Michaela och Dashas podcast i finska Cosmopolitan

Så himla roligt att finska Cosmopolitan har skrivit om min och Dashas podcast i senaste numret! Någon som kan finska som ser vad det står? Hurra för podden!

Ni lyssnar väl? Sök på Michaela och Dasha i iTunes eller lyssna här. Vi snackar massa skit om sånt som spelar roll och diskutera sånt man tar upp på en tjejmiddag efter några glas vin typ… :))) Såklart med fokus på livets stora ämne – kärlek.

  1. Det står att det Sverige är nya med kommer alltid Finland efter, eller hoppeligen i det här fallet för det står att er pod är bra. Ett väldigt bra sätt att förbättra sin svenska på genom att lyssna på er pod. Ni beskrivs som ”Två kvinnor i Stockholms innerkrets som festar och ger de bästa raggningstipsen” 🙂

  2. Hej! Jag undrar var jag kan skriva ner mina funderingar och frågor kring kärlek? Någon mail eller något? 🙂

  3. ”Skulle man starta en pod?
    Sverige är före, Finland kommer efter – hoppeligen. Grannlandets bloggare tar över ny mark med podcasts. Vi rekommenderar att lyssna på Michaela Fornis och Dasha Girines Blogpodia för att förbättra det svenska språket. Kvinnorna som festar i Stockholms hetaste innekretsar berättar om bland annat de bästa raggningsknepen. Kan det bli bättre?”

    Typ så, en ganska fri översättning men.. 🙂 Kul att dom uppskattar er pod också i Finland! Det gör jag också och har lyssnat på tre avsnitt idag, hihi 🙂

  4. Michaela.
    Jag har ett önskeämne till en podcast. Ni pratar så mycket om att alla har ett förflutet, att alla har en gammal kärlek och att alla vet vad det ni berättar om innebär. Jag älskar att lyssa på er. Det känns som att man sitter med er i rummet med ett glas vin i handen och skrattar eller gråter tillsammans. Men jag har inte upplevt det ni pratar om. Jag har inte haft någon stor kärlek eller ett förhållande. Jag har inte ens kysst en kille och vet inte om jag får göra det ens.

    Jag är social, har många vänner, festar och har roligt. Men jag är för blyg för kärlek. Jag tror det är blygsamhet. Det finns en hel del som har ”velat ha mig”, eller träffa mig åtminstonde. Men jag vågar inte träffa dom. Jag blir nervös. Benen skakar när jag ser killen som skriver till mig. Jag kan knappt hälsa om jag ser honom på stan. Och jag hatar mig själv för det. Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte bli älskad. Jag har aldrig vågat dejta. Jag är rädd att de bara ser en snygg instargrambild och sedan ska bli besvikna i verklighten. Att de ska tycka illa om mig på alla plan, se saker som de kanske inte förväntat sig. Mina vänner menar att jag inte har något sådant, men det känns så. Som att de ska genomskåda mig. Alla som har skrivit till mig, allt det som vi delat bara genom ord, rinner ut med tiden. Det blir aldrig något. Jag vågar inte kärlek.

    Kanske kan ni inte relatera till detta. Men det hade varit skönt om någon pratade om detta för en gångs skull. Till alla osäkra, okyssta och oälska(n)de artonåringar så som jag, som känner att de kommer vara ensamma för evigt.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi