Ikväll gör det ont i hjärtat. Ont ont ont. En vanlig onsdag – ha ha ha. Det finns nästan inga vanliga dagar. Alltid skit i vägen. Jag vill… jag vet inte vad jag vill. Jag är 22 år ung, ja hur fan ska jag vet vad jag vill? Jag vill omge mig av människor jag älskar. Jag vill ha ett jobb jag brinner för. Jag vill äta god mat. Jag vill unna mig saker. Jag vill resa till nya städer. Jag vill dricka gott vin. Jag vill somna i en nybäddad säng. Ibland vill jag somna i en varm famn. Jag vill skratta på riktigt. Jag vill känna. Jag vill njuta av morgonsolen. Jag vill bo i en lägenhet jag känner harmoni i. Jag vill våga lita på de jag har i min omgivning. Jag vill ibland bara vara osynlig. Jag vill våga säga det jag tänker. Känna det jag känner. Vara med någon som förstår och får mig att skratta. Tro på människor, eller mänskligheten. Så mycket som man vill och så mycket man redan har. Ens vänner till exempel. Ens riktiga vänner. Jag önskar jag kunde beskriva den kärleken i ord. Men de är nog de enda känslorna som för mig är för stora för att kunna beskrivas. För stora för ord. För de är allt.
för stora för ord.
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag läste din blogg för länge sedan när den fortfarande låg på stureplan-hemsidan. Sedan glömde jag bort var du var och att leta. Idag kom jag att tänka på dig. Jag vet inte varför men jag blev så glad. Du gör mig glad.
Att någon man inte känner kan göra en glad är väl lite som med musik, fast jag blir glad av dina texter.
Du är ärlig, djup och underbar! En powertjej jag beundrar. När jag blir stor ska jag har samma driv som du!
Ibland gör det ont. Men det får det göra. Och jag tror att du är så pass stark att du listar ut allt det där onda och vänder det till något bra. För man måste må dåligt för att må bra.
En stor kärlekskram till dig! Jag beundrar dig.
Du skriver så bra!
ja du skriver bra men varför är det ont i hjärtat? och varför hahaha åt en vanlig onsdag? allt det där hänger ju inte ihop. och så säger ju du att du inte ska kunna veta vad du vill , men tätt efter så beskriver du ju det? Jag förstår mig inte på dina texter ibland. Det här inlägget hänger inte ihop med det förra.
Du skriver alltid så otroligt bra, den här texten stämmer så bra med allt och du får ner det i en så gripande text.
Jag såg dig ute i vimlet för några helger sen, då ville jag gå fram och säga hur jävla bra du är. Men jag tog väl mig antingen inte mod, eller så ville jag låta dig njuta av livet utan att bli störd av massa människor.
Kom ihåg hur bra du är tjejen, du kommer nå allt det du beskriver.
Oroa dig inte, /Linn.
Svar till Linn:
Heje. Du stör inte, kom fram och ge mig en kram nästa gång vi stöter på varandra. Så tar vi en shot och skålar för att våga känna. ♥
Svar till forni:
du är så fin michaela!
fler borde vara som du, önskar jag vågade vara som du!
Jag vill också.
Vilken fantastisk text! Du beskriver exakt det jag känner just nu! Tack för underbara ord!
Vilken fantastisk text! Du beskriver exakt det jag känner just nu! Tack för underbara ord!
Att veta vad man vill… Det kommer hjärtat.. med åldern. Ge det lite tid och koppla av och bara följ vågen och njut av det du har nu. En dag så kommer du precis på vad du vill och vem vet, kanske du står där då! 🙂
Så fint att du skriver om dina känslor. Jag gjorde det till en början men det blev för läskigt, för att då får folk veta att jag inte är lika stark som jag vill vara. På nått sätt bland alla tårar så har jag fått för mig att jag är den enda som är hjärtekrossad och inte förstått varför det är så orättvist. Men jag är inte ensam, det finns fler, som du, som blivit sårad av kärleken. Det gör så ont. Men bättre känns det av att läsa dina texter, jag är inte ensam om att känna. DU är grym!
så bra skrivet!!
Känner igen mig helt i det du skriver!
Jag med.
Vad vore allt det där om man aldrig fick uppleva motsaterna? Ibland är det de värsta stunderna i livet som gör en stark, ger en möjlighet att njuta av det bästa livet har. Sorg är minst sagt lika starka känslor som lycka. Jag gillar att gräva ner mig i sorg någon gång, sällan, men ändå någon gång. Det påminner mig om hur många känslor det finns inom mig att rota fram. Tror man liksom aktiverar känslorna då, och när man väl känner sån där lycka igen, ja då känner man det i varenda liten känslo-cell i kroppen.
känner igen mig lite i de där tankarna. jag kan med fundera på dessqa sakern. att man vill ha ett jobb man brinner för är bara en av sakerna. visserligen är jag inte 22 utan jag är ännu bara 17 och än så länge måste jag inte jobba. jag bor hemma ännu men oroar mig ändå för framtiden och ekonomin då. jag vill inte jobba om jag inte trivs men jag vet inte heller vad jag vill bli.