prata heller? Är osäker på vad jag kommer mötas av. Samma röst eller en annan? Om ett par timmar ska jag träffa mamma och pappa, då får jag säga mina första ord. Hoppas jag låter som vanligt.

En lite festligare fredag, Elle-galan för ett par år sedan

  1. Hahahaha jag drømde inatt att du skrek och pratade och jag ba FORNI NEEEEJ MEN DU FÅR JU INTE och ditt svar var ”Skitsamma, jag ælskar min nya røst och jag vill skrika” och så skrek du skithøgt och sen var din røst raspig og hes igen, då føll du ihop på golvet på Sturehof och børjade gråta…

    Vældigt konstig drøm.

    TREVLIG HELG FINASTE ♥

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi