Att skydda sig

Ni som inte känner mig bör veta att jag lider av lättare hypokondri. Jag har de senaste åren varit fullständigt övertygad om att jag har alla möjliga sjukdomar, men främst olika former av cancer. Ibland tror jag att mitt hjärta ska sluta slå eller att jag har HIV också. Jag är livrädd för döden.

Jag tänker på en grej som Maurene från Röda Bandet sa när jag intervjuade henne. Och det var att vi tjejer har mycket lättare att bli smittade än killar. Och trots det går vi tjejer med på att ha oskyddat sex mer än någonsin just nu. Jag vet det för jag är i kontakt med t.ex. Röda Bandet och RFSU i och med mitt jobb. Det är rätt tabubelagt att tala om sex och skydd, men jobbar man som chefredaktör på Sveriges största bloggportal för tjejer känns det rätt vettigt att informera andra om det man själv lär sig.

Jag tycker att det är väldigt bra att organisationer som peppar människor till att skydda sig finns. Det borde fan regna kondomer över Stureplan och stå varningsskyltar i varje gatuhörn. För det är så lätt att skydda sig i jämförelse med hur tufft det är att åka på en livslång sjukdom.

Bara någonting som stod så fullkomligt klart för mig under min HIV-fika.

  1. Otroligt viktigt inlägg!
    De tre saker som alltid finns i alla mina väskor: tamponger, ett par linser och kondomer. Har du dem tre sakerna med dig (eller två om du inte använder linser såklart) tillsammans med kontokortet, hemnycklarna och en laddad mobil så klarar du av de flesta situationer här i livet galant 🙂

  2. Jag vet precis hur det känns. Träffade en kille utomlands och skyddade mig inte. Hade sådan fruktansvärd ångest länge efter det. Jag var så rädd så jag vågade inte testa mig, var för rädd för svaret. Tillslut så testade jag mig efter mycket stöttning och provet visade ingenting. Jag grät av glädje, ångesten hade varit enorm.
    Jag pratade mycket med barnmorskan om det och om vilket tabubelagt ämne det är. Risken är inte stor, men den finns och det är så enkelt att skydda sig. Jag tänker ALDRIG mer ta den risken.
    Jag tycker det är bra att du tar upp det och skriver om det, för det finns så mycket okunskap om HIV.

    Passar på att tacka för dina värmande inlägg. Du är en oerhört fin människa.

    1. Svar till Emelie:
      Det går inte att gömma sig för herpes. Det är både synligt och osynligt. Du kan ha fått det av någon som gett dig en puss på kinden när du var en liten bebis.

  3. Vad fint att du skrev detta inlägg! Det där med att skydda sig, både vid sex och annat, är något som växt fram för mig. Jag tror nämligen att man måste bry sig väldigt mycket om sig själv för att skydda sig. Och så måste man sluta vara 18 och odödlig.

    Njut av din semester!

  4. Såg att någon skrev om herpes.. Jag fick i somras reda på att jag har könsherpes (det finns olika typer, tex munherpes kan man få av förkylning) och har ingen aning om hur/när jag blev smittad. Helt plötsligt fick jag bara superont och fullt med blåsor och ringde läkaren direkt. Hon förklarade att herpes kan ligga latent i hela ens liv i kroppen utan att det bryter ut OCH att det inte behöver smitta via sex ens… Så kom ihåg att tvätta händerna innan ni byter tampong flickor!

    Hur som helst! Även fast jag inte haft några problem sedan i somras så vet jag med mig att herpes är for life. Det skadar mig inte men det får mig att känna mig smutsig (jättehemskt). Och hörrni, det smittar fastän det inte syns och bara för att jag hittills haft tur med besvären så har vissa ett helvete. Take care!

  5. Det är så ironiskt att jag kör med kondom varje gång nu när jag är i ett stadigt förhållande sedan flera år tillbaka. Som singel tänkte jag ”Äh vad tusan, jag går ju på p-piller! Det skyddar ju mot en graviditet.” Sjukdomar fanns inte på min karta. Först när jag slutade med pillrena – för att jag mådde så dåligt av dem – började jag använda kondom. Och jag kan helt ärligt säga att det är det bästa preventivmedel som finns. Det skyddar inte bara mot graviditet utan mot sjukdomar också. Visst, det är ingen garanti för att du inte blir smittad på andra sätt, men det minskar ändå risken.

  6. jag rekomenderar dig att läsa boken ”Tisdagarna med Morrie”, Michaela! Den är otroligt bra när det gäller att hantera sina förhållanden till döden, åldrandet och livet! jag är precis som du, livrädd för döden och att bli gammal, men boken får en verkligen att tänka om!
    Hoppas du har det bra i Italien, kram! 🙂

  7. Jag börjar också fundera om jag har någon sorts hypokondri, jag tror också hela tiden att jag bär på massa dödliga sjukdomar typ, att jag har cancer, att jag har HIV, att jag har Hepatit och allt…och varje gång jag blir förkyld tror jag att jag är döende haha? Och när jag hostar mycket tror jag att jag har kol eller lungcancer…i själva verket kanske jag inte ens har någon sjukdom alls, men jag tror det hela tiden och det är otroligt jobbigt och påfrestande 🙁 Men jag diggar det du skriver om skydd Michaela! Och ja, kondomer borde VERKLIGEN regna över Stureplan.

  8. men era moralkärringar, det finns fler (och betydligt mer vanliga) cancerformer än lungcancer att vara rädd för okej?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Italien, Toscana, söndag den 1 juli 17.24

När vi först bestämde att vi skulle åka hit hade jag en vision om att skriva en bok här, den som jag har tänkt skriva så himla länge. Eller i alla fall tänkt på de senaste 17 månaderna. Under de månaderna har jag älskat, slutat älska. Varit förkrossat, blivit hel, fått ärr. Tre vänner har fått barn och andra har blivit gravida. Några har gjort slut och jag har tröstat, det är lätt att trösta när man tittar på någon och vet exakt hur ont det gör. Svårare när man inte kan relatera till känslan. Jag har försökt trösta utan att lyckas och jag har hjälpt till att laga krossade hjärtan. Många har hjälpt mig att laga mitt. Jag har bytt hem, bytt jobb, bytt utseende, bytt vänner, bytt älskare.

17 månader har gått och jag har förändrat allt, världen har bytt skepnad, människor har fått nya utseenden och livet har tagit ny form. Jag har fortfarande inte skrivit boken. Ett kapitel hit och ett nytt dit, men det mesta hamnar på bloggen direkt. Jag har så svårt att hålla på ord, låta de vara olästa och tanken på att de kanske aldrig blir lästa. Det är en sak med de orden jag skriver med tanken om att de aldrig ska bli lästa, men de jag skriver för någon, jag skulle nog tycka det var för sorgligt om de aldrig lästes. Onödiga ord.

En vacker dag kanske jag är redo för att skriva den där boken. 17 månader har gått och än har jag ingen ro för att skriva en hel bok, men jag hoppas att jag någon gång kommer dit. Å andra sidan kommer jag alltid att vara lycklig för att mina ord får hamna i bloggen, som har kommit att bli en så stor del av mig.

17 månader har gått och det är mycket som har förändras men också mycket som är detsamma. Jag skriver fortfarande i min blogg så ofta jag har tid och lust. Mina bästa vänner är fortfarande mina bästa vänner. Jag ägnar fortfarande mina somrar i Italien. Min familj är fortfarande lika härligt sjuka i huvudet.

Just nu gör de en italiensk soldans i poolen för att Italien ska vinna finalen ikväll.

  1. Har läst din blogg i evigheter nu och älskar ditt djup i texterna. Är på sluttampen av min bok som jag kämpat med i 4 år, tårar, skratt och att börja om på nytt efter ett krossat hjärta. En bok som säkert kommer hamna i min egna byrålåda men det har hjälpt mig att få skriva av mig. Din bok blir klar när du själv har landat om du vill det förstås. Men sluta inte blogga för jag är säker på att många unga tjejer ser upp till dig.

  2. Kan du inte skriva en text om hur det är att välja fel? Jag har nyss gjort slut med min pojkvän och hela min själ vänder och vrider på sig. Det känns inte bra, men jag kan inte gå tillbaka till ett krossat hjärta.

  3. Kika gärna in på min blogg jag startade i mitten på maj. Den har redan växt sig till en av de mest lästa och största bloggarna på vimedbarn.se

    / Annika, ung blivande tvåbarnsmamma från Göteborg

    Just nu pågår en tävling på bloggen. Var med och tävla om ett presentkort på hela 500 kr!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Italien, Toscana, söndag den 1 juli 16.48

Sverige av Kent spelas ur högtalarna.

Sist jag var här var faktiskt med min första pojkvän,

Han lärde sig den här låten på gitarr för min skull,

Jag älskade Kent som tonåring och jag älskade honom för han var en sån som lärde sig en låt på gitarr för min skull.

  1. Hej! jag läser din blogg ganska ofta och jag bloggar själv men har inte så många läsare. så jag skulle vilja be om bloggtips som kan förbättra mitt bloggande!

  2. Jag träffa min pojkvän i samband med en Kent spelning.

    Men ville säga du känns så vacker på alla sätt, jag har följt dig sen rar.blogg.se tiden. När din bok om kärlek kom gav jag den till min bästa vän.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kika gärna in på min blogg jag startade i mitten på maj. Den har redan växt sig till en av de mest lästa och största bloggarna på vimedbarn.se

    / Annika, ung blivande tvåbarnsmamma från Göteborg

    Just nu pågår en tävling på bloggen. Var med och tävla om ett presentkort på hela 500 kr!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att vara HIV-anhörig

Förra veckan innan jag åkte gjorde jag en intervju med en tjej som heter Maurene. Vi sågs på Mocco Nybrogatan och så pratade vi om HIV non stop i en timme. Maurene är HIV-anhörig och bloggare på Röda Bandet. Det är inte direkt det vanligaste samtalsämnet över tre-fikan, men herregud så intressant det var på så många sätt. Så mycket man inte vet om en sjukdom. Och kanske vanligast av allt – rädslan över att HIV är likamed döden, fast du kan leva tills du blir gammal utan problem. Att du lättare dör i en bil än av HIV. Den stora folkliga rädslan över HIV och ändå den lika stora och folkliga tendensen att inte skydda sig.

Maurene berättade för mig att det är väldigt vanligt att människor säger att de inte behöver skydda sig, för de kan se på en annan människa om den har HIV. Att en sjukdom syns. Ha ha ha. Det här är 2012.

Anledningen till att jag träffade upp Maurene var för att göra en intervju med henne som kommer upp här på söndag. Jag tror att ni kommer gilla den! Är ni nyfikna på henne kan ni kika in hennes blogg som hon driver med sin väninna.

Puss!

  1. men så intressant! Tycker det är bra att man kan prata om det, annars är det sånt hyschhysch om HIV och liknande.

    Allt bra med dig?

  2. Hei fine du!

    Jeg har en stor blogg i Norge og har lyst til å bytte platform til devote kanskje. Tenkte å høre med deg ettersom du jobber på devote, håper det er ok.

    Isåfall:

    – Får man kopiert hele arkivet over?
    – Får man betalt som toppblogger på siden?
    – Er det OK at jeg som norsk blogger hos dere?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi