Puss

Idag åker jag hem. Jag vet inte. Alltså. Jag vet verkligen inte. 

  1. Nej, de måste va tungt! Du vet verkligen inte. Jobbigt.

    Och så oförskämt av dina läsare att tycka att du ska uttala dig om Norge i stället för att lägga ut fylle-bilder på dig i söta klänningar! Herre gud! Du som har din supa-skallen-i-bitar-med-samma-personer-som-vanligt-fast-på-annan-plats vecka! Du vill väl inte tänka på sånt! Du vill inte sörja med resten av världen. Du kan inte alls förstå dina läsares reaktion som följer utvecklingen dagligen, timme-efter-timme och är i chock. Herre gud – du är ju på Visby-veckan och är lycklig!

    Du ska gråta sen, när du får tid. Kom inte och skriv om det här då bara. När vi andra gråtit i en vecka och försöker på ngt vis gå vidare…

    Klart inte ngt förändras för du blir olycklig i och med detta men lite mer finkännslig kan du väl vara?

    1. Svar till Jodu:
      Ro deg ned. Om vi ikke ser fremover, om vi ikke får sørge hvordan og når vi vil, om vi bruker tid på å hate ABB, fremfor å fokusere på ofrene i Oslo og på Utøya, da har han vunnet.

      “Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”

      ♥ til alle

  2. Till personen som kommenterat innan:
    Jag är en av de som följer utvecklingen dagligen, timme efter timme. Men jag är även en av de som förstår att man kanske inte vill tänka på det här, timma efter timma, dag efter dag.

    Alla reagerar olika på saker som sker, oavsett hur stort det är.
    Och det tycker jag är otroligt viktigt att tänka på innan man uttalar sig om vad andra ska eller inte ska göra, men även känna eller inte känna.

    Jag förstår inte hur man som vuxen människa kan skriva någonting så drygt och sårande.

    Alla sörjer, tillsammans, men på sitt egna sätt.

    Michaela: Jag hoppas att du har haft en fantastisk vecka. Var bara tvungen att kommentera med tanke på att jag inte står ut med att du ska få dessa hemska med personliga angrepp, när det egentligen bara handlar om att alla är ledsna och inte vet vem de ska kunna ta ut det på.

  3. ”Jodu” blev du tappad som barn? Hur kan du med att läsa någon annans personliga blogg och sedan skriva ner henne sådär? Hon lägger upp exakt vad hon vill. Och klart att hela världen sörjer efter att nästan 100 har dödats av en sjuk sjuk människa. Men hur man sörjer är helt upp till var och en. OCH hon kanske inte väljer att blunda för händelsen utan vill få reda på allt i lugn och ro hemma istället för att få reda på småbitar i taget lite här och där. Men den tanken kanske inte slog dej. Lämna Michaela ifred.

  4. Eftersom det som har hänt är oåterkalleligt och man står maktlös inför såna där dårar kan man ju inte göra så mycket annat än att sörja på sitt eget vis.

    Men lite orolig över dina dryckesvanor är jag, Michaela! Hoppas du känner att du har koll..

  5. Till ”Jodu” och resten av packet som upplever att det finns en kollektiv skyldighet att sörja + uttrycka sin sorg via alla kanaler:
    1) Det är väl var och ens förbannade val hur och vad man uttrycker!
    2) Folk påverkas olika av olika saker. Det är inte heller ens förbannade skyldighet att känna/tycka/påverkas enligt en kollektiv norm. Det är något individuellt.

    Det är vansinnigt fånigt att folk uppenbarligen tar illa vid sig av att inte alla andra känner och reagerar på samma vis som dem – människor är olika och reagerar olika på olika saker. Svälj det?

  6. Skit i alla puckon som skriver. Du är lika ledsen som alla andra och det vet dina ”normalfuntade” läsare också..

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi