livrädd.

Jag har kommit till den punkt att jag nog måste hissa upp muren igen. Det går inte mer. Det är för mycket på för kort tid. Kärlek gör för ont. Jag vill säga någonting annat, men jag kan inte. Och jag kommer inte kunna säga något annat om den förrän jag faller dit igen, för vi vet alla att det kommer jag. Om jag träffar någon jag gillar glömmer jag allt jag någonsin tänkt så river jag muren sakta och osäkert. För att sedan efter en tid behöva bygga upp den igen. Samma visa, gång på gång. Samma smärta, gång på gång. 

  

Utmattande, är det. 

  

För kropp och själ. Denna ständiga uppbyggnad av sig själv, brytas ner och byggas upp, fan jag pallar den inte. Jag vet att det inte kommer bli så, jag är för känslig, men hade jag fått välja hade jag varit själv i flera år och sen… när jag är helt och hållen mogen för det… träffat någon jag kan leva med. På riktigt. Utan drama och osäkerhet. 

  

Så många som vill vara med någon och så jag som helst av allt vill vara själv, men ska envisas med att kasta mig in i saker. Livet är ironiskt, förjävligt och underbart. 

  

Bara att leva med det. 

  

Allt blir så mycket lättare med den där muren uppe. Så mycket mer okomplicerat och framför allt, framför allt… mycket mindre läskigt. Att visa vem man är, det är det läskigaste som finns. Skönare att skita i det och bara vara skön. 


 

Gammal text från 2011-05-02

  1. SÅ sant! Du lyckas alltid pricka så jävla rätt Michaela. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med tårar rinnandes när jag har läst dina texter, bara för att jag känner igen mig så mycket och för att det känns alldeles för mycket i hjärtat ibland. Fina du ♥

  2. Tack för denna texten! Jag blev dissad via sms igår (det kan vara det värsta sättet att dumpa någon på, och känner lite såhär. Kärlek!

  3. [i carry your heart with me(i carry it in]
    BY E. E. CUMMINGS
    i carry your heart with me(i carry it in
    my heart)i am never without it(anywhere
    i go you go,my dear;and whatever is done
    by only me is your doing,my darling)
    i fear
    no fate(for you are my fate,my sweet)i want
    no world(for beautiful you are my world,my true)
    and it’s you are whatever a moon has always meant
    and whatever a sun will always sing is you

    here is the deepest secret nobody knows
    (here is the root of the root and the bud of the bud
    and the sky of the sky of a tree called life;which grows
    higher than soul can hope or mind can hide)
    and this is the wonder that’s keeping the stars apart

    i carry your heart(i carry it in my heart)

    Jag vill läsa dina kärleksbrev Michaela! Kan du inte skriva rev till någon så man får mer kärlek i vardagen?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi