Älskar för länge och hatar för starkt

Det viktigaste man kan göra, det är att lära känna sig själv. När man börjar göra det är man rätt ute. Jag tycker det är alldeles fascinerande att lära känna Michaela Forni. Det finns så många delar jag inte förstått mig på men nu gör mer och mer. Som alla mina känslor, alltså, de är helt sjuka. Detta starka behov av att känna något, vad som helst, det är otroligt. Men jag har accepterat dem och jag vet att de ibland är både överdrivna eller till och med påhittade. Jag kan ställa mig utanför mina känslor och skratta åt dem, jag förstår att de ibland är uppfunna i mitt lilla huvud. Låter det sjukt? Kanske, men det är så jag är. Överdriven i mina känslor, mitt agerande, i mina val. Jag pratar alltid för högt och bråkar för mycket. Älskar för länge och hatar för starkt.

Ibland kan jag sitta på en känsla och tänka att nej, det här ska jag inte agera ut, släpp det och gå vidare. Men så ska jag alltid vara så jävlig och agera i alla fall. Vilket slutar med att man börjar bråka med någon man älskar, tjafsar med en kollega i onödan, gör en move på en kille och sen kommer på i efterhand att man inte alls vill ha honom, berättar något för någon som man sedan ångrar. Ni vet. Jag måste lära mig att bara hålla käften ibland. För mitt eget bästa. Men det är så svårt när man stör sig så jävla mycket på något ibland. Så svårt att bara släppa det och rulla vidare i livet. Jag måste alltid ta upp det, agera, göra slag i saken.

Det jag lär mig mest av detta är att det kommer nya grejer. Jag kan hantera mina känslor, även om jag agerar ut dem, för att jag vet att det kommer nya känslor sen. Ingenting är bestående och kanske är det just det som ibland får mig att bli sorgsen, och ibland överlycklig. Det kommer nya känslor, ny kärlek, nytt hat, nya vänner, nya problem och nya lösningar. Ljuset kommer igen och så även mörkret. Ingenting varar och så är det med det.

  1. När du skriver detta inser jag att vi är så lika du och jag. Enda skillnaden är att du kan sätta ord på det du känner, för det kan inte jag. Tack för att du gör det åt mig.

  2. Känner mig super tråkig som är motsatsen, skäms för att säga det, men jag är likgiltig. Jag hatar ingen, utan jag älskar alla till en viss gräns. Jag släpper ingen riktigt nära och jag tar aldrig tid att lära känna personer jag tycker är intressanta med rädsla för att en dag förlora dem…

  3. Det är väldigt intressant hur man är som person och hur lite man faktiskt (ofta) inte vet om sig själv. Att tänka, reflektera kan göra oss mer medvetna och på det sättet tror jag att vi blir bättre människor både mot oss själva och vår omgivning!

  4. Ja men om det då inte går över, fast man är så där. Om känslorna ändå finns kvar. Ska man då försöka igen?

  5. Det är som om du beskriver mig. Jag bråkar med mina tankar och känslor dagligen. Och jag jobbar med dem. Jag blir så fruktansvärt utmattad av att KÄNNA och TÄNKA så fruktansvärt mycket och intensivt, men samtidigt så älskar och uppskattar jag att det är precis så jag funkar. TACK, verkligen, tack Michaela, för att du sätter ord på det och får mig att inse att jag är inte ensam..

    Jag kan bli fullkomligt lycklig av att körsbärsblommorna plötsligt finns utanför jobbet, och samtidigt knäpp och helt galen av ett sms som jag analyserar sönder. Känslor alltså…

  6. Snälla du, kan du inte skriva en bok till? Varenda inlägg där du skriver om kärlek, känslor m.m är mitt i prick! Ditt sätt att skriva på är helt magiskt! Du är nog fan ta mig den enda bloggerskan som kan beröra en till tårar!

  7. Det här är det bästa du någonsin skrivit. Gick rakt in i mig på ett alldeles sjukt sätt. Älskar nu dig om möjligt ännu mer.

  8. Så himla skönt det är att kunna gå in på din blogg och läsa något som det här. Känner igen mig så mycket. Det var precis det jag behövde läsa. Att jag inte är den enda som känner för mycket hela hela hela tiden. Överallt och ingenstans. Det är så jobbigt ibland att vara sån som människa, men det är nog en gåva också. Du är en stor förebild. TAAACK!!!!

  9. Vad vill DU Mikaela ha i en pojkvän? Hur ska han vara och se ut, vilka egenskaper bär han på och vad är han bra på att göra? /Nyfiken S.

  10. Michaela! Jag vet inte ens om du kommer se detta, men jag skriver ändå. Jag kommer ofta tillbaka till just detta inlägget, trots att det är över fem år sedan det skrevs. För jag behöver läsa just de där orden, som en liten påminnelse, och kanske även tillsägelse, till mig själv. Jag har svårt att tygla mina känslor, jag är precis som du beskriver i din text. Jag är så himla mycket – på gott och ont. Jag älskar att jag har nära till känslor men ibland behöver jag en påminnelse om att tagga ner lite, låta saker passera, inte brusa upp. Det är svårt. Väldigt svårt. Nu blev det också en väldigt lång kommentar här, jag gillar att prata. Ville nog bara säga tack, tack för detta inlägg och tack för att du får oss känslostormar till människor att inse att vi inte är ensamma i en värld som ibland tycks bestå av folk som inte bryr sig om någonting.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi