en liten text.

Idag har jag skrivit en liten text om hur skör en relation kan och får vara i början. Ni kan läsa den här. Puss <3

  1. Hej kloka du!! Tack för fantastiska texter!
    När är det någonsin lätt egentligen, blir det någonsin det? Finns det någon outtalad destination på vår gemensamma väg där allt bara slutar vara jobbigt och istället blir lätt och luftigt, obekymrat. För det kommer och går i etapper och just när man tror man nästan kan ta på det så händer något som får en att dra undan armen och inte vilja sova bredvid längre. Som får en att sakta resa sig tyst och gå ut ur rummet för att det känns klaostrufobiskt. När man vet att han inte skulle förstå och man vill inte stöka till våran annars väldigt städade, trygga relation. När man känner tårar av uppgivenhet bränna under ögonlocken när han trycker sig tätt intill för att vila hakan mot min axel, man kysser honom i pannan och undrar hur det kunde bli såhär. När han gång på gång berättar hur mycket han älskar en och man gång på gång svarar detsamma men envisas alltid om att han ska yttra det först i hopp om att det ska värma ens hjärta och att man ska få känna sig sådär oförskämt lycklig igen.
    Ibland blir det bara för mycket. Jobbigt. Kvävande. Jag är rädd att vi inte kommer ha roligt längre. Att vi inte kommer skratta. Att vi ska tröttna och att han en dag är den som kommer resa sig och gå när han inte längre vill sova bredvid.
    Förstår du hur jag menar?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi